Inlägg från: Anonym (v) |Visa alla inlägg
  • Anonym (v)

    Vad är det för fel på mig?

    Jag har inget intresse av varken att ha någon kärleksrelation eller något annat. Beror det på min autism? Eller asexualitet? Eller vad beror det på? Många med autism har ju fortfarande intresse för såna saker. 

    Men jag blir bara på riktigt äcklad. Och jag blir rädd att ha en kärleksrelation, för det förekommer så mycket bullshit, såsom misshandel, våldtäkter, otrohet, mord osv. 
    Det är jättevanligt med våld i nära relation. 
    Plus jag ser ingen vits ens en gång med att ha en relation, då 50 procent av alla äktenskap spricker. Ja, det är sjukt att tänka på detta sätt, men nu är det så. 

  • Svar på tråden Vad är det för fel på mig?
  • Anonym (v)
    burleskburkläsk skrev 2025-03-05 06:01:28 följande:
    Du har säkert annat fint i ditt liv som får dig att må bra och vara glad.

    Autism är väldigt olika vet faktisk tre syskon en tjej och två killar med just autism visserligen mer än bara det där och en lägger stor vikt vid det, en pratar men har inget och tjejen tror jag skulle uppskatta det men hon har haft det mycket förr och har annat i livet idag.

    Vad tycker du om kramar då, är de också äckliga?

    Frågar för att jag vill kunna förstå.
    Nej självklart tycker jag att kramar inte är äckliga. Varför skulle jag?
  • Anonym (v)
    AndreaBD skrev 2025-03-05 12:04:28 följande:

    Här måste man nog veta hur gammal du är och om du är tjej eller kille. Det är nämligen stor skillnad där. 


    Jag är ingen tjej eller kille-jag är en kvinna. Mer än så säger jag inte. 
  • Anonym (v)
    AndreaBD skrev 2025-03-05 13:32:39 följande:
    Okej. I tonåren skulle det inte vara särskilt konstig. Det upplever många tjejer i tonåren. Jag utgår då ifrån att du är över 20. Men även där.... det finns de som kan vara så och sedan ändrar det sig när de närmar sig 30. Över 50 eller 60 - då kan en del kvinnor ha tröttnat på sexualitet. Eller vill inte ha relation pga dåliga erfarenheter.

    Att du är rädd för att något farligt skulle kunna hända, när du har autism och svårt att tolka situationer - det är egentligen vettigt. Du har säkert svårare att märka om något är fel. Det är dock något man kan lära sig i ganska stor utsträckning. Och man kan ju också vara försiktig (inte vara ensam med personen i början, t.ex.).

    Att relationer/äktenskap går sönder - 50? - ja, det låter ju som om man inte vill satsa på det. Men samtidigt kan det ju vara så att man är tillsammans i 10 eller 20 år (bara som exempel nu), och sedan tycker man, nu passar det inte längre och man går skilda vägar. Men man har haft det bra i många år och det är bara att det inte passar NU. Kanske måste en relation inte hålla hela livet? 

    Sexualitet är ännu en annan sak. Där kan du också beskriva närmare hur du känner. 
    Tack för ditt svar. 
    Fast min rädsla är ju befogad. Våld i nära relationer är jättevanligt. Visst, det finns signaler som man bör vara uppmärksam på, men samtidigt är det jättevanligt att man missar det, även personer utan autism. Och det är ju såklart fruktansvärt att behöva bli misshandlad eller våldtagen av sin partner. Alla har ju såklart inte så, men många har det så. Och jag vägrar ha det så. 

    Jag förstår inte riktigt varför man vill gifta sig-det finns ju en stor risk att det kommer ta slut i alla fall. 

    Jag äcklas av samlag. Ja, det är konstigt. Men det är så jag känner. 

    Jag är medveten att det är onormalt. Det är verkligen onormalt. Men samtidigt, har jag inte rätt att finnas? Jag är trött på att må dåligt och att ha mindervärdeskomplex. 
  • Anonym (v)
    AndreaBD skrev 2025-03-05 16:27:13 följande:
    Rädslan är inte befogad med vem som helst. Rädslan är bara befogad om man blir ihop med någon som inte kan kontrollera sig. Och det brukar man märka ....Okej HAR själv råkat ut för det, så NU vet jag vad jag måste undvika. Men där gäller det ju att gå vid första slaget. Och helst ännu tidigare, eftersom man brukar se om någon är aggressiv. Om någon är aggressiv verbalt, så är risken stor att han också slår till. 

