Medelåders ätstörda tanter i lunchrummet

Hur gamla är dessa medelålders tanter? 

När det gäller  normal portion så är det ju faktiskt så att det som idag anses som en normalt portion mat är egentligen mer. Så beroende på hur mycket det ligger på en tallrik mat tex får på en lunchrestaurang så kan det mycket väl vara så att en halv tallrik är mer normalt. Däremot så är det ju extremt att bli mätt på ett ägg, en tunn macka med typ ingenting på etc. Men om du fyller en assiett med mat så är det en normal portion mat. Fyller du en stor tallrik i dagens mått så är det mer. 

En stor semla kan vara rätt mastig och klart att man kan bli mätt på det. Själv tycker jag att en minisemla räcker gott och väl såvida man inte är jättehungrig och inte ätit på flera timmar. 

Ha lite förståelse för att de måste äta så lite för att hålla vikten någorlunda. Själv medelålders och jag kan inte äta något alls längre utan att gå upp i vikt, det är gräsligt. Jag klarar tyvärr inte av att äta så lite utan äter normalt och går därför rakt uppåt i vikt. Måste äta så lite jag klarar varje dag. Är hungrig hela tiden. Helt fruktansvärt. Att klara av att intala sig själv att man kan äta lite är en dröm för mig. Tror att det är det de gör - intalar sig själva att de blir mätta av lite så att de kan hålla vikten. Önskar jag vore likadan.

Hm. Sedan jag fyllde 40, typ, kan jag verkligen inte ätaså mycket som förr. För tio år sedan klämde jag lätt en hel pizza men numera är jag mätt efter en halv. Visst, onödigt att berätta det för andra hela tiden - det skulle jsg absolut inte göra - men jag kan verkligen inte äta lika mycket som förut. Och jag har aldrig varit ätstörd, aldrig ens bantat. 

Och en normalstor semla är alldeles för stor för mig. Jag delar den helst om det inte finns mindre. 

Jag bryr mig inte om andra äter mer än jag, men att jag som medelålders äter mindre portioner har inget med vikthets att göra. Jag behöver helt enkelt mindre mat och kan inte längre äta lika mycket. Jag blir stoppmätt. 

Sett till trådstarten så skulle jag absolut kunna vara en av de du nämner. Jag har problem med min mage som gör att jag sällan klarar va att äta en hel portion på en resturang. Vilket ju är jätteirriterande för det känns som ju att sjukt slöseri att betala 130 kr för en lunch och bara orka hälften så brukar be om en matlåda för att kunna ha resten till lunch nästa dag.

Och ja, om det bjuds på semla så följer jag inre med på lunchen för jag kan inte äta både semla och lunch.

Har inte med kalorier att göra utan att jag helt enkelt inte kan.

Och precis som kollegan som har ont i ryggen får klaga på sitt magonda så måste väl jag få klaga på att jag inte klarar av att äta upp maten jag köpt?

Förstår inte varför det är så irriterande om någon pratar om hur mycket eller lite de äter, om någon är hungrig eller mätt. Det är ju ingen tävlan, bara småprat.

De medelålders kvinnor jag brukar äta lunch med är ganska olika. Ett par äter alltid massor, någon äter lite och vegetariskt, några mitt emellan. ibland säger någon att de inte blev riktigt mätta på lunchen och köper något extra, någon konstaterar att hon inte var hungrig den dagen och sparar hälften och någon säger att hon kan aldrig få i sig mycket vid lunchtid. Visst händer det att någon kommenterar vad andra äter, är det där allt du äter, blir du mätt på det? Jag skulle aldrig orka äta en massa bröd till lunchen osv. Det är bara småprat i stil med pladder om vädret, ingen bryr sig, vi pratar mest om helt andra saker.