Oklar kille

Du borde visa förståelse för hans situation och inte försöka få allt att handla om dig. 

Han har ju förklarat varför han inte svarar som tidigare. Lyssna på honom och inse att det är väldigt tufft för föräldrar när barnen mår dåligt. Har du barn själv? Det verkar inte så.

Det är inte rimligt att gråta hela helgen för att han inte svarar som du vill när han har givit dig en högst rimlig anledning till att han inte är lika närvarande som förut. 

Pressa honom inte mer nu. Mitt ex pressade mig på bekräftelse när min son hade det tufft och jag behövde finnas där för sonen. Det är en stor anledning till att han är mitt ex nu. 

Nästa gång ni hörs kan du fråga hur det är med hans dotter i stället för att fokusera på dig. 

Som E skrev så har du skrivit ditt och nu måste du avvakta och låta honom höra av sig till dig, hur tufft det än är. Att vara efterhängsen och vilja ha uppmärksamhet när han inte vill ge det eller har annat att fokusera på kommer bara göra att han drar sig undan ännu mer eller kanske för gott. Vill han ha dig så kommer han se till att det blir så när han är redo, vill han inte så kommer han försvinna och då får det vara så för du kan ändå inte göra något åt det i så fall. Hör han av sig så visa förståelse för hans situation och säg att du finns där om han behöver prata med någonting att han ska ta den tid han behöver på sig. Fokusera på ditt barn så läng och hitta på grejer med honom/henne så blir det kanske lite lättare än att bara gå och vänta.

Har svårt att se att killen är oklar. Han verkar tvärtom tydlig med vart problemet ligger och kommunicerar detta med dig TS. Du får situationen att handla om dig istället för hans dotter och hans reaktion på detta.

Jag förstår såklart att det är tufft men vad jag inte förstår är att om man tycker om en person varför man ej vill inkludera personen i sitt liv. För om man vill gå in i en relation så kommer svåra stunder någon gång. Att dra sig undan folk man bryr sig om är inget bra tecken för mig.

Jag är ledsen för att han för några dagar sedan pratat framtid, att han tycker om mig och att han är min. Sen vänder han helt plötsligt för att barnet mår dåligt. Det handlar inte om barnet i sig, jag förstår att det är tufft. Tänker mer om han skyller på det för att han ångrat sig om oss. 

Undrar även om jag ska ringa honom och i så fall hur länge ska man vänta? Eller ska jag vänta och se om han hör av sig. Men frågan är hur länge väntar man innan man ger upp.. Och ska man bara ge upp och låta allt rinna ut i sand när man kände en sån stark konnection på så många plan... 

Hur länge har ni träffats?

Att du tänker att han skyller på att barnet mår dåligt för att inte ses är nog en osäkerhet som istället ligger i dig. 

Tror du behöver lugna ner dig ett par hekto. Ni har träffats för typ en kvart sen, EN MÅNAD är ju ingenting!

Antingen har han det jobbigt just nu med dottern eller så har nyhetens behag, kraftiga nyförälskelsen lagt sig och han har insett att det nog inte var så intressant ändå. Sånt händer.

Men om du fortsätter vara så krävande som nu så kommer du skrämma bort honom blixtsnabbt.
Tycker inte att du ska ringa, möjligen ett kort fint sms att du tänker på honom och saknar honom samt att du hoppas han mår bra typ.

Ni känner inte ens varandra. 

Vi har inte träffats länge och det är jag medveten om men ni vet ju inte exakt vad som sagts mellan oss eller så. Allt har känts bra från första stund. Enkelt. Inget jagande från något hålla osv. 

Jag säger inte att det inte är så att det är det som påverkar honom säger bara att vissa är rädda för att såra och därför inte säger hela sanningen. 

Självklart och om det nu lagt sig och han inte är intresserad mer är det ju bättre att säga det rakt ut istället för att prata oklart. 

Ja ett sms kanske är bättre. Tack för tipset. 

Har du reflekterat över hur mycket du läser in i denna killes agerande och sen kopplar det till erat förhållande istället för till honom och hans dotter. Jag får bilden av att du är en aning dramatisk.. även ditt nick talar för detta.

