Igår var vi på 40-årskalas med långbord.
Jag blev placerad längst ut, längst bort.
Min man satt till höger om mig, men han hade ju flera att prata med medans jag hade han och en bekant diagonalt.
Min dåliga självkänsla startar igång.. Sätter man inte ?oviktiga? personer på såna värdelösa platser?!
Eller hur tänker man när man placerar personer på de sämsta platserna, vilket kanterna ändå är.
Någon måste ju sitta längst ut om man inte har stor runda bord då, vilket jag personligen skulle ha valt. Dessutom brukar man ju flytta på sig under kvällen när man minglar?
Men någon måste ju sitta där?
Alla är inte bra på bordsplacering, det kanske bara var en hastig grej som måste fixas, eller att någon blir sjuk och de fick kasta om allt i sista minuten.
Jag har själv stått och försökt hjälpa en stressad brud att ordna om placeringen en halvtimme innan festen när det var sjukfall och sen dess har jag aldrig bekymrat mig om var jag sitter för det behöver verkligen inte vara någon större tanke bakom det alls.
Om jag hamnar på en kant så tar jag chansen att "bords-hoppa" medan alla springer på toa efter varmrätten eller flytta ihop till några som verkar ha kul till kaffet när det ofta börjar glesa ut. Man får presentera sig själv och vara lite glad och lättsam bara så löser det sig.
Igår var vi på 40-årskalas med långbord.
Jag blev placerad längst ut, längst bort.
Min man satt till höger om mig, men han hade ju flera att prata med medans jag hade han och en bekant diagonalt.
Min dåliga självkänsla startar igång.. Sätter man inte ?oviktiga? personer på såna värdelösa platser?!
Eller hur tänker man när man placerar personer på de sämsta platserna, vilket kanterna ändå är.
Igår var vi på 40-årskalas med långbord.
Jag blev placerad längst ut, längst bort.
Min man satt till höger om mig, men han hade ju flera att prata med medans jag hade han och en bekant diagonalt.
Min dåliga självkänsla startar igång.. Sätter man inte ?oviktiga? personer på såna värdelösa platser?!
Eller hur tänker man när man placerar personer på de sämsta platserna, vilket kanterna ändå är.
En annan fråga är ju om du faktiskt ÄR viktig i sammanhanget eller inte?
De flesta tänker på att nära festföremålet ska närmaste familjen eller bästa vännerna sitta, men sen får "övrig släkt och vänner" bli som det blir bara.
Så menar du att du är personens bästa vän eller är du mer "en i gänget"?
Någon måste ju sitta längst ut om man inte har stor runda bord då, vilket jag personligen skulle ha valt. Dessutom brukar man ju flytta på sig under kvällen när man minglar?
Men någon måste ju sitta där?
Alla är inte bra på bordsplacering, det kanske bara var en hastig grej som måste fixas, eller att någon blir sjuk och de fick kasta om allt i sista minuten.
Jag har själv stått och försökt hjälpa en stressad brud att ordna om placeringen en halvtimme innan festen när det var sjukfall och sen dess har jag aldrig bekymrat mig om var jag sitter för det behöver verkligen inte vara någon större tanke bakom det alls.
Om jag hamnar på en kant så tar jag chansen att "bords-hoppa" medan alla springer på toa efter varmrätten eller flytta ihop till några som verkar ha kul till kaffet när det ofta börjar glesa ut. Man får presentera sig själv och vara lite glad och lättsam bara så löser det sig.
Nej det var inte en hastig grej, placeringarna var klara för 2v sedan.
Men kanterna är ju helt värdelöst dåliga, på en fest med 150pers så satt jag längst nere i hörnet vid ett fönster.
En annan fråga är ju om du faktiskt ÄR viktig i sammanhanget eller inte?
De flesta tänker på att nära festföremålet ska närmaste familjen eller bästa vännerna sitta, men sen får "övrig släkt och vänner" bli som det blir bara.
Så menar du att du är personens bästa vän eller är du mer "en i gänget"?