Att låta bebisen skrika..

Det här är inte mitt första barn så jag borde ju ha koll egentligen. Men hon är verkligen så att hon vill vara nära. Jag ammar och hon sover med mig, nu är hon 6 veckor gammal. Hon kan sova själv när hon sover på dagen och somna i vagnen men så fort hon är vaken vill hon vara nära eller att man håller henne. 

Jag har äldre barn också och ibland när jag behöver göra annat typ göra iordning storasyskonen till skola och förskola eller när vi ska iväg någon annanstans eller fixa frukost till barnen eller något annat som måste göras och hon inte sover så måste jag låta henne skrika ett tag. Det känns så hemskt men tar bebisar skada av det på något sätt? Gör ju verkligen ont i hjärtat och sen har hon tårar i ögonen men ibland går det inte på något annat sätt. Oftast är det inte att hon är hungrig eller så , ofta har jag nyss ammat och hon går upp jättebra i vikt.. så det är bara att hon inte vill vara själv. När pappa är hemma funkar det ju att han tar henne men ibland skriker hon efter ett tag hos honom också. 

Hur gör ni andra? Låter ni bebisar skrika ibland? Tror ni att det påverkar barnet negativt? Klarar era bebisar att ligga själva?  

Tack för svar!
Ja jag vet inte om någon kanske missuppfattade trådstarten , jag har absolut inte som princip att hon ska ligga och skrika utan det är när jag verkligen måste göra något som inte går att göra med henne på armen. Tycker det känns jättehemskt men jag har ju en snart 3-åring också som behöver hjälp med mycket.

Kanske skulle testa bärsjal igen fast det inte gick så bra förra gången, fick inte till det riktigt och det kändes som att bebisen inte alls låg bekvämt , intryckt mot mina bröst typ. Kanske var jag som inte riktigt gjorde rätt men min kompis som jag köpte den av visade mig. 

Babysitter har jag som det nog är dags att börja använda snart , kanske kommer det gå bättre med den. Använde den mycket till mina äldre barn. Babynest har jag också men där gillar hon inte att ligga tyvärr.  Det är inte så att hon bara skriker om jag hon är helt ensam i rummet utan det är oftast även om man är i samma rum men lägger ner henne. Annars är hon världens lugnaste när hon får vara i famnen , när man träffar folk brukar de säga att hon är så lugn och snäll. 

Om du själv hade haft panik och gråtit och skrikit av ångest/sorg, hade inte du också velat ha någon som finns där för dig då?