Anonym (TS)

Sun 2 Mar 12:09

46 svar

5-åring med misstänkt neuropsykiatrisk diagnos...

Har en son på 5 år där vi länge misstänkt adhd. Har har två bröder med samma diagnos. Men det känns som att det är något mer. Han är 100 gånger värre än storebröderna. Han förstör grejer på löpande band, slåss och gör hyss hela tiden. Både jag och pappan är helt slutkörda av att man måste ha koll på honom exakt hela tiden, för annars händer något.

Allt från att blommor klipps sönder till att vatten kastas ut över golvet eller att han ritar på väggarna eller på gardiner och sängkläder. Han mosar ut frukter på inredningen, smular ut blomjord, smälter choklad i händerna och kletar ut på våra kläder, soffkuddarna etc.

Nu har han även börjat kissa och bajsa ner sig med flit. Han kan kissa i sängen eller soffan och så skrattar han och säger att det är kul. Eller bajsa i duschen när han duschar "för att det är kul". Vi känner oss helt hjälplösa.

Vi har som sagt två barn till med adhd och har gått alla utbildningar två gånger, fått allt stöd två gånger osv så vi vet vad som ska göras. Förberedelser, struktur och rutiner. Bildstöd, timstock osv har vi. Det har funkat jätte bra på båda de andra sönerna, där den ena också haft diagnos om trotssyndom (som dock verkar ha försvunnit med åldern). Men med femåringen funkar inte detta. Vi försöker involvera honom, aktivera honom och roa honom i vardagen. Men vad man än gör går det överstyr. Bakar man börjar han kasta ingredienser över köket eller slickar på bakverken, ritar man börjar han rita på inredningen, spelar man sällskapsspel kastar han iväg allt i spelet efter 5 minuter, hjälper han till i tvättstugan river han ner alla kläder som hänger på golvet eller häller ut sköljmedel etc. På promenader springer han iväg, på affärer kastar han i saker i kundvagnen och springer iväg, på lekland springer han runt och skriker rakt ut, kastar ut bollar ur bollhaven, på bashus är det en ständig stress att se till att han inte dränker sig själv trots armpuffar och flytdon etc. Det enda som funkar hyfsat bra det är att åka pulka i pulkabacken och det kan man ju inte göra hela dagarna.

Han stör syskonen hela tiden. Sparkar och slår på deras dörr när de vill vara ifred, skriker rakt ut. Tittar vi på familjefilm tillsammans kastar han ut popcorn, hoppar i soffan, hoppar på oss och syskon, slår i ansiktet, kastar grejer mot oss eller stänger av teven eller drar ut sladden. Hela, hela tiden.

Vi har försökt ha honom i aktivitet i form av barngympa (som är det som finns i vår kommun för barn i hans ålder) vilket inte alls fungerade. Han sprang runt i cirklar och skrek rakt ut och störde de andra barnen istället för att delta i aktiviteten.

Förskolan upplever också problem. Han gömmer sig, vägrar delta, vägrar äta, förstör för kompisar osv. Han behöver stöd av en vuxen i princip hela tiden.

Jag har varit i kontakt med BVC och blivit remitteras till psykolog som gjort en bedömning och skickat remiss för utredning. Men VAD kan man göra för att underlätta vardagen? Man måste ju kunna leva "ett vanligt" liv också. Har ni några tips och idéer? Känns som att vi provat allt...

Anonym (Lilly)

Sun 2 Mar 19:55

#21

Bits1975 skrev 2025-03-02 19:34:37 följande:

Detta fann jag om specialklasserna

"Liberalerna vill utreda om mindre specialklasser, förr kallade obs-klasser, bör införas igen, rapporterar Ekot.

Klasserna ska vara till för elever med stora skolsvårigheter och som stör undervisningen.

? Det är elever som har ett väldigt starkt normbrytande beteende som stör på sådant sätt att det förstör både för klasskompisarna och lärarna, säger skolminister Lotta Edholm (L) till Ekot.