Ta det lite lugnt. Det kan vara så enkelt att hans dotter faktiskt har problem och att han behöver fokusera lite mer på detta just nu.

Såg nu att du också har barn. Då är ditt agerande ännu mer obegripligt. 

De flesta människor vill vara med sina närmaste när det händer något svårt, inte med personer som man har känt så kort tid. 

Tänk dig själv om det handlade om ditt barn som mår dåligt och du är jätteorolig och så ringer/messar en person som du precis har träffat och tjatar om ?Men jag då? Men jag då??. 

Som jag skrev ovan så har jag varit med om det, vilket var väldigt stressande och mina känslor dog. Han visade så tydligt hur självcentrerad och hänsynslös han är.

Du vill uppenbarligen inte ta till dig av råden ovan så sannolikt kommer du att förstöra den här relationen innan den ens har börjat på grund av din osäkerhet.

Förstår inte hur jag inte tar till mig av råden. Sa ju att det kanske räcker med sms för att kolla av hur han mår. 

Självklart ska han fokusera på sin dotter jag har inte sagt något annat men det ena utesluter inte det andra om det nu inte är så att han inte vill ha med mig att göra och då tycker jag att man säger det rakt ut. Barnen är alltid viktigast och det har vi även sagt. 

Precis så som ni säger att han har rätt i sitt agerande och känslor så har jag också det. Jag känner mig ledsen och besviken pga. allt han har sagt till mig innan han helt plötsligt vände. Oavsett vilken anledning så kan ni förstå att jag är ledsen då jag verkligen kände så stark för den här personen. Även om det är kort tid så kan man känna mycket. Jag vet att om detta är slutet så kommer det en dag att bli bra. Men just nu känns allt piss.. 

Jag vet att jag har mina problem med mig själv som jag har kontakt med vården för att lösa. Så mina känslor kan även påverkas av detta. Men oavsett tycker jag han har ett ansvar att förmedla hur han känner på ett tydligt sett så att jag kan veta hur jag ska förhålla mig. Och jag respekterar att hans dotter är prio. 

Men snälla nån, allt det här händer ju bara i ditt huvud! Kan du inte se det?

Han har förklarat varför han är mer tillbakadragen med en mycket legitim anledning men du får det till att han inte är lika intresserad av dig.

Det är bara spekulationer från din sida och scenarier som du målar upp i ditt huvud. Det är inte sunt att reagera så. 

Ta inte upp det med honom alls. Ta det med din samtalskontakt i stället och fokusera på varför du reagerar så här för det är inget som han har något ansvar att hantera. 

Det här är ett bra tillfälle för dig att få syn på mönster hos dig själv och bryta dem. 

Du MÅSTE ge honom utrymme. Backa. Låt honom kontakta dig först. Lite mystik skapar intresse och det kommer sannolikt vara VÄLDIGT att attraktivt för honom att du kan känna dig lugn och inte få panik när han behöver space. 

Att män tar space när det händer saker i deras liv är fullt normalt, speciellt i början av en relation då man inte hunnit få en så stor roll i deras liv.

Min pojkvän har en något undvikande anknytningsstil och jag lärde mig så småningom att INTE ta det personligt att han har ett långsammare tempo än jag. Lärde mig att inte  ta det personligt när han behövde space (menar förstås inte saker som att ghosta i 2 veckor eller något sånt utan normalt space, typ ställa in en dejt för att återhämta sig eller dröja lite med svar på sms).

Sedan har jag fått lära mig att vara VÄLDIGT försiktig med att posta på familjeliv. Folk här verkar inte vara bekanta med anknytningsteorin ( något du borde läsa på om. Din kille kan vara undvikande lagd och du verkar ängsligt lagt) .

När jag i olika skeden av vår relation bad om råd här sa folk massa konstiga saker som att min kille inte var kär, att jag var en placeholder och att han skulle dumpa mig när han hittade någon bättre. Fick en del kloka råd också men som ängsligt lagt blev man ju livrädd när folk satte ord på ens rädslor. Nu är vår relation toppen på alla sätt men jag fick ha mycket tålamod och lägga band på mig själv. Rädslor är just rädslor, inte fakta.