    Jag tror inte att det förekommer många våldtäkter i relationer nuförtiden. Det är ju höga straff på det. Och även där - man behöver inte vänta så länge. FÖRRE våldtäkt kommer det säkert t.ex. att mannen inte bryr sig om ens gränser (t.ex. sexuella, men också andra). Vill man ha en relation så kan man läsa på om vad som är "red flags", vilka män man ska undvika. Lite psykologi hjälper ganska mycket. 

    Och även med äktenskap är det inte stor risk med vem som helst. Det är stor risk om man väljer en dålig partner. Man har en hel del kontroll där själv. Sedan KAN folk råka ut för att partnern lämnar dem oförväntat. Det kunde man då inte veta, och det är säkert jobbigt. Men kanske inte vanligt. ALLA har inte 50 % risk. Själv har jag inte mycket risk, eftersom jag har hittat precis rätt man nu. Risken att vi inte ska hålla ihop är försvinnande liten. 

    Och som sagt - inte alla tycker att det måste hålla hela livet. 

    Du äcklas av samlag? Har du provat? Jag undrar bara för att det är en skillnad. Kvinnor som aldrig har haft sex äcklas mycket oftare av det. Inte så konstigt, varför ska de göra det om de äcklas? Men samtidigt vet man ju då inte - i teorin och innan man själv har erfarenhet har väl de flesta kvinnor tyckt det som unga. Så då är det inte onormalt faktiskt. Ålder och livserfarenhet spelar stor roll där. 

    Annars tycker jag inte det är såå onormalt att inte vilja ha en relation. Huvudsaken är att du vet vad du vill. 
    Det där var inte rätt riktigt. Jo, rädslan är visst befogad med vem som helst. Man ser inte vem som är en hustrumisshandlare. Det finns ökad risk att bli en hustrumisshandlare, t ex om man är arbetslös, men annars kan i princip vem som helst slå sin partner. 

    Oj, så fel. Det är vanligt med våldtäkter i förhållandet även idag. Höga straff...Nej, ialla fall inte tillräckliga. Sedan är det jättesvårt att få någon dömd för våldtäkt. 

    Ja, där har du rätt i, Men samtidigt så ser man inte det. Det finns inte alltid red flags. 

    Det låter verkligen utav dig att tro att vara tvärsäker att ni ska hålla ihop för evigt. Jag förstår att du kan vara ganska säker, men det är konstigt att vara så säker som dig. Allt, verkligen allt, kan hända. Det finns inga garantier i livet. 

    Jag äcklas extremt mycket av samlag. Jag vill inte prova. Varför? När jag äcklas super mycket utav det, och har inget intresse utav det.
  • Anonym (v)
    AndreaBD skrev 2025-03-05 23:02:22 följande:
    Inte rätt? Jo då, för jag har ganska mycket livserfarenhet. Jo, man kan avgöra det (inte SE kanske, men avgöra efter beteendet) vem som är potentiell hustrumisshandlare. Och det finns definitivt också typer av män som aldrig skulle misshandla en kvinna. Jo, JAG kan avgöra det. Inte till 100 %, men kanske till 99. Och såå plötsligt kommer det inte. Man kan faktiskt gå vid verbala angrepp, man behöver inte ens vänta in första slaget. Hade jag varit så rädd som du, så hade jag ju gått redan då. 
    AndreaBD skrev 2025-03-05 23:10:31 följande:
    JO då, det finns alltid red flags. Men man ser dem inte alltid. Jag har utvärderat mina tidigare relationer ganska noga. När jag efter separation läste brev som vi hade skrivit i början, märkte jag att jag såg största problemet redan då. Men jag trodde inte att det var så allvarligt. Men det var i princip omöjligt att det skulle fungera. Och jag såg det i början, men tolkade inte rätt. Detta var alltså inget "farligt", utan det handlade om kommunikation som inte funkade. 

    Uppenbarligen har jag blivit bättre på att se detta. Med min nuvarande man kunde jag inte hitta några red flags. Och vad ska jag säga - efter 15 år har jag fortfarande inte hittat ett enda allvarligt problem. Vi trivs superbra ihop. 

    Det här är så efterblivet och totalt fel att jag saknar ord. Jag tänker inte diskutera detta mer med dig. 
Svar på tråden Vad är det för fel på mig?