Observationsklasser, obs-klasser, fanns på 60- och 70-talet, men avskaffades bland annat för att de ansågs stigmatiserande. Edholm kallar specialklasserna som hon vill låta utreda för hjälpklasser.

? Det här ska ju vara hjälpklasser med väl utbildade speciallärare. Inte ett sätt att skyffla undan elever som har stora problem, säger hon."

Och som vanligt glömmer populistliberalerna den gruppen som mitt barn tillhör: de över medel begåvade barnen med funktionsnedsättningar och stort behov av anpassningar men som INTE bråkar och stör utan tex går hem och skär sig när skolan har varit för hemsk för att stå ut i.

Anonym (Ale)

Sun 2 Mar 19:59

#22

Bits1975 skrev 2025-03-02 19:34:37 följande:

Detta fann jag om specialklasserna

"Liberalerna vill utreda om mindre specialklasser, förr kallade obs-klasser, bör införas igen, rapporterar Ekot.

Klasserna ska vara till för elever med stora skolsvårigheter och som stör undervisningen.

? Det är elever som har ett väldigt starkt normbrytande beteende som stör på sådant sätt att det förstör både för klasskompisarna och lärarna, säger skolminister Lotta Edholm (L) till Ekot.

Observationsklasser, obs-klasser, fanns på 60- och 70-talet, men avskaffades bland annat för att de ansågs stigmatiserande. Edholm kallar specialklasserna som hon vill låta utreda för hjälpklasser.

? Det här ska ju vara hjälpklasser med väl utbildade speciallärare. Inte ett sätt att skyffla undan elever som har stora problem, säger hon."

Risken är mycket stor arr kommunerna av besparingsskäl sätter ihop klasser där sammansättningen av elever blir olämplig, men det är bekvämt för kommunen. De blir av med svpra elever i de vanliga klasserna.

Man bör istället utgå ifrån elevernas behov, kriteriet normbryrande är för diffust. Du kan vara normbryrande av en massa olika anledningar och ska kanske inte alls paras ihop med vissa andra elever med helt andra typer av normbryrande beteende.

Nej det här är inte för de elevernas bästa, även om specialklasser kan fungera bra om upplägget är genomtänkt.

Min erfarenhet är att om man blandar elever med olika svårigheter utan eftertanke, så kommer en del elever med aitism att bli hemmasittare. Andra med autism kan ge sig på att slå elever med ADHD för att de eleverna stör så mycket och aldrig gör saker enligt reglerna. Det kan bli en riktig katastrof. En del som behöver mycket ti?lrättalagda genomgångar får inte det, utan en kompromiss som inte passar någon.
Elever med vissa intelllektuella svårigheter blir medlurade pp mycket olämpliga saker av skärpta elever med ADHD.

Jag låter väldigt negativ, men jag har sett sådant här i aktion och är orolig.

Bits1975

Sun 2 Mar 20:05

#23

Anonym (Lilly) skrev 2025-03-02 19:55:33 följande:

Och som vanligt glömmer populistliberalerna den gruppen som mitt barn tillhör: de över medel begåvade barnen med funktionsnedsättningar och stort behov av anpassningar men som INTE bråkar och stör utan tex går hem och skär sig när skolan har varit för hemsk för att stå ut i.

Ja, så är det

Mitt yngsta barn har ADD och varken bråkar eller stör. Jag fick tjata i många år för att hon ens skulle få utredas. :(

De faller mellan stolarna

Bits1975

Sun 2 Mar 20:10

#24

Anonym (Ale) skrev 2025-03-02 19:59:52 följande:

Risken är mycket stor arr kommunerna av besparingsskäl sätter ihop klasser där sammansättningen av elever blir olämplig, men det är bekvämt för kommunen. De blir av med svpra elever i de vanliga klasserna.

