Oklar kille

Jag har haft kontakt med en kille under 1,5 månad nu vi träffades kanske för 1 månad sedan första gången. Vi har setts ganska intensivt men det har ändå inte varit enkelt att ses pga. att båda har barn sedan tidigare. Jag har ett och han två. dock har vi båda fixat tid för att ses korta stunder.

Allt har gått väldigt snabbt och redan första veckan sa vi att vi tyckte om varandra. Allt har känts så naturligt och rätt och inte på ett creepy eller för snabbt sätt. Sedan start har det även känts som att vi båda varit på samma plan, ingen har behövt jaga den andra. Vi pratar mycket/planerar saker vi ska göra tillsammans och jag har känt mig ganska säker på honom trots att man aldrig kan veta då vi fortfarande är i dejtingfasen.

Han har även bjudit med mig på ett event om 3 veckor där även hans vänner kommer att vara.

Men häromdagen började han bete sig annorlunda. Han skriver inte som tidigare, han skriver knappt utan svarar mer på det jag skriver. Han berättar att det är nåt strul med hans dotter i skolan, tydligen andra barn som är elaka mot henne och att han mår dåligt på grund av det. Jag frågar om det är något mer iom att han betett sig annorlunda mot mig men jag får inget direkt svar. Jag frågar om han vill fortsätta ses då får jag till svar att "jag vet att han tycker om mig och att vara tillsammans med mig" sedan säger han är han är känslomässigt instabil pga. hans dotter och att det är svårt att förklara. Jag försökte skriva ett till meddelande men på det kom inget svar.

Jag har gråtit hela helgen nu dels för att jag lever i ovisshet, kommer han att höra av sig och i så fall när? Men också för att det känns som att han gett upp om oss. Vilket gör mig fruktansvärt ledsen. Jag har aldrig känt såhär för någon. Han har tagit mig med storm och nu vet jag varken in eller ut. Jag känner även att mycket är obesvarat och jag kan bara inte låta det ta slut på detta sättet. Jag tycker det mest rimliga vore att ses och prata eller eventuellt prata över telefon. För om han ej vill ses mer känner jag mig faktiskt lurad och besviken i hur man kan ge förhoppningar till någon på detta sett. Om jag inte hör något borde jag ringa honom och föreslå att ses? Eller vad hade ni gjort?

Hälsningar
Förvirrad själ..

Anonym (Brokenheartgirl) Trådstartaren

Sun 16 Mar 09:13

#4

Jag förstår såklart att det är tufft men vad jag inte förstår är att om man tycker om en person varför man ej vill inkludera personen i sitt liv. För om man vill gå in i en relation så kommer svåra stunder någon gång. Att dra sig undan folk man bryr sig om är inget bra tecken för mig.

Jag är ledsen för att han för några dagar sedan pratat framtid, att han tycker om mig och att han är min. Sen vänder han helt plötsligt för att barnet mår dåligt. Det handlar inte om barnet i sig, jag förstår att det är tufft. Tänker mer om han skyller på det för att han ångrat sig om oss.

Undrar även om jag ska ringa honom och i så fall hur länge ska man vänta? Eller ska jag vänta och se om han hör av sig. Men frågan är hur länge väntar man innan man ger upp.. Och ska man bara ge upp och låta allt rinna ut i sand när man kände en sån stark konnection på så många plan...

Anonym (Brokenheartgirl) Trådstartaren

Sun 16 Mar 10:42

#7

Vi har inte träffats länge och det är jag medveten om men ni vet ju inte exakt vad som sagts mellan oss eller så. Allt har känts bra från första stund. Enkelt. Inget jagande från något hålla osv.

Jag säger inte att det inte är så att det är det som påverkar honom säger bara att vissa är rädda för att såra och därför inte säger hela sanningen.

Självklart och om det nu lagt sig och han inte är intresserad mer är det ju bättre att säga det rakt ut istället för att prata oklart.

Ja ett sms kanske är bättre. Tack för tipset.

Anonym (Brokenheartgirl) Trådstartaren

Sun 16 Mar 12:29

#10

Förstår inte hur jag inte tar till mig av råden. Sa ju att det kanske räcker med sms för att kolla av hur han mår.

Självklart ska han fokusera på sin dotter jag har inte sagt något annat men det ena utesluter inte det andra om det nu inte är så att han inte vill ha med mig att göra och då tycker jag att man säger det rakt ut. Barnen är alltid viktigast och det har vi även sagt.

Precis så som ni säger att han har rätt i sitt agerande och känslor så har jag också det. Jag känner mig ledsen och besviken pga. allt han har sagt till mig innan han helt plötsligt vände. Oavsett vilken anledning så kan ni förstå att jag är ledsen då jag verkligen kände så stark för den här personen. Även om det är kort tid så kan man känna mycket. Jag vet att om detta är slutet så kommer det en dag att bli bra. Men just nu känns allt piss..

Jag vet att jag har mina problem med mig själv som jag har kontakt med vården för att lösa. Så mina känslor kan även påverkas av detta. Men oavsett tycker jag han har ett ansvar att förmedla hur han känner på ett tydligt sett så att jag kan veta hur jag ska förhålla mig. Och jag respekterar att hans dotter är prio.

Oklar kille

INNEHÅLL