Män och initiativförmåga

Ju mer uppåt man siktar desto mer driven behöver man vara själv.

Uppåt? 

Aha då menar så. Kan lova dig att jag inte öht satsat något på män som befinner sig på toppen attraktionsmässigt eftersom jag dras i huvudsak till intelligens och andra egenskaper. Jag har dock själv aldrig någonsin fått höra av någon efter en dejt att han inte fann mig attraktiv, tvärtom. Brukar snarare få höra att jag är otroligt vacker, utöver det vanliga och liknande. Även personligheten brukar de gilla. Har aldrig ens haft problem med att få någon man att falla för mig. 

Det handlar enbart om att jag är den mest drivande i att lära känna varandra personlighetsmässigt. Det känns som att de mest är nöjda med att höra av sig ofta och kolla läget med mig eller hänga. Jag vill mer gå på djupet. 

Jag menar totalt sett, inte bara utseendemässigt. För många som siktar uppåt så får man vara mer drivande. Personer som ligger högt i marknadsvärde behöver inte bry sig lika mycket.

Många med högt marknadsvärde har även kvar folk dom bara är halvt intresserade av för sex, trygghet, hjälp med saker etc.

Jag lovar dig, att om du vore ett rejält kap för vederbörande så skulle hen lägga manken till.

Du har totalt missuppfattat frågan här. 

Jag upplever absolut att männen hör av sig ofta och dylikt, men de har liksom inte förmågan att gå på djupet på det sättet jag önskar ifall inte jag är den drivande. Det gäller också män jag har haft långa förhållanden med och där jag vet att han varit den som älskat mest. Likadant där.

Jag känner att jag måste dra i dem för att få till de djupare diskussionerna medan de bara vill hänga och kolla film, se mig djupt in i ögonen och tala om för mig hur underbar jag är. Jag vill att mannen ska försöka ta reda på allt om mig som person. 

Ok, då blev det något tydligare. Vill du ha djupare samtal rent allmänt om olika ämnen eller att männen ska vara mer intresserade av dig på djupet?

Både och. Jag känner ett starkt driv att utvecklas i relationen och att man lär känna varandra på djupet, inte bara tusen frågor om hur min dag har varit eller andra ytliga saker. Jag behöver känna av hans driv här att kunna utveckla diskussioner på egen hand utan att jag ska behöva tvinga diskussionerna därhän.

Jag vill inte bara vara ett kuttersmyck, jag vill vara någons själsfrände. 

Jag tar inte "initiativ".

Jag är en orkan som blåser bort med män. Man kan aldrig veta riktigt vem jag tycker är attraktiv för jag tänker inte som andra, och de jag lyfter från marken vill inte sluta flyga.

Tycker många män är på det sättet, speciellt i förhållanden. Även inom olika yrkesområden. Ska ett protokoll skrivas så är det en kvinna som tar initiativ osv.

Tror det är viktigt att hitta en man som har initiativförmåga för annars så kommer dynamiken i förhållandet landa i samma mönster.

Håller med. Det är delvis detta jag försöker undvika. 

Jag tror jag förstår vad du menar men jag skulle vilja formulera om det lite. Jag uppfattar oss män som grupp som betydligt mindre intresserade av andra människor rent allmänt än vad kvinnor är. Vi är inte så intresserade av hur andra har det, hur deras relationer är, och hur deras anhöriga eller vänner har det osv. Vi är desto mer intresserade av prylar och kanske idéer eller liknande, men inte av människor.

Detta är förstås en generalisering, och jag själv passar inte in i det mönstret vilket kanske är en anledning till att jag kommit att tänka på det. Sedan tonåren har jag haft både manliga och kvinnliga vänner, och det är helt genomgående att när jag träffar en kvinnlig vän så frågar hon hur det är med mina föräldrar, med mina syskon, med mina barn och förstås om hur jag har det osv. Många av mina manliga vänner frågar kanske "hur är läget?" men sen är det bra med det. Samtal mellan män går ofta till så att man antingen argumenterar eller berättar om olika saker, kanske anekdoter eller random fakta, och sen berättar någon annan någonting. Det är väldigt torftigt, och kvinnor är som jag ser det mycket bättre på dialog och att intressera sig för varandra och för andra.

Så jag förstår att du känner så här i kärleksrelationer med män, för jag känner själv så i de flesta vänskapsrelationer med män. Å andra sidan, vilket då är bra för min del, är att alla kvinnor jag varit med har uppskattat mitt sätt att vara väldigt mycket därför att jag ger precis det där som du säger att du saknar. Så vi män som kan ge det finns, men vi är kanske inte så vanliga!

Talat utifrån mig själv så kommer jag alltid visa noll initativförmåga. Men då har jag också lagt ner det här med dejtande totalt.

Om man faktiskt försöker borde man visa mer initativ kan jag tycka.

Jag glömde slutklämmen.

Men så jag skulle vilja omformulera det från att handla om bristande initiativförmåga till att handla om bristande intresse för relationer och andra människors inre liv på ett allmänt plan. För många män är ju väldigt bra på att ta initiativ kring saker som är viktiga för dem och som intresserar dem osv, så det är inte riktigt rätt att säga att det är där problemet ligger.

En väldigt bra analys. Jag upplever precis detsamma.