Man bör istället utgå ifrån elevernas behov, kriteriet normbryrande är för diffust. Du kan vara normbryrande av en massa olika anledningar och ska kanske inte alls paras ihop med vissa andra elever med helt andra typer av normbryrande beteende.

Nej det här är inte för de elevernas bästa, även om specialklasser kan fungera bra om upplägget är genomtänkt.

Min erfarenhet är att om man blandar elever med olika svårigheter utan eftertanke, så kommer en del elever med aitism att bli hemmasittare. Andra med autism kan ge sig på att slå elever med ADHD för att de eleverna stör så mycket och aldrig gör saker enligt reglerna. Det kan bli en riktig katastrof. En del som behöver mycket ti?lrättalagda genomgångar får inte det, utan en kompromiss som inte passar någon.
Elever med vissa intelllektuella svårigheter blir medlurade pp mycket olämpliga saker av skärpta elever med ADHD.

Jag låter väldigt negativ, men jag har sett sådant här i aktion och är orolig.

Jag förstår din oro

Det finns ju inte heller hur många speciallärare som helst att tillgå. Jag ser ingen lösning faktiskt, med dagens ekonomi och skattepengar som går till massa annat.

Anonym (TS) Trådstartaren

Sun 2 Mar 21:23

#25

Anonym (Säga ifrån) skrev 2025-03-02 18:55:17 följande:

Sätt gränser, våga säga ifrån och markera tydligt så blir det inte lika kul. Han beter sig som Han gör för att han får uppmärksamhet men inga negativa konsekvenser alls.

Om ni exempelvis bakar och han börjar kasta saker säger du först ifrån och att ni plockar undan allt om han inte slutar. Fortsätter han så plocka undan, det blir inga kakor.

Våga visa känslor också, idag tror många att barn kommer få trauma för livet om man som förälder visar att man är arg. Det är tvärtom bra att barn får lära sig hur andra känner när de missköter sig. Jag pratar inte om att man helt ska tappa kontrollen men att låta arg är inte farligt.

Vi sätter gränser. Säger ifrån. Plockar undan t ex bakningen eller att han får lämna rummet, åker från aktiviteten om han förstör saker, lämnar affären om han springer omkring och river ner saker osv. Han får ofta städa bort efter sig själv när han stökat ner.
Jag visar känslor. Jag har brutit ihop och gråtit när han varit som jobbigast. När han frågat varför jag är ledsen har jag sagt som det är. "Jag blir ledsen när du kastar saker på mig" eller "Jag blir ledsen när du förstör för mig flera gånger när jag bakar" t ex.

Jag tror ju tyvärr att detta beror på en diagnos och få spelar det egentligen ingen roll hur många konsekvenser det blir. Det är hans bristande impulskontroll som styr. Det ena äldre barnet mådde väldigt dåligt när han blev äldre över saker han gjorde impulsivt och kunde säga att det är något fel i hans hjärna, att han är elak och dum osv. Och jag hör liknande fraser från 5-åringen. Det enda som hjälpte äldre sonen var medicin. Den andra har också adhd, men utan hyperaktivitet, det som förr kallades add. Han har inte alls haft samma problem med att göra hyss osv utan endast fått verbala utbrott där han skrikit saker. Båda har lugnat sig med åldern och efter medicin. Störst skillnad ser man dock på den äldsta där medicinen verkligen är A och O för att vardagen och skolan ska fungera.

