• Anonym (Anonym)

    Min sambo pratar med annan kille varje dag

    Min sambo och jag har varit tillsammans i ca 3 år, vi har världens finaste dotter på ca 6 månader och ett bra förhållande. Men något som gav mig en klump i magen var när jag stod bredvid henne för några veckor sedan och såg att hon har haft kontakt med en annan kille på snap exakt varje dag i 3 års tid. Jag har sett att dem har snappat ibland och jag tycker att det är helt ok att hon ska få prata med andra människor, men det jag inte förstår är att hon aldrig ens har nämnt honom för mig, inte öppnat en enda snap när hon har suttit bredvid mig som hon kan göra med andra hon snappar med. Vi satt ner och pratade i lugn och ro där jag sa att jag tycker att det skapar en otrygghet hos mig och jag frågade om hon kunde hjälpa mig att förstå varför någon som hon pratar med varje dag i flera år aldrig har kommit på tal. Det jag fick tillbaka var att hon inte riktigt vet hur hon ska ha kunnat nämna honom eftersom att dem inte träffas. Hon syftar på att andra vänner till henne som jag aldrig har träffat har hon nämnt för att hon har eller ska träffa dem. Jag frågade hur dem träffades och då svarade att dem fick kontakt via tinder för ca 4 år sedan men att det inte blev något pga avståndet mellan dem. Hon sa också att dem inte riktigt har dejtat utan mest snackat i telefon. Något som gjorde migänne mer frustrerad var att dagen efter vi hade detta snacket så frågade hon mig om hon fick träffa honom efter hans arbetsintervju i staden vi bor i. Det visar sig att han förmodligen kommer flytta hit med sin sambo om han får jobbet här. Jag svarade att jag inte bestämmer vilka hon får träffa men att jag verkligen inte tyckte att det känns bra. Svaret jag fick var "det blir ju lite som att du säger åt mig att jag inte får träffa honom" sen frågade hon vad hon skulle säga till honom som svar att det inte kunde träffas. Det kändes som att hon lade över det på mig där. Hon valde att inte träffa honom vilket var skönt,. Jag tyckte bara att det var osmaklig timing att fråga dagen efter att jag sa att det skapade en otrygghet. Jag föreslog att vi båda kan kompromissa och bjuda in både honom och hans sambo till oss om dem flyttar hit vilket hon gick med på. Men trots det så känner jag en oro och har fortfarande en klump i magen. Jag vill ju inte att hon ska sluta prata med vad hon påstår är en bra vän som hon har kunnat prata med när hon har haft det jobbigt. Men jag vill heller inte känna en otrygghet. Jag går mellan tankarna att hon medvetet har döljt vänskapen med honom och att jag måste jobba på min självkänsla. Det blir så konstigt eftersom att jag själv inte hade gjort så mot henne.


    Jag skulle behöva lite tankar och ideer som inte kommer från mitt huvud. Vad hade ni varit ok med i ert förhållande? 
  • Svar på tråden Min sambo pratar med annan kille varje dag
  • Anonym (Hin Håle)

    Där är ju inget rätt eller fel i detta, skulle i så fall vara att hon dolt en så tät vänskap. Bara dölja det i sig påtalar ju känsligheten i det. 

    Du måste ta hänsyn till dina känslor, börjar du kompro6för mycket på dem finns risken att du blir ännu mer misstänksam och stressad i vardagen. 

    Du kan ju inte kräva att hon bryter men att hon i försvar lägger över problemet på dig direkt tycker jag säger väldigt mycket om hur du står i rang i förhållande till honom. 

