5-åring med misstänkt neuropsykiatrisk diagnos...

Kan det finnas en nedsatt funktion även intellektuellt eller exempelvis autism också? 

Dela på er ibland, så att en vuxen och de två andra sönerna får lite paus ibland. Låt den ena vuxen gå ensam iväg ibland. 

Hoppas att det blir en seriös utredare som är van vid komplexa problem. Ofta är regionen lite bättre, de har ofta fler yrkeskategorier som ksan involveras i utredningen. 

Har han även IF kanske? Autism? 

Mitt råd för att få vardagen med barn med särskilda behov att funka är att dela på familjen. En förälder tar ett barn och åker till släktingar på helgen. På vardagarna särar man på barnen så att de inte utsätts för varamdras stök utan får lugn och ro (eller fullt ös i skateramp, skogen etc). 

Mitt äldre barn har blivit tonåring nu och vill ofta vara ensam på rummet och att båda barnen inte hänger i vardagsrummet och stör sig på varandra gär dem klart lugnare. 

Intellektuellt är jag tveksam till. Han är enligt mig begåvad och smart. Kan skriva sitt namn och berätta vilka de flesta bokstäverna är. Kan bygga och uppfinna saker. Kommer med komplexa frågeställningar och reflektioner. Pratar, uttrycker sig osv som vilken femåring som helst. Inte liksom smartare än någon annan, men skulle säga att han mentalt är på samma nivå. Autism, kanske?Vi delar på oss ofta. Men det är ännu kämpigare då, att som ensam hålla koll och försöka göra annars smarrigt. Vi får se hur det blir med utredningen. Vårt ena barn fick åka till en annan  del av landet för utredning, den andra en kortare bit och nu sa de att de börjar flyga hit utredare. Har varit privata företag anlitade av regionen med våra andra två.Gällande IF och autism kan du läsa mitt första svar kring mina reflektioner kring det.

Vi försöker dela på familjen så ofta vi kan. De två storebröderna är inte så intresserade i så mycket annat än typ spela spel eller umgås med vänner. Så de är iväg en del med kompisar men annars är det hemma. De gillar att vara på sina rum när vi är hemma, men blir ju sällan lämnade ifred av 5 åringen. Vi brukar gå ut till skogen, åka skidor, skridskor, promenera osv men det är en kamp varje gång. Det har blivit så energikrävande att det börjat ta emot att göra sådana saker. Det tar mer energi än att vara hemma och hålla koll där. Både jag och sambon är slutkörda, förmodligen utmattade båda två, och då tar det ju än mer emot att göra saker som kräver mycket energi.

Jag fattar. Om ni får till en utredning så kan ju möjligheter till hjälp i form av kortis eller stödfamilj öppna sig. Ni behöver ju få vila ibland. 

Jag har ett barn med misstänkt autism och känner igen det där med att inte riktigt orka ge sig iväg på tex utflykter längre.

Kan tillägga att mitt barns problem med att gå ut minskade med tiden. 

Mitt andra barn utreddes nyligen och de vågade inte säga något om autism eftersom den generellt höga begåvningen eventuellt döljer autismen, så de vill vänta och se hur det utvecklas. Men mina barn har lindrigare problem än dina. 

Om barnet verkar vara nöjd med sina inomhusaktiviteter, så öka på dem. Om ni orkar bättre med situationen ifall ni är hemma lite mer, så kommer det också sonen tillgodo.

Det kan vara så att ett framtida utredningsresultat ger möjlighet till korttidsboende över en del helger, det får man se. 

Skulle det kanske även vara en ide att ansöka om stödfamilj eller kortis så att ni ibland får avlastning och en möjlighet att få lite andrum. Nej ni är inte dåliga föräldrar för att ni ber om denna typen av hjälp. Snarare är ni riktigt bra föräldrar att ni ber om hjälp.