Otrevlig tonåring

Så där blir det lätt när man curlar! Man försöker egentligen bara vara snäll och blir då tagen för given. Det enda sättet (både mot man och tonåring) är att helt enkelt sluta med att skjutsa, tvätta, laga mat, städa och helt enkelt ge fasen i att vara det ouppskattade navet i familjeverksamheten.

Jag är man själv och fick lära mig den hårda vägen liksom våra 2 tonårsdöttrar. Min fru slutade helt enkelt att tjata och utan att hota eller ens säga något om saken. Hon hälsade på kompisar, gick på bio, evenemang osv och var knappt hemma på kvällarna.

När all tvätt låg i högar i badrummet, allt porslin, glas och bestick var odiskat och tonläget var högt mellan mig och döttrarna. Då fattade vi slutligen vad det var frågan om. Tjejerna blev mycket lugnare när de fick rutiner att följa, blev mer receptiva och jag själv tog tag i hushållsbiten jag hade försakat länge!

Nu var mina barn som vildast i 3-6-årsåldern, men det har inneburit att vi har väldigt uttalade regler om att gott uppförande och respekt är det som ger tillgång till ALLA privilegier och ALLT som är roligt och gott i barnens liv. Det har faktiskt tjänat oss väl när de har gått in i tonåren och hormonerna har sprutat ur öronen på dem. Visst kan du gorma och ha dig, men tills du kan tilltala mig i en hyfsad ton kan du glömma telefon och wifi och skjuts till träningen.

Tack för mycket kloka inlägg. Det här gav mig en tankeställare. Jag ska försöka med detta. 

Det barnet hade fått gå eller ta bussen till ridskolan om jag vore förälder.
Sjukt bortskämd med allt materiellt och så ingen tacksamhet.

Jag ger direkta konsekvenser- gör du mig lessen och är otrevlig när jag kör dig till ridskolan så slutar jag göra det tills jag är glad igen. Under tiden får du lösa det själv eller låta bli att rida.

Ja, hon agerar bortskämt. Klarar hon inte av att uppföra sig eller visa uppskattning efter en ridlektion så ska hon naturligtvis inte ha en egen häst. Du behöver ha nolltolerans. ge henne konsekvenser, även för sarkastiska tonlägen. Kanske ta ifrån telefonen innan hon lärt sig hur man uppför sig och visar respekt. Man kan tycka att pappan borde vara den främste korrigeraren gällande hennes beteende mot dig. Man pratar inte till sin mamma på det sättet.

med det sagt. Sätt dig ner med henne, berätta vad du förväntar dig. berätta att ni tänker avvakta med häst innan du ser en förändring.

Uppskatta när hon anstränger sig, "jag gillar sättet du framförde det på" "jag märker att du anstränger dig"

Berätta ofta att du älskar henne när ni inte gör något speciellt så det inte blir att din kärlek är villkorad.

Tyvärr är det för långt att gå eller cykla till stallet annars hade hon fått göra det. Det går en buss dit som passar med ridlektionen men sedan går det ingen buss hem. Dessvärre betalar man ridlektionerna terminsvis så nu är alla ridlektioner fram till sommaruppehållet betalda redan. 

Ja precis. Jag känner inte riktigt att jag får stödet från pappan. Hade han varit mer på min sida och också försvarat mig när hon är som mest otrevlig så hade nog hennes beteende inte varit så. Jag tror faktiskt att han gör så att hon blir värre för hon får inte någon rak kommunikation från oss båda. Ibland säger han till men då är det sällan till mitt försvar utan mer att han fick nog. Han kan till och med ifrågasätta mina beslut inför henne och det är ju inget bra. Jag kan ha fel och han kan absolut få ifrågasätta mig men då får han göra det mellan våra fyra ögon. Jag har sagt det till honom. Det har blivit lite bättre än vad det var förr men fortfarande inte helt bra. Jag säger ofta att jag älskar henne. Varje kväll innan hon ska sova och också säger jag det varje gång vi ska lägga på efter vi har pratat i telefonen. Men det kan vara bra att försöka ge mer uppskattning om hon gör bra saker. 

Nu har mina npf allihopa och har varit trötta och kravkänsliga i 13-20 årsåldern.

Den äldsta fick 3 ansvarsområden att sköta i veckan, 
Vika tvätt och lägga in den.
Laga mat 1 dag i veckan och fixa till köket efter, samt hålla ordning på sitt rum. Hur hon la upp det bestämde hon, men för att veckopengen skulle ramla in så skulle de vara färdigt på fredagen, helgen var vilohelg.
Så sätt rimliga mål och en deadline har fungerat på samtliga här.
Är man trött och grinig kan man vara på sitt rum, allmänna ytor är vi trevliga på.

Det har fungerat bra här.

Kommunikation och förståelse, utgå från att hon gör så gott hon kan utifrån sina förutsättningar

Tack för bra tips! Det låter jättebra och skulle kunna fungera här hemma faktiskt. 

Den första du måste ta itu med är jättebebisen du lever med, som tydligen är pappa till tonårsdottern. Ni ska sätta upp gemensamma regler och gränser för dottern, och han ska behandla dig med respekt alltid, i synnerhet när dottern är i närheten.

Tjat är värdelöst, det visar bara att man inte behöver lyda.

Konsekvens är bra. Som inlägget där respekt och vänlighet byts mot skjuts, mobil och mat på bordet. Man behöver egentligen inte ens bli arg, bara förklara vad ett visst agerande kommer att leda till. Och se till att vara hundra procent konsekvent. Det är inte kul.

Men helst ett samtal med dottern där hon får berätta hur hon skulle vilja ha det i er relation, du berättar hur du vill ha det, och så förhandlar ni och sluter avtal.