Män och initiativförmåga

Jag tror jag förstår vad du menar men jag skulle vilja formulera om det lite. Jag uppfattar oss män som grupp som betydligt mindre intresserade av andra människor rent allmänt än vad kvinnor är. Vi är inte så intresserade av hur andra har det, hur deras relationer är, och hur deras anhöriga eller vänner har det osv. Vi är desto mer intresserade av prylar och kanske idéer eller liknande, men inte av människor.

Detta är förstås en generalisering, och jag själv passar inte in i det mönstret vilket kanske är en anledning till att jag kommit att tänka på det. Sedan tonåren har jag haft både manliga och kvinnliga vänner, och det är helt genomgående att när jag träffar en kvinnlig vän så frågar hon hur det är med mina föräldrar, med mina syskon, med mina barn och förstås om hur jag har det osv. Många av mina manliga vänner frågar kanske "hur är läget?" men sen är det bra med det. Samtal mellan män går ofta till så att man antingen argumenterar eller berättar om olika saker, kanske anekdoter eller random fakta, och sen berättar någon annan någonting. Det är väldigt torftigt, och kvinnor är som jag ser det mycket bättre på dialog och att intressera sig för varandra och för andra.

Så jag förstår att du känner så här i kärleksrelationer med män, för jag känner själv så i de flesta vänskapsrelationer med män. Å andra sidan, vilket då är bra för min del, är att alla kvinnor jag varit med har uppskattat mitt sätt att vara väldigt mycket därför att jag ger precis det där som du säger att du saknar. Så vi män som kan ge det finns, men vi är kanske inte så vanliga!