Snart dags för praktik men är nervös pga introvert mm.

Sorry, men det är nog inte att du inte kallpratar som är problemet utan att du föraktar dina kollegor. Sånt märks. Du ser dem som kacklande hönor och inbillar dig att de ändå ska gilla dig. Jo tjena.

Vi har en jättetyst tjej på mitt jobb men ingen tycker illa om henne. Man kan vara tyst utan att utstråla förakt. 

Verkar vara svårt att förstå vad jag menar. Jag blir inte ledsen för att nån inte pratar med mig 🤦?♂️ Det jag menar är att bara för att jag är tyst av mig så tycker jag inte man ska behöva bli utfryst. Det är min upplevelse att man oftast blir det om man inte pratar hela rasterna. Jag vill inte prata hela tiden. Sån är jag. Men då förtjänar jag alltså att bli utfryst? Så med andra ord måste jag ändra på hur jag är som person för att passa in. Fejka varenda dag och låtsas vara nåt jag inte är.
Jag stöter dessutom inte bort folk med vilje, det bara blir så. Jag gör ingenting med flit... Jag svarar på tilltal, byter några ord, svarar på nån fråga osv men sen dör alltid samtalen ut.. Jag försöker aldrig medvetet vara avvisande men tillslut blir jag utanför ändå. Jag vet inte vad mer jag ska göra.. Jag kan inte bara ändra mig och helt plötsligt börja prata massor, jag är ju inte sån?? Det kommer få mig att må dåligt istället om jag måste gå till jobbet varje dag och låtsas vara nån jag inte är hela dagarna, varje dag.... Önskar att folk bara kunde vara mer accepterande när det gäller olika personligheter och sätt att vara.... Just lunchrum är mitt sämsta ställe att prata på för det är alltid högljutt och stimmigt och jag hör knappt vad folk säger och blir stressad av det konstanta sorlet...

Föraktar ingen alls. Du känner inte mig. Självklart finns alltid idioter. Finns på alla ställen men att jag skulle förakta alla mina kollegor drog du precis ut ur röven från ingenstans... Jag FÖRSÖKER prata säger jag ju men det hjälper ju aldrig... Jag blir utanför tillslut ändå...

Accepterar du dem som de är när du jämför dem med kacklande hönor? 

Det låter som att du vill ha vänskap, men du vill inte göra det jobbiga arbetet som leder till vänskap - artigt kallprat. 

Har någon någongång pratat med dig om att du skulle kunna ha en funktionsnedsättning? Jag tror att du skulle bli hjälpt av att prata med en psykolog med kunskap om autism. Om du är kvinna - en psykolog med kunskap om kvinnor med autism. Att du inte alls förstår varför det blir så här tänker jag kan bero på att du har en medfödd svårighet. Med rätt hjälp kan det bli lättare för dig att förstå hur andra funkar. 

Jag skulle tro att du ger ett nedlåtande och otrevligt intryck utan att vilja det. 

Personer som svarar kort och inte ställer frågor som för samtalet vidare uppfattas som otrevliga. Så beter sig folk när de vill hålla andra ifrån sig utan att behöva säga det rakt ut. Det är ett artigt sätt att visa att man inte vill ha med den andra att göra. 

Social kompetens kallas det och i de flesta yrken behöver du det. Man måste kunna kallprata lite, om vad som helst, det ingår i vuxenblivandet. Du behöver ju inte mena vad du säger, ingen sitter där med en lögndetektor och kollar  Smickra gärna!  Livet blir så mycket behagligare om vi strör lite vänligheter! Kring oss!  Tänk på mingel med ett glas i handen, och någon har en vacker blus, visst är den värd en komplimang?                                     
                                                      

Fast signalerna du ger ut är ju att du inte vill prata, att du vill bli lämnad ifred, att det andra pratar om är ointressant för dig. 

Och när andra responderar på det och låter dig vara, låter dig slippa prata om allt ointressant, då är du missnöjd med det?

Du inser väl att även de andra på ditt jobb är människor? De har egna behov och är engagerade i sina sociala samspel. När man är en grupp som småpratar om ditt och datt på ett trevligt sätt så blir det obehagligt och stelt när någon sitter helt tyst och inte bidrar alls. Det kan kännas som att di sitter och dömer dem i gruppen som pratar.

Du ger dubbla signaler, och du verkar inte ens förstå själv vad det är du vill och hur du vill bli bemött. Hur ska andra kunna förstå när du vill bli lämnad ifred och när du anser att det är utfrysning när du blir lämnad ifred?

Jajemen... Förutom ett av svaren i tråden så kan det konstateras att det alltså är mig det är fel på och att jag alltså helt enkelt bara behöver ändra på hela min personlighet för att passa in i gruppen. Känns som de flesta här är en del av problemet och precis såna personer som medvetet fryser ut folk för att de är tysta.. Om man är tyst av sig kan man ju självklart inte bara ändra det huxflux, och varför ska man behöva det ens. Man har väl rätt att vara som man är. Det är ju som att någon säger till er som är supersociala att sluta prata så mycket och var tyst istället.. Du pratar för mycket.. Du måste ändra på den delen av din personlighet för att passa in.

Ni som har lätt för att kallprata och vara sociala på jobbet vet inte hur det är att ha svårt för det och att inte accepteras som man är och få skit för en del av sin personlighet och sätt att vara.. Att man dessutom förväntas skapa en fejkpersonlighet och låtsas hela dagarna tycker jag är helt sjukt. Istället för att bara acceptera folk som de är.
Någon sa att ni har en jättetyst tjej på jobbet som alla gillar ändå,  men så är det verkligen inte överallt. Snarare tvärtom.. Tyvärr. Det låter mer som ett undantag. Men så borde det självklart vara överallt tycker jag..

Lämnar tråden nu. Det kommer väl antagligen gå åt helvete på lian också snart då eftersom det ju uppenbarligen är mig det är fel på. Ska ju "bara" ändra min personlighet då. Och "bjuda till". Eller min favorit som jag hört genom åren: "Det är väl bara att säga nåt". Nej det är inte så "bara" för alla... Hade hoppats på stöd eller pepp här och att man kanske borde få vara sig själv men tydligen inte så tack och hej...

Fel och fel. Av det du skriver får jag intrycket att du har stora svårigheter med det sociala. Det är inte alla andras uppgift att automatiskt täcka upp för det utan du behöver lära dig hur du kan fungera i grupper trots dina svårigheter. Så länge du inte är villig att lära dig det kommer det att fortsätta så här. 

En sak man kan göra om man är som du är att säga det rakt ut. Ofta skickar man ju ut ett mejl till arbetsplatsen med en presentation när man kommer ny (iaf hos oss). Skriv där att du har stort behov av lugn och ro och inte är så pratsam av dig, men gärna småpratar i lugna situationer. Då vet folk att du är tystlåten och inte folkilsk. 

Som du beskrivit att du beter dig, så agerar de flesta andra när de tycker illa om sina kollegor. Jag tror att det är därför du hamnar utanför. Förklara hur du fungerar så slipper du bli feltolkad. 

Du är annorlunda och det är ok. Men du behöver lära dig att förstå hur du ska göra för att dina svårigheter inte ska förstöra onödigt mycket för dig. Och du måste kanske acceptera att det är du som är den avvikande. Inte dålig, bara annorlunda. 

https://www.ellycare.se/autism/hogfungerande-autism

Att lyssna aktivt och att prata med andra är sätt att visa att man bryr sig. Du bryr dig inte och har valt att vara tydlig med det. Då bemöts du därefter.

Det är inget fel eller konstigt med att anstränga sig för att de människor man träffar varje dag ska ha det bra.