Ska man vara kär hela tiden?

Jag har varit ihop med min man sen sena tonåren och jag känner mig fortfarande #kär i honom.
Jag älskar honom också, såklart. Men det är en mer grundläggande sak.
Jag känner dagligen ett pirr över att se honom, ta på honom. Jag är sjukt attraherad av honom. Jag är stolt över oss och vår relation och jag vill inget annat än att vara nära honom. 

Och ja, vi har egna hobbys, våra karriärer och annat utanför OCKSÅ. 

Jag tror visst att det är möjligt.
Däremot behöver det inte vara ett kvitto på hur relationen mår. Eller att det på något vis är ett krav. Eller att man MÅSTE vara förälskad eller kär hela tiden.

Jaså det inser man...
Du skriver att du tror att det inte är möjligt. Jag vill hävda att det är det.
Säger varken att det är målet, att det måste vara så eller att det alltid vara så.
Men att kategoriskt säga att det inte är möjligt att leva i en varaktig förälskelse eller känsla av att faktiskt vara kär håller jag inte med om. 

Då tycker jag att du ska utgå från vad du läser och inte tolka så mycket. 

Du anser själv att TS tycker på ett visst sätt. Sen tolkar du in det jag skriver i samma mall.
Det är också skillnad på att en känsla eller upplevelse kan ha liknelser med andra sinnestillstånd, det betyder inte att man de facto ÄR förvirrad eller beroende.
Och ja, jag har läst psykologi.

Det jag vänder mig emot är att du skriver att en företeelse nog inte är möjlig. När jag vill hävda att den visst är det.