Anonym (A) skrev 2025-03-02 19:22:52 följande:

Känner igen det mesta du skriver från mitt eget barn. Vi undersökte autism m.m, köade till resursskola, övervägde om det fanns ett begåvningshandikapp mm för problemen var enorma. Efter att ha fått fungerande adhd-medicin (vilket tog sin tid att prova ut, som ni säkert vet med tidigare barn) är barnet fortfarande klart mycket mer överaktiv än många jämnåriga MEN det som i stället visat sig är att hon är särbegåvad och faktamässigt långt före sina jämnåriga i de flesta ämnen (dock inte de ämnen hon saknar intresse för). I efterhand tänker jag att förskolan var en plåga av uttråkning för barnet. Kanske samma för er utifrån hur ni beskriver sonen? Skolan blev en total vändpunkt. Kändes först otänkbart att lämna barnet på en öppen skolgård eftersom vi hade haft otaliga rymningar, men den friheten gjorde stor skillnad. När väl aktivitetsnivån gick ner från att vara så stor att det inte gick att vara tillsammans med andra barn, det vill säga ner till mer "normal" hyperaktivitet, gick det sociala mycket bättre. Plötsligt är det en väldigt påhittig, driftig och ivrig person som har lätt att få vänner, och då går spiralen åt rätt håll när det gäller det mesta. Hoppas på samma för er. Vet att det är OTROLIGT jobbigt, kan bara tänka mig hur det är med flera barn som har det.

Han hatar förskolan just nu. Han tycker det är tråkigt och vill inte gå dit. Blivit många dagar han fått vara med farmor och farfar och bygga i deras garage istället... Han bygger stora saker. Stolar, lådbilar, pallar osv. Men är också en hejare på kojor i vardagen. Han bygger robotar av lego, både duplo och vanligt lego. Han har tekniklego så han kan koppla med sladdar osv till propellrar, kugghjul osv.
Det är senaste året han upplevt det som tråkigt. Men det gör ju många 5-åringar också.

Anonym (TS) Trådstartaren

Sun 2 Mar 21:30

#26

Anonym (Ale) skrev 2025-03-02 19:59:52 följande:

Risken är mycket stor arr kommunerna av besparingsskäl sätter ihop klasser där sammansättningen av elever blir olämplig, men det är bekvämt för kommunen. De blir av med svpra elever i de vanliga klasserna.

Man bör istället utgå ifrån elevernas behov, kriteriet normbryrande är för diffust. Du kan vara normbryrande av en massa olika anledningar och ska kanske inte alls paras ihop med vissa andra elever med helt andra typer av normbryrande beteende.

Nej det här är inte för de elevernas bästa, även om specialklasser kan fungera bra om upplägget är genomtänkt.

Min erfarenhet är att om man blandar elever med olika svårigheter utan eftertanke, så kommer en del elever med aitism att bli hemmasittare. Andra med autism kan ge sig på att slå elever med ADHD för att de eleverna stör så mycket och aldrig gör saker enligt reglerna. Det kan bli en riktig katastrof. En del som behöver mycket ti?lrättalagda genomgångar får inte det, utan en kompromiss som inte passar någon.
Elever med vissa intelllektuella svårigheter blir medlurade pp mycket olämpliga saker av skärpta elever med ADHD.

Jag låter väldigt negativ, men jag har sett sådant här i aktion och är orolig.

Jag är väldigt tacksam över att både förskola och skola varit väldigt tillmötesgående med anpassningar för våra barn. De går i vanlig klass, men har speciella anpassningar. Mellanbarnet hade resurs i lågstadiet för att minska konflikter. Men de har stöd i allt från att använda dator att skriva på, skärmar att ställa upp för att kunna koncentrera sig till att de får ha mössa/huva på sig i klassrummet. En går i liten grupp i vissa ämnen och den andra har en extralärare på vissa lektioner för att förtydliga instruktioner. De får stå först i kön till maten, ha klädhyllan precis bredvid ett annat rum så de kan smyga in där och klä på sig istället för att bli störd av alla andra barn samt lämna klassrummet 1 minut innan alla andra för att hinna klä på sig och slippa bli distraherad och sist ut varje rast. Väldigt lite eller inga läxor utan de får dem göra tillsammans med lärare på skolan, för att slippa ta energi från fritiden. Lite sådana anpassningar.
Skolan har varit väldigt tillmötesgående och anpassar väldigt bra. Förskolan för den äldsta byggde till och med om avdelningen för att det skulle finnas två mindre rum dit man kan gå för att få lugn och ro eller leka stilla lek i när de andra vilade, då han inte kunde ligga still på vilan.