OM din magkänsla säger att den här killen är din person (även om ni träffats otroligt kort) så  ha tålamod, ge honom utrymme och agera ALDRIG när du är ängslig och behöver bekräftelse. Det kommer kännas SÅ mycket bättre när HAN är den som kommer till dig.

Min nuvarande hade t.o.m gjort slut med mig för 1,5 år sedan pga mitt orimliga beteende, men som tur är hittade vi tillbaka. Fokusera på dig själv så kommer killen, om det fans ett äkta intresse att komma till dig! 

Lycka till <3

Detta är min subjektiva tolkning och utan att du känner dig kritiserad så skulle jag vilja lyfta mitt perspektiv om du är intresserad. 

1. Det låter som att saker gått lite för fort om du redan efter så kort tid tappat bort dig själv. 
2. När han bekräftar att du vet att han vill så borde du låta det räcka. Han finns inte till för dig utan för sig själv - och i nuläget uttrycker han och är, tvärtemot vad du hävdar, väldigt klar över sina behov. Sen är det upp till dig att respektera dem eller inte. 
3. Du skriver att du, om han inte vill mer, känner dig lurad. Det är helt okej, du har rätt till din känsla. Men kom ihåg att det är skillnad mellan att bli lurad och att känna sig lurad. Han har inga skyldigheter att gå emot sina egna känslor för din skull och om hans känslor har förändrats är han skyldig sig själv - den enda konstanten i sitt eget liv - att utgå från sina känslor, inte från dina. 

Oj då, jag är den enda som verkar förstå TS! Undrar om jag har borderline, hehe.

Enligt min erfarenhet är män tydliga när de är intresserade. Vad som än händer. Om han verkligen inte ville sabba det skulle han vara noggrann med att kommunicera även när han hade det kämpigt, om inte proaktivt så när du frågar. 

Möjligt att dottern har det svårt och möjligt att han är hyfsat intresserad trots att han inte pallar riktigt just nu men jag hade också målat fan på väggen. 

TS, jag förstår med andra ord din oro men hoppas att majoriteten i tråden har rätt i att det bara är tidigt i relationen eller nåt.

Som jag skrev ovan kanske man helt enkelt inte orkar vara lika närvarande och aktiv när något händer ens barn. 

Jag tycker inte alls att det är märkligt, särskilt inte efter att ha dejtat så kort tid. 

Jag hade bara meddelat att jag finns där om han vill prata och att vi ses när det lugnar sig eller något i den stilen. 

Jag har aldrig förstått det här med att ställa allt på din spets och pressa den andra på bekräftelse. Nu har ju den här mannen redan gett TS en rimlig förklaring men även om det skulle vara så att han tvivlar så kommer det definitivt inte hjälpa att bli dramatisk och kräva besked. Då är risken betydligt större att personen bara avslutar allt. 

Återigen så har vuxna många faktorer som påverkar hur närvarande man kan vara i en relation och det måste man ha förståelse för, annars kommer man inte att kunna ha relationer. 

Man ska aldrig pressa någon till bekräftelse, nej.

Och det känns illavarslande att han har backat i vad som borde vara förälskelsefasen, oavsett orsak.

Två tankar som kan existera samtidigt :)

Hur går det TS? Är det fortfarande radiotystnad eller har han hört av sig? 

Jo men det handlar fortfarande enbart om TS spekulationer.

Om han hade dragit sig undan utan förklaring så skulle jag också bli osäker men inte bli mer på utan avvakta själv. Fast nu har han givit TS en rimlig förklaring och det är TS själv som tolkar det på ett annat sätt. 

Det är möjligt att hans intresse har svalnat ändå nu eftersom TS agerande ger intrycket av att hon inte kommer vara ett stöd när han får problem av något slag utan att hon då fokuserar på sina egna behov. 

Någon man har dejtat i en månad har dessutom ganska låg prioritet när ens barn har det tufft om man är en vettig förälder.