Igår var vi på 40-årskalas med långbord.
Jag blev placerad längst ut, längst bort.
Min man satt till höger om mig, men han hade ju flera att prata med medans jag hade han och en bekant diagonalt.
Min dåliga självkänsla startar igång.. Sätter man inte ?oviktiga? personer på såna värdelösa platser?!
Eller hur tänker man när man placerar personer på de sämsta platserna, vilket kanterna ändå är.
Någon måste ju sitta längst ut om man inte har stor runda bord då, vilket jag personligen skulle ha valt. Dessutom brukar man ju flytta på sig under kvällen när man minglar?
Men någon måste ju sitta där?
Alla är inte bra på bordsplacering, det kanske bara var en hastig grej som måste fixas, eller att någon blir sjuk och de fick kasta om allt i sista minuten.
Jag har själv stått och försökt hjälpa en stressad brud att ordna om placeringen en halvtimme innan festen när det var sjukfall och sen dess har jag aldrig bekymrat mig om var jag sitter för det behöver verkligen inte vara någon större tanke bakom det alls.
Om jag hamnar på en kant så tar jag chansen att "bords-hoppa" medan alla springer på toa efter varmrätten eller flytta ihop till några som verkar ha kul till kaffet när det ofta börjar glesa ut. Man får presentera sig själv och vara lite glad och lättsam bara så löser det sig.
Nej det var inte en hastig grej, placeringarna var klara för 2v sedan.
Men kanterna är ju helt värdelöst dåliga, på en fest med 150pers så satt jag längst nere i hörnet vid ett fönster.
En annan fråga är ju om du faktiskt ÄR viktig i sammanhanget eller inte?
De flesta tänker på att nära festföremålet ska närmaste familjen eller bästa vännerna sitta, men sen får "övrig släkt och vänner" bli som det blir bara.
Så menar du att du är personens bästa vän eller är du mer "en i gänget"?
Absolut, men jag tänker mer från då som skapade placeringarna. Min plats vill INGEN ha, så tog dom mig.
Är det inte konstigt att jag blev lite ledsen
Ja men jag tror många skulle känna som mig när man får festens sämsta placering
Vem är du i förhållande till värdparet, och vem tycker du borde suttit där du satt?
Menar verkligen alla att man kan ha så god självkänsla att man får sämsta platsen i hela lokalen, och man reflekterar inte ens över det?
Under planeringen så sitter 5pers och VET att den platsen vill ingen ha, så sätter det just DITT namn där.
Kan folk verkligen inte ens bry sig om det?
Ja.. det var 5 långbord, så det fanns egentligen 10 dåliga platser (kortändan på alla bord) och jag fick den sämsta av dom 10 dessutom.
Men det handlar inte om huruvida jag hade trevligt eller inte, det handlar om att 5pers satt och gjorde placeringarna och valde mig till sämsta platsen på hela festen.
Dom visste mycket väl när de placerade alla att min plats var den sämsta, och av 150pers satte de mig där.
Det kanske låter banalt men det var verkligen festens sämsta plats, nere i ett hörn vid fönsteren. Längst ifrån scenen så varken hörde eller såg nåt.
Det som gör ont i hjärtat för en med dålig självkänsla är att MITT namn hamnade där?
Men det handlar fortfarande inte om huruvida det var trevligt eller inte.. min sjölvkänsla kickar när jag tänker på för 2v sedan då de gjorde placeringarna? hur det än är så fick jag festens sämsta plats, jag kanske gjorde det bästa av det och hade toppenbra ändå men det tar inte ifrån att alla dessa 5 personer enades om att jag skulle sitta längst nere i hörnet.
Det värsta är att min sambo är osäker om det ens skulle sitta nån mittemot mig, för det stod nog ingen tallrik där när han tänkte efter.. Så, isåfall satt jag längst nere i hörnet utan någon mittemot ens.
Ja jag ska vara tacksam osv osv, det finns dom som har det värre men utifrån min situation denna gången kändes det som att blåsa på elden, bekräftat att jag inte är så noga. Hur jag än tänker så känner jag att det inte var så noga vart kag var placerad.
Inte avsiktligt taskig, snarare liksom att det inte spelade nån roll för dom om jag vart nöjd eller inte. 100% att det inte spelade nån roll för dom!
Inte taskigt elakt eller nåt sånt, dom struntade bara i vilket
Är man en vettig värd försöker man väl sätta väldigt extroverta och roliga människor på de svåraste platserna för att säkerställa att de inte blir tråkiga och döda ändar på bordet.
Ja, kanske?
Jag är ju en väldigt social och trevlig person och min man extrovert rolig person som känner allt och alla.
Därför fick jag inte ihop att vi blev placerade längst bort längst ut. Men det kanske ligger lite i att man placerar de tryggaste och lättsammaste på de svåraste platserna