Inlägg från: Anonym (Separerad) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Separerad)

    Skiljsmässa anledning

    Anonym (laserkvinnan) skrev 2025-03-30 20:21:06 följande:

    Massa svammel och handhjärtan här som vanligt och jag håller inte med om knappt något som skrivits.

    1 Man behöver ingen anledning alls annat än att man inte vill fortsätta relationen. Den andra parten kan acceptera det eller låta bli, det är slut ändå. De får ta resten med psykolog i så fall.

    2 Jag ifrågasätter starkt nyttan av att gå i parterapi om man inte har barn och redan har bestämt sig. Det är bara slöseri med både tid och pengar.
    Avsluta och låt den andra leva livet vidare istället för att älta gammal skit och behålla hoppet.

    3. Män säger ofta att de ska ändra sig, när de äntligen för första gången i relationen har lyckats höra vad kvinnan säger (att hon inte vill ha relationen  längre). De flesta kvinnor som lämnat efter ett sådant försök kan intyga att mannen ytterligt sällan gör detta, det håller som mest i 1-2 månader innan det är samma skit igen. Slöseri med tid, än en gång.

    What you see is what you get med män och om det du ser inte duger så kommer det aldrig att göra det.

    4. Män som får för sig att böna om en ny chans ska veta att den genomsnittliga tiden från att en kvinna börjar fundera på separation tills det händer är 4 år.
    4 år! Så hon är färdig med dig då. Ganska ofta urless. Kanske får ni till nåt halvdant som varar nåt år om kvinnan är för snäll för att kunna begripa sitt eget bästa, men sen är du finito.


    1) förstår din tanke och håller till stor del med men det är fullständigt naturligt att vilja ha en förklaring, speciellt om man varit tillsammans länge.

    2) det är även hyfsat slöseri med tid och pengar även om man har barn. Att däremot gå i familjeterapi för att gå till ett samarbete är en annan sak. I vårt fall hade jag flertalet gånger tidigare föreslagit parterapi för att vi skulle kunna bryta mönster och få en bättre relation men blev totalt nedskjuten varenda gång. När separationen väl var ett faktum (många år senare) så är jag boven eftersom jag vägrade parterapi... 

    3) i mitt fall hörde han inte ens att jag sa att jag inte orkade längre, 4 månader innan det brakade ordentligt åt skogen. 

    4) oh ja! Det var under många år innan den faktiska separationen som tankarna kom. Tyvärr var jag då för svag och nedbruten mentalt för att orka...  Det krävdes extraordinära omständigheter för att jag skulle lyckas ta mig därifrån.
  • Anonym (Separerad)
    Anonym (Mannen) skrev 2025-04-01 09:29:12 följande:
    4. Hur kan du gå runt i flera år utan ens prata om det med din partner? Har man en bra och mogen känslomässig relation till sig själv och sin partner så pratar man givetvis om detta tidigt.
    - För att man varken blir lyssnad på eller tagen på allvar i något samtal alls.
    - För att man blir "nedskjuten" i sitt resonemang när man försöker påtala att saker känns fel, så till den milda grad att man börjar tvivla på sig själv och sina känslor.
    - För att man hoppas på att den jobbiga perioden ska gå över och att det ska återgå till när det var bra.
    - För att man inte vill "ge upp utan att kämpa" och den andre tycker att allt är "rosa fluff och sockervadd" så man tvivlar ännu mer på sig själv.
    - För att man känner sig girig som vill att det ska vara "mer" i en relation. 
    - För att kärleken chippats bort bit för bit och till slut står man där utan något kvar.

    Några av mina egna anledningar till att jag hade tankarna långt innan det gick åt skogen med exet. 
  • Anonym (Separerad)
    Anonym (Danshil) skrev 2025-04-01 09:23:02 följande:
    Mina tankar:
    1: Jag har gett olika förklaringar men de har inte varit tillräckligt bra för honom.

    2: Vi har barn och jag valde att gå med på familjerådgivning för att få till ett bra samarbete och att samtidigt försöka reda ut vad som gick tokigt i relationen (det känns bra oavsett hur det slutar).

    3: Nu har han äntligen efter 4-5 månader förstått anledningen till varför det gick åt skogen och nu vill han försöka igen och att han har ändrat sig...Jag är väldigt tveksam och vågar inte lita på att det har hänt en förändring.

    4: Jag har tänkt på att lämna i många år så jag har bearbetat det länge. Så när jag väl kom fram till punkten då jag sa att jag vill skilja mig, ja då var jag färdig helt enkelt. Jag vill inte att det ska bli något halvdant...då får det vara helt enkelt. Jag bor själv nu i egen lägenhet och det är en sådan otrolig frihet som jag inte tänker ge upp i första taget.
    Förändringar på kort sikt ser alltid bra ut. Nu måste han ju visa att de är permanenta. 
Svar på tråden Skiljsmässa anledning