  • Nyfiken666
    molly50 skrev 2025-04-02 19:12:22 följande:
    Fast det är väl inte att leta problem att känna oro över att ens partner pratar med en tidigare flirt varje dag och som dessutom döljer det för en?
    Eller ska man bara acceptera det,menar du?
    Jag tycker inte man ska oroa sig i onödan. Det finns många exempel då förhållanden spruckit av misstänksamhet och kontrollbehov. Jag kan tycka att det beteendet är minst lika illa som att sexchatta utanför förhllandet.
  • molly50
    Nyfiken666 skrev 2025-04-04 11:12:05 följande:
    Jag tycker inte man ska oroa sig i onödan. Det finns många exempel då förhållanden spruckit av misstänksamhet och kontrollbehov. Jag kan tycka att det beteendet är minst lika illa som att sexchatta utanför förhllandet.
    Fast i det här fallet så finns det ju anledning för TS att känna oro.
    Hade hon varit öppen med att hon har kontakt med den andre killen så hade det kanske känts annorlunda för TS. Han skriver ju också att han tycker det är ok att hon pratar med andra.
    Men att dölja att man har kontakt med någon annan är ju inte en bra grund för att försöka lösa problemet.
  • Anonym (Sällan helt oskyldigt)
    Anonym (123) skrev 2025-03-27 19:45:03 följande:

    Hmm som en tjej som själv chattat med någon annan bakom ryggen på min partner (ja jag vet det är taskigt) måste jag säga att det känns som att hon inte bara är vän med den här killen.

    Att bara skriva i bilderna och inte i en chatt låter illa. Det finns liksom inga bevis på otrohet då. Och att du inte kände till honom. Och att hon nu vill ses när han hamnar i samma stad.

    Skulle tro att det flörtas och hon är villig att kanske ta det till nästa steg.

    Hade det varit "bara" en vän skulle det finnas en chatt att läsa. Åtminstone en som sparas i 24 timmar. Har man inställningen att chatten försvinner direkt är även det misstänksamt.


    Av det som går att utläsa och av hur det väldigt ofta "brukar vara" så ligger det sannolikt mycket i det du säger.

    Om allt skulle ha varit fullkomligt oskyldigt så skulle ju öppenhet och allt annat  sammantaget ha sett helt annorlunda ut.
    När saker sker i det dolda, när detaljer behöver gömmas och förnekas, när något behöver raderas eller på annat sätt göras osynligt, så är det högst sannolikt, faktiskt mer eller mindre självklart, att det finns något mera bakom.
  • Anonym (Sällan helt oskyldigt)

    Tyvärr gäller i verkligheten att gällande otrohet, och liknande, så brukar det i efterskott alltid, eller nästan alltid, ha gått längre och vara värre än vad man först  kunde ana. Ofta mycket värre och ha gått mycket längre. Tråkigt men tyvärr sant.


    Förhoppningsvis är TS fall ett undantag.


    Men det är nog bäst, man bör ändå tanka tanken, och man bör åtminstone vara lite förberedd inför, att det inte är ett undantag.
    Utan snarare att det mycket väl kan vara värre och kan ha gått längre än vad man först kan ana eller vill erkänna för sig själv.


    Men som i alla sådana här fall, om man vill försöka få reda på så mycket som möjligt av sanningen så är det absolut sämsta alternativet att konfrontera.
    Konfrontation leder alltid bara till förnekanden. Mer konfrontation leder alltid till mer och starkare förnekanden.
    Det blir bara svårare och svårare att få reda på något om sanningen.


    Om man vill få reda på något om sanningen, också för att förhoppningsvis få reda på att allt är ok, så måste man tyvärr söka sanningen i hemlighet.


    Man tvingas tyvärr till lite detektivarbete, man kan behöva ha tålamod och det kan ta tid. I detektivarbete ingår att man låter objektet känna sig säker, man slutar visa misstänksamhet, hellre att man invaggar i trygghet. T o m att man underlättar för objektet att ägna sig åt sitt fuffens, utan att visa att man ens märker det, om det skulle bli nödvändigt.


    Om man själv verkligen vill skapa sig kunskap om sanningen så krävs att man själv väljer att agera med lite finurligt detektivarbete och med tålamod.
    På sådant sätt får man alltid fram mer fakta och sanning.

