Skiljsmässa anledning

Du är inte skyldig att förklara någonting.
Han kan förstås vilja det, men du är väl inte livegen?
Du har rätt att känna och må precis som du vill. Vill du inte dela ditt liv med vederbörande så är det så.

Jag tycker det är helt naturligt att man vill ha en förklaring på varför ens partner lämnar relationen men accepterar han inte dina anledningar så är det ju hans problem. Skönt att du tänker ta dig ur en relation som inte gör dig lycklig!

Hoppas ni får träffa någon bra där då.
Som hjälper dig att få fram budskapet på ett bra sätt utan att ifrågasätta.

Det brukar vara symptomatiskt att man får den rektionen när man vill lämna relationen. "Varför har du inte sagt något". Medan man själv tycker att man varit tydlig i flera år utan att se någon förbättring/förändring.

Samtidigt kan man fråga sig - om partnern har haft mer att ge, kunnat vara mer omtänksam, kunnat hantera mer av hemarbetet eller vad det nu må vara - varför måste hen få en signal om det? Vill man inte göra sin partner glad och nöjd och vara en fin make/hustru oavsett?
Jag menar, jag vill att min man ska göra saker för att han vill och för att vi delar på det, inte för att jag hotar att lämna. 

Nej, skyldig är man inte. Men nu för tiden verkar folk tänka bara på sig själva. Okej om det är en otrogen nisse . Men om man bara väljer att dra från en dag till en annan Kan det vara schysst att iallafall säga varför. Lite. Varför är folk så rädda för det? Konflikträdsla? 

Har själv sett folk på nära håll vara ledsna pga gamla förhållanden i sådär 20 år. Inte personen i sig. De har gått vidare. Där är en vanlig missuppfattning, man tror direkt att den har känslor kvar. Men de undrar Varför de blev lämnade, varför dög man inte? Vad gjorde man för fel? 

Den funderingen är inte snäll att lämna någon med. Har man varit tillsammans en längre tid så kan man väl åtminstone vara lite schysst. Berötta varför, sen gå. Blir det diskussion, sura miner, gråt vad som, jamen säg bara att Nej! Jag har bestämt mig. Hejdå. 

Så.

Då har du sagt varför. Mer än så behöver du inte berätta/prat. Du har gjort ditt val och han behöver inte fortsätta tjata om det. Man fattar att han är ledsen. Men han måste respektera dig med.

Tycker dock att ja, du kunde sagt något innan och inte antagit att det blir någon sorts övertalning. Det är inte säkert. 

Och om? Ja, ta det då. Säg nej, JAG känner såhär. Respketera det

typ så.

Jag har också varit en sådan som tjatat om anledningar och inte nöjt mig med den som uppkommit. 

Det var för att jag kände att den människan var inte ärlig.

Och, så var det! 

Fram med ärligheten i ansiktet på honom, sen gå bara.

Han blev nog chockad och hamnade i en kris. Den första fasen i en kris brukar vara förnekelse. Man tror inte att man har hört rätt, man kan inte förstå vad som händer, man frågar och frågar och frågar...

Been there.

Det bästa du kan göra är att trösta och vara vänlig, utan att det misstas för attraktion. Förklara att du tycker att han är en toppenkille men att dina kärlekskänslor har försvunnit. Berätta att han säkert kan hitta någon där ute som passar honom bättre.

"Det är inget fel på dig, det är jag som har utvecklats sen vi träffades."

Hoppas att familjerådgivningen får honom att fatta. Har ni barn?

Annars så behöver du inte hans godkännande för att skiljas. Du kan bara dra direkt. Eller äger ni hus/lägenhet gemensamt som måste säljas?