Hur tar man sig igenom skilsmässan?

Känner igen lite av det där faktiskt, hade också vårat barn varannan vecka, med ett ex som vägrade kommunicera, hon kunde t om ta barnet från förskolan en fredag efter lunch och bara åka iväg utan att säga vars. 
Såna tilltag gjorde hon mest under mina veckor.
Sen kunde hon bara försvinna någon månad utan att säga vars hon skulle, hur länge hon skulle vara borta, och inga förvarningar eller koll om jag kunde ha vårt barn så länge. 
Nog för att jag kunde det utan att ens behöva tänka. 
Du får ta dagarna som dom kommer och du har väl vänner och familj som kan stötta dig, de hjälper åtminstone lite grann.
Får man fråga vad grunden till skilsmässobeslutet var? 
(Du behöver inte, om du inte vill).

Vars?

?

Ja, på ett par ställen i texten står det vars, jag undrar vad det betyder?

Det är dialektalt talspråk för vart. "Vars hon skulle" är alltså "Vart hon skulle åka." i denna kontext.

Skaffa dig ett utomstående stöd. Det kan t.ex. vara en kurator på vårdcentralen, en diakon i kyrkan eller genom någon frivilligorganisation. Bra att ha någon som inte är släkt eller vän att tala fritt med. Nu när du börjar komma i kontakt med riktigt starka känslor. Starka känslor är i och för sig inte farliga, men tröttande och det kan vara skönt att dela dem. 

Kolla på sociala medier om det finns någon grupp för dem som genomgår skilsmässa.

Det är en svår process att skiljas, som ofta tar flera år. Även om du ville skiljas, så har man en känslomässig anknytning till personen som inte försvinner på ett kick.

Ja, tomheten efter barnen är svår.

I stunden kan det vara bra att skriva ner sina känslor, helt ocensurerade och utan krav på hur det ska vara skrivet. Det blir som att man ringar in dem, känslorna svävar inte fritt och upptar allt omkring en på samma sätt då. 

Problem med kommunikationen, kändes som att vi levde hans liv, inte vårt, olika kärleksspråk, jag stängde av, vi gled ifrån varandra.... Jag kände mig ensam, bar på en otrolig skuld och skam för hur vår relation blev, drog mig undan ännu mer. Till slut orkade jag inte leva så mer. 
Vi har inte pratat med varandra på år så det är kanske inte konstigt att vi inte kan prata om barnen... 
Jag vill inget annat än att vi ska ha en bra relation för barnens skull. 

Jag har pausat sociala medier, klarar inte av det just nu.
Tack för tips!

Vardagens alla sysslor och plikter dödar många relationer. 

kan man inte hantera vardagen dör relationen.  

själv tycker jag om vardagen. Det känns tryggt och allt rullar på man samarbetar och accepterar att det är så livet är och blir. 

Det ska givetvis inte betyda att man inte planerar mysiga kvällar/helger. Eller att man bekräftar varandra. 

vardag får man ju med tiden med alla partners.  

Man ska inte ta på sig för mycket och ta tillvara på varje dag på ett effektivt sätt. Hjälpas åt med allt. Ta ansvar för sitt beteende och för hur man bemöter varandra. 

Inte ha orealistiska förväntningar på att alltid vara lycklig och framgångsrik. Man ska leva  enkelt och planera relationen och vardagen. 

kommunicera följa upp beslut och visa förståelse.
vardagen ska vara enkel och lite förutsägbar.

Det är viktigt att ta hand om varandra och unna sig och varandra lite lyx i vardagen. 

Prioritera det som är viktigt och inte älta gammalt skit. 

Man ska inte vara egoistisk och självisk.  

Man är ett team och alla ska må bra. Man ska ta bort allt som inte ger mer ork än det som försvinner när man ska göra alla måsten. 

Det tunga tråkiga ska men dela på. Det ger mer tid tillsammans.  

ibland är man stark ibland är man svag och trött. Då ska den som har orken ta mer ansvar. 

 

Försök få honom att gå med på att gå till familjerådgivningen. Förklara hur viktigt det är för dig att ni två har en bra relation även som skilda.

Att ni är något sånär sams är väldigt viktigt för barnen, för att de inte ska släpa med sig negativa upplevelser av skilsmässan. Det är illa nog som det är ändå, att vara varannan-vecka-barn. Det är ni som inte kunnat leva ihop, det är inte barnens fel. De ska drabbas så lite som möjligt.

Jag hade en "bra" skilsmässa. Vi var inte arga på varandra, och vi fokuserade hela tiden på att barnen skulle drabbas så lite som möjligt.