  • Nyfiken666
    Anonym (Sällan helt oskyldigt) skrev 2025-04-04 14:19:04 följande:

    Tyvärr gäller i verkligheten att gällande otrohet, och liknande, så brukar det i efterskott alltid, eller nästan alltid, ha gått längre och vara värre än vad man först  kunde ana. Ofta mycket värre och ha gått mycket längre. Tråkigt men tyvärr sant.


    Förhoppningsvis är TS fall ett undantag.


    Men det är nog bäst, man bör ändå tanka tanken, och man bör åtminstone vara lite förberedd inför, att det inte är ett undantag.
    Utan snarare att det mycket väl kan vara värre och kan ha gått längre än vad man först kan ana eller vill erkänna för sig själv.


    Men som i alla sådana här fall, om man vill försöka få reda på så mycket som möjligt av sanningen så är det absolut sämsta alternativet att konfrontera.
    Konfrontation leder alltid bara till förnekanden. Mer konfrontation leder alltid till mer och starkare förnekanden.
    Det blir bara svårare och svårare att få reda på något om sanningen.


    Om man vill få reda på något om sanningen, också för att förhoppningsvis få reda på att allt är ok, så måste man tyvärr söka sanningen i hemlighet.


    Man tvingas tyvärr till lite detektivarbete, man kan behöva ha tålamod och det kan ta tid. I detektivarbete ingår att man låter objektet känna sig säker, man slutar visa misstänksamhet, hellre att man invaggar i trygghet. T o m att man underlättar för objektet att ägna sig åt sitt fuffens, utan att visa att man ens märker det, om det skulle bli nödvändigt.


    Om man själv verkligen vill skapa sig kunskap om sanningen så krävs att man själv väljer att agera med lite finurligt detektivarbete och med tålamod.
    På sådant sätt får man alltid fram mer fakta och sanning.


    Detektivarbete? Mot en person som du (förhoppningsvis) älskar.
    Hör du inte själv hur det låter? Det fungerar inte. Funderar man i dessa banor är det väl lika bra att göra slut direkt.
  • Anonym (Sällan helt oskyldigt)
    Nyfiken666 skrev 2025-04-04 14:24:17 följande:
    Detektivarbete? Mot en person som du (förhoppningsvis) älskar.
    Hör du inte själv hur det låter? Det fungerar inte. Funderar man i dessa banor är det väl lika bra att göra slut direkt.
    Ja, som jag skrev tyvärr...

    Detta alltså OM man vill får reda på mer om sanningen.

    Sedan kan ju du och andra finna skäl som väger tyngre och som gör att ni väljer avstå från att få reda på sanningen.

    Om du eller någon hellre föredrar göra det valet så står det en fritt och jag har inget säga om det, särskilt inte om det är ett medvetet beslut man har tagit att man föredrar fortsätta leva i osäkerhet gällande den personen man älskar.

    Jag skrev också om att man vill få bekräftat att allt är ok. Alltså skapa sig själv visshet i en helt och hållet positiv anda!

    Självfallet gäller allt jag skriver en partner som man älskar.
    Man kan vilja skaffa sig själv visshet i att allt är ok och att kärleken är helt ok.
    Men om man är kär i någon som bemöter en och uppträder mot en på så sätt som TS har beskrivit så tycker jag det finns anledning skaffa sig så mycket information man kan för att känna sig trygg i att ens kärlek inte är missriktad.

    Varför skulle det inte fungera? Vad är det i det jag har skrivit som inte skulle fungera?
    Jag har egna erfarenheter, jag har flera vänner och bekanta och jag har arbetskamrater, både manliga och kvinnliga, som alla vet att det fungerar.

    Du kanske tycker att det är lika bra att göra slut direkt.
    Men jag håller inte med dig och jag förstår absolut inte hur du tänker här.
    Jag anser hellre att om man älskar någon så finns det massor att göra som är mycket bättre än att göra slut direkt.
  • Anonym (Mannen)
    Nyfiken666 skrev 2025-04-04 14:24:17 följande:
    Detektivarbete? Mot en person som du (förhoppningsvis) älskar.
    Hör du inte själv hur det låter? Det fungerar inte. Funderar man i dessa banor är det väl lika bra att göra slut direkt.
    Jag har läst flera relationsexpert säga att om man är rädd om sin relation så ska man försöka stoppa otrohet så tidigt som möjligt. Helst ska man prata om det innan det ens skett något så partnerna kan upptäcka och självreflektera tidigt och förstår när relationer till andra börjar passera en gräns.