Båda barnen klarar målen i skolan och det är sällan/aldrig konflikter på skolan eller hemma. Vi lever väldigt inrutat med samma rutiner varje dag. Vakna samma tid, sitta vid samma plats vid bordet, kläder plockas fram dagen innan, specifika duschdagar osv. Samma rutiner varje dag. Det har funkat väldigt bra. När de var ännu mindre använde vi bildstöd för toalettbesök och dusch.

AndreaBD

Mon 3 Mar 13:07

#27

Det låter som kombinationen ADHD och trotssyndrom. Där måste man vara försiktig att det inte går åt fel håll, framför allt i tonåren. Läs på lite om trotssyndrom (på engelska ODD, oppositional defiance disorder).

Anonym (Göran)

Mon 3 Mar 14:06

#28

Anonym (idi) skrev 2025-03-02 16:26:38 följande:

Är mer oroad för en sk vuxen man som lägger på mer stress på TS i denna situation. Det är ett BARN.

Så ska man ALDRIG resonera. Det är bara ett barn. Det betyder i praktiken att man inte agerar?

min barndomskompis hade ett barn som gjorde hemska saker och skrattade nöjt när han gjorde det.

Han tvingade hundarna att ligga inlindade i filtar.

Han höll fast sin lillebror och täppte för munnen när brodern var förkyld. Han slog hundarna med kopplet. Idag är han 31 år. Han har det svårt idag. Inget jobb går på bidrag. Han är kriminell har inga sunda vänner.

Anonym (TS) Trådstartaren

Mon 3 Mar 14:47

#29

AndreaBD skrev 2025-03-03 13:07:05 följande:

Det låter som kombinationen ADHD och trotssyndrom. Där måste man vara försiktig att det inte går åt fel håll, framför allt i tonåren. Läs på lite om trotssyndrom (på engelska ODD, oppositional defiance disorder).

Trotssyndrom i vuxen ålder kan utvecklas till personlighetsstörningar. Men ofta krävs det andra riskfaktorer också för att utlösa det. Bristande hemförhållanden, våld, övergrepp eller liknande. Något sådant förekommer inte hemma hos oss.

Anonym (Göran) skrev 2025-03-03 14:06:50 följande:

Så ska man ALDRIG resonera. Det är bara ett barn. Det betyder i praktiken att man inte agerar?

min barndomskompis hade ett barn som gjorde hemska saker och skrattade nöjt när han gjorde det.

Han tvingade hundarna att ligga inlindade i filtar.

Han höll fast sin lillebror och täppte för munnen när brodern var förkyld. Han slog hundarna med kopplet. Idag är han 31 år. Han har det svårt idag. Inget jobb går på bidrag. Han är kriminell har inga sunda vänner.

Rent krasst, många kriminella har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar men långt ifrån alla med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är kriminella. Det är därför psykisk ohälsa/neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inte finns bland de största riskfaktorerna för att begå brott. Den absolut största faktorer är historik. Om man tidigare begått brott är risken stor att man gör det igen. Sedan är det attityder och värderingar. Om man har attityder som stödjer kriminella handlingar. Nästa är umgänge med andra kriminella. Tredje är personlighetsmönster, här kan symptom på neuropsykiatriska diagnoser ingå t ex bristande impulskontroll men också andra faktorer som inte är bundna till en diagnos t ex problem med känslohantering, humörproblem osv. Sen är det missbrik, familj och relationer, sysselsättning och fritid som spelar roll.

