Undvikande sambo

 Hur länge har ni varit ihop?

Barn kan ju vara jobbigt. Annu jobbigare om de inte är ens egna. Om du har barnet vv varför kan du inte planera så du inte behöver barnvakt etc på din vecka? Barnet är du ditt ansvar.

Men orkar han inte ens vara hemma med er när du har barnet blir det ju problem. Vad säger han är jobbigt generellt, förutom att höra barnprogram - är det ljudet?

Att han undviker att hitta på saker med er - är det alltid saker där du vill barnet ska vara i centrum så det blir konstant barnunderhållning, eller får barnet följa med er/ vara med er även på saker han faktist vill göra?

Har han erbjudit sig att hämta på förskolan, vara barnvakt mm eller är det något du tycker han ska ställa upp på? Det låter ju som han helt enkelt tröttnat på att du försöker lägga över ansvar för ditt barn på honom vilket du naturligtvis inte kan göra. Ditt barn och ditt ansvar!
Sätt er ner och red ut vilka förväntningar ni har på varandra och er relation och se om ni kan mötas .

Snart 3år. Jag har aldrig bett han vara barnvakt, sakerna han undviker är både saker där barnet ska stå i centrum och där hen bara hänger med. Jag har aldrig bett han att ta något ansvar mer än att vara en vuxen i hens liv som barnet kan lita på. 

Som exempel i denna kommun: Förskolan vill att bonusföräldrar ska ta mer ansvar och tex under sommarjouren så om bonusförälder är ledig så anser dom att barnet ska vara med bonusföräldern.

Förskolan kan anse vad de vill, ditt barn och ditt ansvar. Det finns ju miljoner trådar där det ofta konstateras att bonusföräldrar inte ska behöva ta något ansvar

Hur kan han "högst motvilligt" vara barnvakt om du aldrig bett honom?

Men hur vet du att han inte vill vara ensam hemma med barnet, inte hämta barnet på förskolan och högst motvilligt vara barnvakt om du inte bett honom ?

Inte konstigt han blir skräckslagen isåfall. Har man inte egna barn kan detta kännas oöverkomligt. Har du frågat vad han känner om detta?

Som han kan få det att låta ibland och hur han planerar vad vi ska göra osv så är det som om att han helst inte ville att jag hade barn då han upplevs med taggad på att fara och göra saker veckorna utan barn.
Det var hans svägerska som frågade om hon kunde ta över barnvaktningen för att hon behövde fara och jobba, jag behövde jobba en helgdag. Det slutade med att jag var tvungen att byta pass med en annan för att sambon skulle få slippa för att han lät så motvillig.
Han berättade då att han inte vill vara barnvakt men inte varför, men han kan se efter andras barn utan problem.

I nuläget har han lika lite ansvar över mitt barn som från dag ett, inget.
Jag sköter allt hemma inkl barnet, han tar disken varje vecka och lagar mat varannan vecka (den veckan mitt barn inte är med oss), han syns inte till i tvättrummet annat än för att tvätta arbetskläder och viker inte sina kläder som jag tvättat. Han lägger inte ens in det i garderoben.
Så lite ansvar har han.

Jag har varit pappa till ett par bonusbarn, det är otroligt skrämmande när man inte själv har barn sedan tidigare. 

Jag förstår det och jag pratade mycket med honom om det innan vi flyttade ihop och han var säker då men sen så kan han som inte berätta vad som gör att han inte vill ha något ansvar eller så alls..
När jag var yngre så bröt jag med en kille som jag dejtade för att jag då inte var säker på att jag skulle kunna vara en bra och mogen bonusmamma så jag förstår biten att det är en stor skillnad.

Du blandar två olika saker här - den generella arbetsfördelningen hemma, och onhändertagandet av ditt barn. Det verkar som att ha gör vissa saker, som hälften av matlagningen ocg disken, men att du gör resten som att handla, tvätta, städa osv. Är det så? I så fall så får du sätta ner foten så att ni delar jämlikt. 

Däremot har han inget som helst ansvar för ditt barn. Det är du som förväntas göra precis allt. Vill han hjälpa till så är det hans val, men inget du bör förvänta dig. Vad gäller förskolans förväntningar så är det heller inget de kan kräva. Förskolan har ofta massa önskemål för att lösa deras brist på personal, men bonusföräldrar har inga som helst skyldigheter. 

Jag har satt ner foten men det fortsätter, han påstår att vi ska dela mer på allt och det är bättre några veckor och så smyger allt tillbaka till hur det varit.

Hur mycket ansvar borde man förvänta sig av sin respektive? Hade rollerna varit omvända så hade jag mer än gärna tagit på mig lite av ansvaret. 

Att förvänta sig att ens sambo tar 50% av hushållssysslorna är ju helt normalt men du kan inte förvänta dig att han tar ansvar för ditt barn. Sätt er och skriv en lista på vem som gör vad och när .