    Några frågor man hela tiden kan ställa sig:
    Vad skulle min partner tycka om det jag funderar på göra?
    Vad skulle min partner tycka om det jag gör nu?
    Vad skulle jag tycka om min partner gjorde det jag gör nu?

    Men de flesta pratat inte om sånt och är allmänt dåliga på att självreflektera.

    Därför smyger sig otrohet oftast på sakta. Det börjar med vanliga samtal eller roligt umgänge som över tid leder till en känslomässig relation. Där någonstans har den känslomässiga otroheten börjat och det är redan där man själv borde backa. Men många dras med och fortsätter.

    Är man lite vaksam som partner kanske man redan här ser de små olämpliga sakerna:
    * partnern skriver med en kollega på kvällarna
    * partnern umgås med kollegan efter jobbet
    * partnern säger att hen ska jobba över för att få umgås med kollegan
    * partnern sitter själv med kollegan under/efter AW

    Partnern ser kanske inte ens problemet. 

    Redan där behöver man säga stopp men på ett vänligt sätt. En mogen partner lyssnar och tar åt sig.

    Går det längre är det svårare att stoppa. Men för sin egen skull är det ändå bättre att veta och antingen hitta tillbaka eller separera. Istället för att bli bedragen i kanske flera år.

    Så det kan behöva detektivarbete. En känslomässigt mogen person är dock transparent och kan reglera sina impulser. Personer som säger att de värnar högt om sitt privatliv och sin integritet och därför inte är så transparenta är nästan alltid omogna eller har en otrygg anknytningsstil. Dessa är i mycket större utsträckning otrogna och man behöver ha koll på vad de gör om man inte vill bli bränd.
  • Nyfiken666
    Anonym (Mannen) skrev 2025-04-04 15:18:03 följande:
    Jag har läst flera relationsexpert säga att om man är rädd om sin relation så ska man försöka stoppa otrohet så tidigt som möjligt.
    Precis. Behövs detektivarbete så har det garanterat gått för långt redan. Förnedra inte er själva på detta vis. Det leder inte till något gott.
  • Anonym (Sällan helt oskyldigt)

    Otrohet går egentligen inte stoppa.
    Detta eftersom det är sant att man aldrig kan hindra sin partner från att vara otrogen.
    (Åtminstone inte hindra på laglig väg...).

    Om man försöker sätta stopp, om man försöker sätta upp gränser för sin partner, om man mot sin partner uppträder hindrande, begränsande och inlåsande, då är man svartsjuk.
    Att bemöta sin partner med svartsjuka, och/eller med avundsjuka, att vara hindrande, begränsande och inlåsande, är detsamma som att man själv väljer uppmuntra sin partner till otrohet.

    Om man uppträder så och om man väljer att bemöta sin partner på ett sådant sätt så upplevs man som en mycket dålig partner, förhållandet upplevs som dåligt och präglas inte av ömsesidig äkta kärlek.
    Då har man själv skapat en situation och en relation där det ligger mycket närmare till hands att partnern väljer att vara otrogen.
    Man har själv valt att genom sitt beteende uppmuntra till otrohet.

    Den enda chans man har är att själv se till att vara en sådan person som partnern älskar och själv se till att göra allt för att relation och kärleken ska vara så ömsesidig och bra så att ens partner inte vill vara otrogen.

    Om partnern vill vara otrogen så finns inget man kan göra åt det.

    Att bemöta sin partner med svartsjuka, att vara hindrande, begränsande och inlåsande, är nog det vanligaste beteendet som leder till att ens partner väljer att vara otrogen, förr eller senare.

Svar på tråden Min sambo pratar med annan kille varje dag