Anonym (Säga ifrån)

Mon 3 Mar 14:55

#30

Anonym (TS) skrev 2025-03-02 21:23:22 följande:

Vi sätter gränser. Säger ifrån. Plockar undan t ex bakningen eller att han får lämna rummet, åker från aktiviteten om han förstör saker, lämnar affären om han springer omkring och river ner saker osv. Han får ofta städa bort efter sig själv när han stökat ner.
Jag visar känslor. Jag har brutit ihop och gråtit när han varit som jobbigast. När han frågat varför jag är ledsen har jag sagt som det är. "Jag blir ledsen när du kastar saker på mig" eller "Jag blir ledsen när du förstör för mig flera gånger när jag bakar" t ex.

Jag tror ju tyvärr att detta beror på en diagnos och få spelar det egentligen ingen roll hur många konsekvenser det blir. Det är hans bristande impulskontroll som styr. Det ena äldre barnet mådde väldigt dåligt när han blev äldre över saker han gjorde impulsivt och kunde säga att det är något fel i hans hjärna, att han är elak och dum osv. Och jag hör liknande fraser från 5-åringen. Det enda som hjälpte äldre sonen var medicin. Den andra har också adhd, men utan hyperaktivitet, det som förr kallades add. Han har inte alls haft samma problem med att göra hyss osv utan endast fått verbala utbrott där han skrikit saker. Båda har lugnat sig med åldern och efter medicin. Störst skillnad ser man dock på den äldsta där medicinen verkligen är A och O för att vardagen och skolan ska fungera.

Anonym (A) skrev 2025-03-02 19:22:52 följande:

Känner igen det mesta du skriver från mitt eget barn. Vi undersökte autism m.m, köade till resursskola, övervägde om det fanns ett begåvningshandikapp mm för problemen var enorma. Efter att ha fått fungerande adhd-medicin (vilket tog sin tid att prova ut, som ni säkert vet med tidigare barn) är barnet fortfarande klart mycket mer överaktiv än många jämnåriga MEN det som i stället visat sig är att hon är särbegåvad och faktamässigt långt före sina jämnåriga i de flesta ämnen (dock inte de ämnen hon saknar intresse för). I efterhand tänker jag att förskolan var en plåga av uttråkning för barnet. Kanske samma för er utifrån hur ni beskriver sonen? Skolan blev en total vändpunkt. Kändes först otänkbart att lämna barnet på en öppen skolgård eftersom vi hade haft otaliga rymningar, men den friheten gjorde stor skillnad. När väl aktivitetsnivån gick ner från att vara så stor att det inte gick att vara tillsammans med andra barn, det vill säga ner till mer "normal" hyperaktivitet, gick det sociala mycket bättre. Plötsligt är det en väldigt påhittig, driftig och ivrig person som har lätt att få vänner, och då går spiralen åt rätt håll när det gäller det mesta. Hoppas på samma för er. Vet att det är OTROLIGT jobbigt, kan bara tänka mig hur det är med flera barn som har det.

Han hatar förskolan just nu. Han tycker det är tråkigt och vill inte gå dit. Blivit många dagar han fått vara med farmor och farfar och bygga i deras garage istället... Han bygger stora saker. Stolar, lådbilar, pallar osv. Men är också en hejare på kojor i vardagen. Han bygger robotar av lego, både duplo och vanligt lego. Han har tekniklego så han kan koppla med sladdar osv till propellrar, kugghjul osv.
Det är senaste året han upplevt det som tråkigt. Men det gör ju många 5-åringar också.

Tydligen inte tillräckligt eftersom det händer gång på gång. Hade det handlat om bristande impulskontroll hade han blivit ledsen efteråt inte varit glad och skrattat.

Det är en myt att personer med diagnos är obildbara. Det är faktiskt tvärtom att handlar det om en diagnos måste man vara ännu mer fyrkantig och inte tumma på regler. Barn med diagnos mår bra av klara och tydliga gränser.

5-åring med misstänkt neuropsykiatrisk diagnos...

INNEHÅLL