Ja. Det är ett val att vara lycklig. Om t ex närstående går bort så känner man naturligtvis sorg och saknad men efter ett tag så accepterar man det. Saknaden kan finnas där ändå.
Till skillnad från somliga i samma exempel som känner en sorg och saknad och aldrig accepterar rådande livssituation. Personen kan då identifiera sig som en olycklig person och väljer då det scenariot för resten av livet.
jo, jag väljer en grej faktiskt. Och det är boendet. För att trots att hela min kropp skriker nej till att bo 500 meter ifrån idioten så är det det enda boendet som jag får tag i och även det bästa utifrån arbete och i första hand för hunden!
Att välja bort boendet är att välja att bo i husvagn utan el då jag inte tänker bo på camping med hunden, det vore att be om problem med tanke på mitt övriga liv! Och jag vill inte göra så mot hunden!
Vi behöver landa nu dessutom så den får sina sista år i en bättre miljö och tillvaro utifrån den och det kan jag ge den genom det här boendet!
Sådana här kommentarer är extremt provocerande!
Jag har varit i kontakt med vården. Jag har försökt med mediciner. Jag har skrivit att de inte fungerade för mig. Det längsta jag har varit sjukskriven för depression (som jag har haft hela mitt liv) är 2 månader. 2 månader är allt jag har fått när det kommer till mitt mående! Efter allt jag har varit med om! Jag förväntas dessutom arbeta heltid dessutom! Jag vet en person som hade en farsa som mobbade denne om dennes vikt och blev slagen 1 gång under hela uppväxten med en örfil. Personen fick förtidspension som 20 åring!
Dessutom så skriver jag att jag med självmedicineringen får ett värdigt liv där jag vill leva, lyckas och utvecklas! Men det slår du helt undan och skriver ett rakt standard åsikt i det här landet! Du bryr dig inte ett skit om mig överhuvudtaget, då hade ud inte ignorerat de delar som inte passade dig nämligen! Du bryr dig inte om det går bra för mig eller nåt. Det viktigaste för dig är att alla ska följa samma mönster och acceptera sin situation!
Hade jag accepterat min situation så hade jag inte levt idag!
Säger inte att andra inte kan må riktigt dåligt. Men ditt påstående om att en vanlig person som växt upp i Sverige med familj,, mått tillräckligt bra för att ha klarat av sina studier och fått ett arbete som den trivs på skulle må sämre än mig med flertalet förluster, tortyr, mordförsök, sexuellt utnyttjande och våldtäkt är ju bara ren och skär illvilja från ditt håll.
Du hjälper absolut ingen med ditt svar överhuvudtaget!
Du går med en hög näsa och ser dig själv vara bättre än alla andra som mår dåligt och du har minsann svaren på allt då sjukvården hjälper sådana personer som mig, eller hur ? Nej det gör dom inte, dom har inte kunskapen till det på vanliga vårdcentraler. Psyk har inte heller klarat av det när jag har gått dit frivilligt. Att då komma och läxa upp mig om att jag minsann ska sluta med min självmedicinering som jag dessutom har skrivit att jag gjorde för länge sedan och är bitter över att inte få använda mig utav idag utan att de konstanta självmordstankarna har kommit tillbaka igen.. gör ditt inlägg helt uppåt väggarna åt helvete fel!
Låter som att du har en hel del skit i ditt egna bås att mocka upp uppenbarligen innan du säger åt vad andra ska göra!
Jag förstår att "ryck upp dig" är provocerande, och det är inte det jag skriver heller. Du uppfattar säkert människor som säger så till dig som att de viftar bort och nedvärderar det som hänt dig. Antagligen en trigger då du troligen råkat ut för manipulativ gaslighting tidigare.
Din instinktiva reaktion blir då att förstärka olyckan inombords, hålla fast vid den så att den blir synlig och att det är den som (uppfattat gaslightar dig) som är förövaren. Den här tekniken har din kropp utvecklat som en slags skyddsmekanism.
Förstår du? Såna här sårbarheter och triggers skulle du kunna hantera på ett mer tekniskt sätt. Och det handlar inte om att avfärda det som hänt dig. Det handlar om att lära sig hantera det som hänt dig så att du bidrar till att visa mer omtanke över sig själv.
Anledningen till att jag inte vet hur jag ska förklara saken mer är för att svaret står där. Känsla och saker som hänt i livet är skilda saker om man ska vara krass.
Och ja, människor kan vara betydligt olyckligare än dig trots att utomstående inte kan se någon anledning till det. Det är säkert svårt att förstå då du befinner dig mitt i saken och inte är förmögen att betrakta ditt mående från ett bredare perspektiv. Du vill ju känna att du har rätt till att vara olycklig då du förväxlar den olyckliga -känslan- med att du -blivit dåligt behandlad-. Skulle du släppa den olyckliga känslan så blir det i din värld som att anse att du blivit helt ok behandlad. Och det är INTE det det handlar om. Det är nog det det handlar om, för då skulle det i din värld uppfattas som att du sviker dig själv och gått på en gaslighting.
Förstår du då att den förmodade relativt lyckliga känslan du har en förmåga att införskaffa inte är samma sak som att glömma eller förmildra det som hänt dig? Du behöver komma loss från det här, men dina triggers förhindrar dig till det. Därför behöver du också få en realistisk syn på hur triggers fungerar.
Du gör som du vill. Vill du fortsätta i samma bana så väljer du det själv. Du kommer inte att få hjälp av vården om du inte vill göra en förändring av ditt tankemönster som handlar om insikt gällande sårbarheter, triggers, beteenden, försvarsmekanismer.
Du väljer att missförstå.
Sättet du förhåller dig till det jag skriver är också ett val du gör.