Min sambo tycker att barnet kom olägligt och hade önskat att jag gjorde abort

Jag och min sambo har ett barn på 2,5 år tillsammans och har alltid pratat om att vi vill ha ett till barn. Tyvärr blev jag gravid i en väldigt dålig situation då jag inte har något jobb för tillfället. Det kom nog som en chock för oss båda, men jag trodde att vi var överens om att nu är det som det är och att det praktiska kommer lösa sig så småningom. Nu sa min sambo att han hade hoppats på att jag skulle komma till insikt och göra abort, men att det känns för sent nu (jag är i vecka 12). De där orden sårade mig så otroligt mycket och han kändes totalt iskall när han sa det. Här har jag gått runt och trott att han önskade det här barnet lika mycket som mig, även om det kom olägligt. 

Till saken hör att jag är 37, snart 38 år och det finns inte på världskartan att jag skulle göra abort i den här åldern när jag ju faktiskt vill ha ett syskon till vårt första barn. Enligt min sambo skulle det ha varit värt risken att jag inte kunde bli gravid framöver, bara jag får ett jobb först. Jag hade såklart också önskat att jag hade ett fast jobb innan jag blev gravid, men nu hamnade vi i den här situationen. Är det inte helt sinnesjukt att han tycker att jag skulle göra abort vid min ålder bara för att jag inte har ett jobb för tillfället? Eller är det jag som är ute och cyklar? Han har en bra lön och vi går runt ekonomiskt utan att behöva vända och vrida på varenda krona. Det känns fruktansvärt att gå runt och veta att han hade önskat att jag gjorde abort, fast han inte sa ett ord om det. Enligt honom trodde han att det var en självklar tanke hos mig när jag såg att jag var gravid igen. Huuur kan det vara en självklar tanke när man är 37 år och vill ha fler barn??