Skiljsmässa anledning

Jag har mått dåligt i flera år i relationen och har funderat länge på och brottats med frågan om att vilja skilja mig. I höstas sa jag att jag vill skilja mig och det kom som en fullständig överraskning för honom. Han vill ha en anledning och förklaring från mig varför jag ville skilja mig. Jag tycker att jag har en mängd anledningar men han fortsätter att fråga mig om en förklaring, det jag har sagt har inte varit "tillräckligt" bra som anledningar. Han har väldigt svårt för att acceptera den här nya situationen. Finns det någon som varit i liknande situation? Där mannen vill ha förklaringar till varför kvinnan ville skilja sig?

Anonym (Danshil) Trådstartaren

Fri 28 Feb 13:39

#3

Tack för svar! Jag har ju gett honom anledningar som att jag inte har mått bra i relationen, jag har känt mig instängd, jag känner mig inte hörd, jag vill inte mer, det har inte fungerat med min familj och det har varit jobbigt för mig att vara inklämd i mitten och försöka balansera honom och min familj, vi har inte gjort så mycket som par, jag kan inte se mig själv vara med honom resten av mitt liv, jag har haft panikkänslor av att vara hemma mm mm. Så jag tycker att beslutet är väl genomtänkt.

Det han hade önskat var att jag hade pratat om detta tidigare så att han hade kunnat ändra på sig eller att vi hade kunnat försöka jobba på dessa olika tankar som jag har brottats med själv (jag har alltså inte sagt något till honom utan tänkt /burit på detta själv).

Anledningen till varför jag inte har velat säga något till honom tidigare är dels pga att då hade det med största sannolikhet blivit en slags övertalningskampanj då han hade gett olika argument till varför jag skulle stanna kvar i förhållandet (han är väldigt bra på att argumentera). Han hade helt enkelt försökt på olika sätt att bryta ner mina anledningar till att lämna.

Men han vill ändå att jag ska ge honom en eller flera "riktiga" anledningar till varför jag ville skilja mig...

Vi går nu på familjerådgivning och kanske kan det hjälpa att prata om detta där.

Anonym (Danshil) Trådstartaren

Tue 1 Apr 09:23

#20

Massa svammel och handhjärtan här som vanligt och jag håller inte med om knappt något som skrivits.

1 Man behöver ingen anledning alls annat än att man inte vill fortsätta relationen. Den andra parten kan acceptera det eller låta bli, det är slut ändå. De får ta resten med psykolog i så fall.

2 Jag ifrågasätter starkt nyttan av att gå i parterapi om man inte har barn och redan har bestämt sig. Det är bara slöseri med både tid och pengar.
Avsluta och låt den andra leva livet vidare istället för att älta gammal skit och behålla hoppet.

3. Män säger ofta att de ska ändra sig, när de äntligen för första gången i relationen har lyckats höra vad kvinnan säger (att hon inte vill ha relationen längre). De flesta kvinnor som lämnat efter ett sådant försök kan intyga att mannen ytterligt sällan gör detta, det håller som mest i 1-2 månader innan det är samma skit igen. Slöseri med tid, än en gång.

What you see is what you get med män och om det du ser inte duger så kommer det aldrig att göra det.

4. Män som får för sig att böna om en ny chans ska veta att den genomsnittliga tiden från att en kvinna börjar fundera på separation tills det händer är 4 år.
4 år! Så hon är färdig med dig då. Ganska ofta urless. Kanske får ni till nåt halvdant som varar nåt år om kvinnan är för snäll för att kunna begripa sitt eget bästa, men sen är du finito.

1) förstår din tanke och håller till stor del med men det är fullständigt naturligt att vilja ha en förklaring, speciellt om man varit tillsammans länge.

2) det är även hyfsat slöseri med tid och pengar även om man har barn. Att däremot gå i familjeterapi för att gå till ett samarbete är en annan sak. I vårt fall hade jag flertalet gånger tidigare föreslagit parterapi för att vi skulle kunna bryta mönster och få en bättre relation men blev totalt nedskjuten varenda gång. När separationen väl var ett faktum (många år senare) så är jag boven eftersom jag vägrade parterapi...

3) i mitt fall hörde han inte ens att jag sa att jag inte orkade längre, 4 månader innan det brakade ordentligt åt skogen.

4) oh ja! Det var under många år innan den faktiska separationen som tankarna kom. Tyvärr var jag då för svag och nedbruten mentalt för att orka... Det krävdes extraordinära omständigheter för att jag skulle lyckas ta mig därifrån.

Mina tankar:
1: Jag har gett olika förklaringar men de har inte varit tillräckligt bra för honom.

2: Vi har barn och jag valde att gå med på familjerådgivning för att få till ett bra samarbete och att samtidigt försöka reda ut vad som gick tokigt i relationen (det känns bra oavsett hur det slutar).

3: Nu har han äntligen efter 4-5 månader förstått anledningen till varför det gick åt skogen och nu vill han försöka igen och att han har ändrat sig...Jag är väldigt tveksam och vågar inte lita på att det har hänt en förändring.

4: Jag har tänkt på att lämna i många år så jag har bearbetat det länge. Så när jag väl kom fram till punkten då jag sa att jag vill skilja mig, ja då var jag färdig helt enkelt. Jag vill inte att det ska bli något halvdant...då får det vara helt enkelt. Jag bor själv nu i egen lägenhet och det är en sådan otrolig frihet som jag inte tänker ge upp i första taget.

Anonym (Danshil) Trådstartaren

Wed 2 Apr 09:16

#26

Anonym (Mannen) skrev 2025-04-01 09:29:12 följande:

4. Hur kan du gå runt i flera år utan ens prata om det med din partner? Har man en bra och mogen känslomässig relation till sig själv och sin partner så pratar man givetvis om detta tidigt.

Jag håller med. Här har det varit noll kommunikation från TS. Hon må ha plausibla skäl till att skiljas, men han har ju inte fått en chans att förändra saker.

Mina tankar:
Jag har försökt prata med honom, jag har uttryckt att jag inte orkar ha det så här, jag har försökt få honom att förstå men det har ändå inte gått in det jag har försökt att kommunicera. Jag har brottats med tanken att skilja mig och den exakta tanken har jag inte delat. Men han har ju inte tyckt att det har varit något fel på relationen. Tillslut kommer man till en punkt då man får nog och ger upp då man känner att man inte blir lyssnad på och det inte blir någon förändring.
Sen finns det ju alltid saker man kan bli bättre på absolut och det gäller ju båda parter. Men noll kommunikation har det inte varit från min sida.

Du måste logga in för att svara i en tråd.

Skiljsmässa anledning

INNEHÅLL