Men snälla nån, han vet ju inte ens om det är hans barn än. Det mogna beslutet är att sitta still i båten och inte investera känslor i en situation som fortfarande är väldigt oklar.
Du behöver ta ett ansvar över henne också, så fungerar det i realiteten om du vill ha en bra relation med ditt barn. För barnets skull.
Ni behöver inte gifta er. Den här känslan av att ditt liv raserar har du omedvetet placerat på henne tydligen. Såna barnsliga saker behöver du växa upp från. Skulle du verkligen göra något annorlunda om du befann dig i hennes sits? Tänker du realistiskt runt det hela så begriper du ju att hon agerat logiskt.
Det är ju faktiskt det som händer. Beskyller inte henne utan jag har mitt ansvar i det hela. Sen får man bygga upp något nytt från det.
Att välja att behålla ett barn med någon man träffat en kväll känns inte särskilt logiskt för mig, jag hade valt annorlunda. Jag dömer henne inte och är inte arg på henne för det. Det är hennes kropp.
Jag vet ju i ärligt inte ens hela hennes namn. Hur ska jag då kunna lita till 100% att det är mitt? Ska jag verkligen försöka bygga något som är så pass osäkert?
Sitt lugnt i båten och invänta faderskapstest känns som det logiska. Resultatet av det får helt enkelt visa vilket ansvar jag har mot henne.
Måste bara säga att jag verkligen förstår ditt beslut i att inte vilja ha en relation med denna kvinna (och då är jag kvinna själv)
Jag har så otroligt svårt att förstå hur man som kvinna kan välja att behålla ett barn som inte pappan vill ha. Vilken normalbegåvad människa sätter ett nytt liv till världen under sådana omständigheter? Ingen!
Man vill väl ändå ge barnet bästa förutsättningar till ett bra liv och vara önskat av bägge föräldrarna även om det givetvis inte finns garantier för att en relation håller livet ut även om barnet är önskat av bägge föräldrar men förutsättningarna är 100% bättre.
Så fruktansvärt gjort både mot dig och det ofödda barnet.
Tack!
Det är skönt att höra att det finns någon som tänker som mig. Jag vet att jag har min skuld i det men jag vill verkligen bli pappa under bättre förutsättningar. Jag vill ha en bra relation och hoppas på att det fungerar för att barnet ska ha det bra. Förutsättningarna som är nu ger mig bara ångest inför framtiden. Livet är svårt redan som det är, det känns dumt att göra det svårare..
Hade man haft en relation från start tänker jag också att det blir lättare ifall det inte håller livet ut kring att samsa om barn. Barnet kommer ju få gå före jaget.
TS valde själv att ha sex utan skydd. Han blev inte våldtagen. Han är i denna sits pga sitt eget beteende. Sex med random kvinna han inte ens vet hela namnet på utan skydd.
Och det har jag stått för sedan första inlägget. Det var jävligt korkat av mig.
Fast hon är väl också fullt medveten om riskerna? Hon står för besluten för båda. Jag är redo för att ta konsekvenserna.
Det jag inte är redo för är att försöka skapa en relation med kvinnan. Hon har redan uppvisat att vi har alldeles för olika syn på livet.