Kan man välja lycka?

Nja, svår fråga. Visst kan man påverka mycket, även sitt eget sätt att vara och reagera på saker. På lång sikt, absolut, men svårare på kort sikt. 

Det beror väl lite på ens egen livssituation. Vissa saker är svårt att ta sig ur, om man ex. skapat ett familjeliv som inte gör en lycklig. Svårt att överge sina egna barn eller andra nära släktingar som ev. kan tynga ner ens liv.
En make som gör en olycklig kan man åtminstone skilja sig från. Kroniska sjukdomar kan också försvåra ens liv. 

Ett olyckligt jobb kan man säga upp sig ifrån och söka ett nytt eller möjligen börja plugga.

Själv är jag fri från alla ovannämnda exempel men kan ändå känna mig nere ibland. Försöker då att måna lite extra mycket om min fysiska hälsa. Köra lite konditionsträning för att trigga endorfiner, äta en god och näringsrik kost och undvika produkter som kan göra nedstämdheten värre, ex. raffinerat socker. 

Umgås med positiva människor som lyfter ens humör och undvika toxiska personer med negativa sinnen. Göra saker som piggar upp, ex se en bra film, gå ut i naturen, köpa lite fina kläder eller nåt annat som vanligen boostar humöret.

I värsta fall så finns det hjälp på medicinsk väg med antidepressiva. En sista utväg för min egen del, om jag skulle vara ledsen på ett sätt som inte går att bota med någon annan metod. 

Att välja lycka handlar om att man alltid har ett val att förändra och förbättra sitt liv. Och att man då har ett ansvar för sin egen lycka. 

Att välja lycka handlar inte om att nöja sig som så många tror utan tvärtom inse att vägen till lycka handlar om konsekvenser vs handlingar.  Jag blir inte lycklig i ett kasst äktenskap men jag kan förändra min framtida lycka genom att inse att jag måste skilja mig. 

Tack för era tankar! Intressant att ta del av.

Jag håller med!
Och det är inte en naiv och barnslig inställning till livet där allt liksom bara löser sig om man ser glad ut eller där man tar precis allt med en klackspark. Det är inte det. För den approachen kan jag ha svårt för, där man inte riktigt vill låtsas om hur det faktiskt ligger till. Men det kanske är en helt annan problematik

Däremot att tänka att livet inte är över för att xx har hänt, att ta ett steg tillbaka, reflektera, rådgöra med andra, försöka se positivt på saker istället för att instinktivt se det sämsta i allt. Det är mer det jag tänker är skillnaden.

Jag har en son som är mitt i det där nu där ALLT är skit. Vi har bestämt något som inte blir av, då är dagen förstörd. Det är drama drama drama och man får liksom jobba med positiviteten. 

Jo, på sätt och vis tror jag att man kan det om man vill. Det är ett aktivt val att gå vidare eller inte i en relation, på ett jobb, med vänner, studier. Vissa saker kan man dock inte rå över, men man kan ändå försöka göra det bästa av situationen.

" Hur man tar det "   Är definitivt sant. Är själv övertygat om att en flyktig känsla som "Lycka" aldrig kan vara ett permanent tillstånd att sträva emot (Det går helt enkelt inte då det bara ÄR ett känslotillstånd)

För mig är "lycka" eller "förnöjsamhet" ett val av den anledningen att jag kan faktiskt påverka mina tankebanor och välja bort negativa och destruktiva tankar som inte leder någon vart.
Det som blir kvar är tillståndet av att befinna sig närvarande och nyfiken istället för dömande och pessimistisk
Det kan alla lära sig med lite övning

Jag tror inte att man kan välja att vara lycklig. Enligt min mening så blir du lycklig (eller olycklig) beroende på de val du aktivt gör i livet, som t ex vilken partner du väljer att leva tillsammans med, eller vilken karriär du gör relaterat till arbete.

Att vara rik gör dig inte lycklig, men att vara fattig gör dig olycklig.

Det beror ofta på omständigheterna. Det är svårt att vara glad och lycklig när det mesta går en emot, Jättelätt att vara glad och lycklig när man har medgång i livet.  Men att lära sig vara tacksam för det man faktiskt har, istället för att gnälla över allt man inte har och beklaga sig över hur orättvist livet är, är en bra början.

Och en klyscha - att tänka på att det finns de som har det långt värre. Jag har på senare tid börjat öva på att uppskatta det jag har, hälsa, mat för dagen, hyfsad levnadsstandard m.m.

Ja. Det är ett val att vara lycklig. Om t ex närstående går bort så känner man naturligtvis sorg och saknad men efter ett tag så accepterar man det. Saknaden kan finnas där ändå. 

Till skillnad från somliga i samma exempel som känner en sorg och saknad och aldrig accepterar rådande livssituation. Personen kan då identifiera sig som en olycklig person och väljer då det scenariot för resten av livet.