Arv

Min pappa tänkte att han skulle sälja huset till mig före det ens skulle bli aktuellt att jag ska köpa ut mina syskon. Så skulle man slippa det. Och han kan ännu bo kvar i huset så länge han orkar fastän jag skulle stå som ägare. 

Min pappa är ännu pigg och klarar sig bra själv och håller igång om dagarna även om han ännu sörjer sin fru/ min mamma. Det finns ingen som hjälpt honom mer eller mindre,  alla syskon hjälper på sitt sätt så bara för att de bor i andra länder betyder inte att de inte har kontakt även om det mest är via telefon. 

Men att ta för givet att jag ska ta över gör mig bara uppgiven. Bara för att jag inte äger något ännu så betyder det inte att jag bara kan köpa något jag inte kan bo i. Men jag sa till min pappa att du kommer förhoppningsvis leva i många många år ännu så ingen vet ju vad som händer i dina barns liv de kommande 5-10 åren. Men jag förstår att han vill ha det klart innan det är försent.  Han vet att det troligen kommer bli tjafs om allt arv om han inte löser det innan för vi syskon är inte sådär jättenära. Egentligen är det bara ett syskon som vi inte kommer överens om och jag tror min pappa är medveten om det. Vi andra syskon känner att hon bara är ute efter pengar och bryr sig inte så mycket mer om att det faktiskt är hans hem som han byggt med sina egna händer. 

Skulle ni vilja hyra ett hus där det finns en minneslund med två namn på personer ni inte har någon aning g om. Det är det som känns så fel om man skulle hyra ut det.