Är det inte väldigt många som har sjukersättning/ sjukpension numera?

Ibland kan man faktiskt inte göra någonting med psykisk ohälsa. Att bara gå utanför dörren kan skapa panik. 

Fast man vaknar inte en dag och inte kan gå utanför dörren. Har det gått så långt så är det ju svårt. Men naturligtvis skulle man tagit tag i det långt tidigare. Men jag tror många tycker det är bekvämt att slippa arbeta för att de mår dåligt, och låter det eskalera, istället för att göra något åt det för det är ju jobbigt.

Nej, det är inte väldigt många, det var många fler för ca 20 år sedan. 

Tagit tag i det? Det kan finnas kroppsliga anledningar till att man får ångest. Tex PANDAS. 

Då funkar inte KBT. 

 

Det hade jag tex. Sen har jag även krångel med salt- och vatten balansen i kroppen vilket GER ångest. Så det hjälper att dricka vatten och äta mer salt. 

Tog 18 år innan msn kom på detta 

Man kan inte alltid bara TVINGA sig. 

Så tyvärr du har fel

Tvärtom är det oerhört svårt idag att först och främst få en diagnos och att sen ännu svårare/i princip omöjligt att bli sjukpensionär. 

Att du upplever att det är många handlar egentligen om att fler lever öppet med sina problem och att fler uppmärksammar psykisk ohälsa. 

Vi är många som lever med en diagnos som sitter i vårt DNA och vi är inte lata, samhället gör oss mycket mycket sjukare  och det behövs så mycket mer kunskap om våra tillstånd för att vi ska få en dräglig tillvaro. 

Du verkar inte ha koll, har du pratat med någon som har sjukersättning? Varit i sammanhang där dessa vistas? Sett hur de kämpar? Sett hur svårt det är att få hjälp? Sett hur de nekas sjukersättning? De flesta vill inte sitta hemma men det finns också kategorin som inte klarat av att jobba, inte ens 2 h per dag utan att krascha pga tidigare utbrändhet eller NPF som ofta fått gå länge utan diagnos och i det dragit på sig mer känslighet. Det är inte kul att komma hem och inte klara av att bre en macka eller reagera på en väckarklocka på morgonen trots att man sovit 12 h. Då räknas jag inte ångest och liknande utan enbart ren utmattning av intryck.

Fler företag borde ta emot arbetsträning där det ev kan leda till anpassad anställning men också som en del i att utredas på en vanlig arbetsplats. Vissa kan klara av anpassade jobb men jobben finns inte. Det är inte meningen att alla ska kunna "bli bättre"... Att vara hemma är ingen dans på rosor heller för de som behöver det.

Lol lycka till att få hjälp för saker idag...

Det är ett lotteri. Den gruppen som behöver det mest har oftast inte råd att gå privat.

Du menar att det aldrig är som jag beskriver? 

Nej, det tror jag inte.