Inlägg från: Anonym (L) |Visa alla inlägg
  • Anonym (L)

    Ni i min ålder (45), hur tänker ni med dejting?

    Jag är nybliven singel och mina barn är i tidiga skolåldern samt en på förskola. Jag har siktet på en seriös relation och vill ha någon att älska och älskas av. Men jag vill inte att han ska barn, för jag njuter av mina barnfria veckor och skulle allvarligt bli knäpp av att behöva ta hand om någon annans barn också. Jag vill ha en sorgfri relation där barn INTE är inblandade och jag vill absolut inte att han ska hålla på och lägg sig i mina barn heller, det sköter jag själv ihop med deras pappa. 


    Går det att hitta en sån relation? Hur tänker ni andra är optimalt som redan har familj och dejtar? 

  • Svar på tråden Ni i min ålder (45), hur tänker ni med dejting?
  • Anonym (L)
    Anonym (Ve) skrev 2025-03-02 14:42:30 följande:

    Det blir nog svårt. Kanske t o m omöjligt att hitta någon i din ålder utan barn. Du kan ju rikta in dig på någon äldre som är klar med den biten. Allt är en avvägning. 


    Äldre män lockar mig inte alls, jag är en person med mycket energi och ungdomlig. Yngre matchar mig bättre. 
  • Anonym (L)
    Anonym (?) skrev 2025-03-02 15:00:34 följande:

    Någon avancerad kk alltså.  Ni umgås vissa veckor men är självständiga i övrigt


    Nej, det är inte KK det är särbo. Stor skillnad! Eller är alla relationer innan man flyttat ihop och skaffar barn KK? Jättekonstig kommentar! 
  • Anonym (L)
    Anonym (Ve) skrev 2025-03-02 14:57:39 följande:
    Det är inget fel med singelskapet heller. Skulle gissa att det du vill är en omöjlighet i praktiken.
    Nä, men nu VILL jag dejta. Jag har levt som en ensamstående i en massa år trots relation och är redo sedan långt innan jag lämnade den relationen egentligen. 
  • Anonym (L)
    Anonym (Wtf) skrev 2025-03-02 16:34:58 följande:

    Men varför skulle en ung kille välja en singelmamma? Kan du själv komma på en enda anledning?


    Finns inte kärlek längre? 
  • Anonym (L)
    Tom Araya skrev 2025-03-02 17:19:46 följande:

    Knepigt!

    Hur vill du göra med umgänge under barnveckor och ert boende?


    Jag tänker att särbo är optimalt, vill ha en pojkvän liksom. Umgås frekvent när jag inte har barnen och sedan mindre än jag har dem. Tänker att många män lär uppskatta ett sånt upplägg snarare. De får kärlek, stadigt sex, slipper ta ansvar för barn och slipper skaffa egna barn. 
  • Anonym (L)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2025-03-02 19:19:48 följande:
    Men du vill ju inte flytta ihop och ha barn? Jag tycker också att det låter som att du vill ha en KK. Kärlek utan förpliktelser.
    Verkligen inte! Förstår inte alls hur du resonerar. Ska jag ha fler barn vid 45 menar du? Det funkar nog inte ens. Jag tror att det bästa för barnen är om det inte involveras ytterligare en vuxen. Jag menar inte att jag skulle hålla min framtida pojkvän borta från barnen, absolut inte, men jag tror inte att det är bra om de bor ihop. Det får isf bli en senare fråga när de är så pass gamla att de flyttat ut, vilket ju lär dröja. 

    KK är inte kärlek utan förpliktelser och har aldrig varit. KK är en knullkompis som man bara träffar för sex. Jag vill ha kärleken, är inte intresserad av lösa förbindelser alls. Jag kräver känslor för att ens vilja ha sex. 
  • Anonym (L)
    Anonym (Jossan) skrev 2025-03-02 22:04:59 följande:

    Jag har haft det precis som du önskat under flera år. Även när jag dejtat har utbudet varit stort med precis det upplägget som du beskriver, med män både med och utan barn. Just nu är jag i en relation med en man som är några år äldre än mig, 48, och vi ses varannan vecka. Han är i behov av mycket egentid och jag vill gärna ha både mycket egentid och är begränsad med barn, men för oss funkar det fint. Det blir automatiskt ett lugnt tempo, man hinner längta och sakna, behöver inte blanda in barn och behålla tiden vi värdesätter för oss själva. Ingen av oss är särskilt sugen på samboskap tex. Jag har också haft fantastiska kk/älskare som fungerat likadant när jag inte orkat investera i en relation men saknat sex, närhet och romantik. Så länge man är öppen och ärlig så finns massa härliga möjligheter!


    Tack för ditt svar. Det är detta upplägg jag är intresserad av. Jag känner själv att det på många sätt förstör relationen att blanda in barn och dessutom bo ihop. Jag vill ha en partner som är min hamn i stormen, där jag kan landa mellan barnveckorna. Har gärna en partner med stort behov av egentid och som får längta efter mig mellan varven. På så sätt värdesätter man det mer när man väl ses. 
Svar på tråden Ni i min ålder (45), hur tänker ni med dejting?