Offermentaliteten i samhället
Anonym (Gogo) skrev 2025-03-15 07:29:37 följande:
Ja, så är det. Människor med offer mentalitet får problem var de än går. Och den gemensamma nämnaren är att de enligt dem alltid är någon annans fel.
Inlägg från: Anonym (GES)
|
-
Ja, och problemet är att offermentaliteten beskriver ovan verkar som en spiral som bara går neråt. Beteendet omöjliggör nästan att personen inte kan komma ut från tänket och börja må bra.
-
Ja, det skänker väl personen en tillfällig respit. Men det bekräftar också att sättet de tänker på är rätt och riktigt. Vilket gör att personen får ännu svårare att ta sig ur från offermentalitetstillståndet. -och komma ut från en depression.Anonym (Gogo) skrev 2025-03-15 07:27:41 följande:Det fetade.
Människor väljer offer.entalitet för att de vill känna sig bättre till mods. Det är mycket enklare att tycka synd om sig själv än att ta tag i problemen. Offer mentalitet är en sjukdom för de som drabbas av den blir sjuka fysiskt och mentalt. -
Misogyni har funnits länge. Incelkulturen (där misogyni är en del av) är något annat. Vi vet inte dennes motiv att döda prostituerade.Anonym (What?) skrev 2025-03-15 06:57:23 följande:Jag tror absolut att de fanns. Vad hade Jack the ripper för motiv, liksom?
-
Hur menar du? Hur blev du räddad från den här negativa spiralen som offermentalitetstänket är?Anonym (Gogo) skrev 2025-03-15 15:29:03 följande:Ja.
Vägen är att inte prata med nära och kära i depression. Då kan de själva notera att de hade fel. Kör man hardball med dem är risken oerhört stor att de bara faller djupare in i offermentaliteten. Det var i alla fall så en nära anhörig till mig räddade mig. -
Du behöver inte skriva i tråden. Du behöver inte heller hitta på saker.Anonym (uh) skrev 2025-03-15 20:28:38 följande:
Kul hur ts startar en tråd om "offermentaliteten i Sverige", men efter flera sidor så visar det sig att ts har något emot invandrare och tydligen ser "kränkta män" överallt omkring sig.
Så det hela handlande helt enkelt om att hacka på den ena könet. En STANDARDTRÅD helt enkelt.
Dessutom baserar ts trådstarten på att hon har läst 1 tråd på familjeliv tidigare.
Ingen ide att skriva i den här tråden längre då ts har sin egna utstuderande agenda fast redan.
-
Hur yttrade sig offermentalitet hos dig? Eller kan det vara så att du "enbart" var deprimerad?Anonym (Gogo) skrev 2025-03-15 18:13:13 följande:Genom att en nära anhörig agerade som gott föredöme och drog ut mig på bra stärkande aktiviteter. Då började spiralen att gå åt andra hållet.
-
Jag är glad över att du lyckades vända på det. Det var nog inte så enkelt.Anonym (Gogo) skrev 2025-03-15 21:23:39 följande:Det var snarare så att jag blev deppig med tiden för att jag hade offermentalitet.
Hur den yttrade sig.
Genom:
* Passivitet
* Skylla på andra
* Sticka huvudet i sanden
* Mycket lågt ansvarstagande
* Lögner gör en själv och andra -
Det är också ett av symptomen:Anonym (Gogo) skrev 2025-03-16 07:05:10 följande:Den typen av snack körde jag också med. Att alla andra har det bättre än mig.
"Man kan tro att andra i regel är mer lyckligt lottade."
Identifierade du att du befann dig i en spiral av offermentalitet och lyckades ta dig ur, eller blev du medveten om att du hade befunnit dig i en spiral av offermentalitet efter du tagit dig ut? -
Det tror jag också, ett symptom är ju:Anonym (Gogo) skrev 2025-03-16 18:14:10 följande:Det blev jag medveten om först många år senare. Att se att man har offermentalitet när man själv i den måste vara oerhört sällsynt.
"Man kan peka ut andra som orsaken till en oönskad situation och förneka ens eget ansvar för sitt liv eller vägen till denna situation."
Då är det ju nästan en omöjlighet att kunna ta sig ur från spiralen.
Så hur ska man egentligen kunna få människor att:
1. Inte hamna i offermentalitet?
2. Kunna ta sig ur?
Jag har tidigare jämfört med människor som är riktiga offer men som inte ramlar ner i det psykologiska tillstånd som offermentalitet är. Vad gör vi för fel som samhälle för att "tillåta" det? -
Anonym (Gogo) skrev 2025-03-16 19:09:04 följande:Eftersom 2 är så svårt är det bättre att koncentrera sig på 1. Där skulle jag hävda att det viktigaste är att skapa produktiva och välfungerande människor. Det är givetvis bra att ge beröm men om det bara är löst prat så kommer personen att få svårt att klara sig så för att skapa dessa människor så:
1) Låt barn hjälpa till med sysslor från tidig ålder.
2) Tro på barnens förmågor och ge dem ansvar
3) Påpeka vikten av aktivitet och att ha mål att sträva mot.
4) Fokusera och beröm arbetsinsats istället för resultat.
5) Var själv ett föredöme i dessa avseenden.Jag håller med fullständigt när det gäller uppfostran.
Samhället kan dessvärre inte bara fokusera på uppfostran. Det finns ju en hel del människor som befinner sig i offermentalitetsspiralen idag. Jag tror att samhället borde agera på ungefärligt samma sätt mot vuxna människor.
Också säga ifrån när beteendet är oacceptabelt. Öppna en dörr för någon som anstränger sig för att komma ut från det här och att man "hejar på" eller visar uppskattning.
Tror också att det är kontraproduktivt att bara tycka synd om någon som enbart tycker synd om sig själv. Då förstärks offermentaliteten. Det kanske är det här toxiskt sympatiserande som alla behöver bli medvetna om så man faktiskt hjälper människor på ett riktigt sätt