• Anonym (Anonym)

    Min sambo pratar med annan kille varje dag

    Min sambo och jag har varit tillsammans i ca 3 år, vi har världens finaste dotter på ca 6 månader och ett bra förhållande. Men något som gav mig en klump i magen var när jag stod bredvid henne för några veckor sedan och såg att hon har haft kontakt med en annan kille på snap exakt varje dag i 3 års tid. Jag har sett att dem har snappat ibland och jag tycker att det är helt ok att hon ska få prata med andra människor, men det jag inte förstår är att hon aldrig ens har nämnt honom för mig, inte öppnat en enda snap när hon har suttit bredvid mig som hon kan göra med andra hon snappar med. Vi satt ner och pratade i lugn och ro där jag sa att jag tycker att det skapar en otrygghet hos mig och jag frågade om hon kunde hjälpa mig att förstå varför någon som hon pratar med varje dag i flera år aldrig har kommit på tal. Det jag fick tillbaka var att hon inte riktigt vet hur hon ska ha kunnat nämna honom eftersom att dem inte träffas. Hon syftar på att andra vänner till henne som jag aldrig har träffat har hon nämnt för att hon har eller ska träffa dem. Jag frågade hur dem träffades och då svarade att dem fick kontakt via tinder för ca 4 år sedan men att det inte blev något pga avståndet mellan dem. Hon sa också att dem inte riktigt har dejtat utan mest snackat i telefon. Något som gjorde migänne mer frustrerad var att dagen efter vi hade detta snacket så frågade hon mig om hon fick träffa honom efter hans arbetsintervju i staden vi bor i. Det visar sig att han förmodligen kommer flytta hit med sin sambo om han får jobbet här. Jag svarade att jag inte bestämmer vilka hon får träffa men att jag verkligen inte tyckte att det känns bra. Svaret jag fick var "det blir ju lite som att du säger åt mig att jag inte får träffa honom" sen frågade hon vad hon skulle säga till honom som svar att det inte kunde träffas. Det kändes som att hon lade över det på mig där. Hon valde att inte träffa honom vilket var skönt,. Jag tyckte bara att det var osmaklig timing att fråga dagen efter att jag sa att det skapade en otrygghet. Jag föreslog att vi båda kan kompromissa och bjuda in både honom och hans sambo till oss om dem flyttar hit vilket hon gick med på. Men trots det så känner jag en oro och har fortfarande en klump i magen. Jag vill ju inte att hon ska sluta prata med vad hon påstår är en bra vän som hon har kunnat prata med när hon har haft det jobbigt. Men jag vill heller inte känna en otrygghet. Jag går mellan tankarna att hon medvetet har döljt vänskapen med honom och att jag måste jobba på min självkänsla. Det blir så konstigt eftersom att jag själv inte hade gjort så mot henne.


    Jag skulle behöva lite tankar och ideer som inte kommer från mitt huvud. Vad hade ni varit ok med i ert förhållande? 
  • Svar på tråden Min sambo pratar med annan kille varje dag
  • Anonym (Bluff)

    Förstår inte ens varför ts startade tråden överhuvudtaget för då han inte vill inse.

    Ju mer jag läser i tråden ju mera självklart blir det att de redan har haft sex me varandra. Ts går på krokodiltårarna. Hon har dessutom mage att säga emot ts och inte hålla med honom "i allt". Ts du är en blåögd snubbe som endast letar efter det du önskar, skäl till att stanna då du är för rädd för att förlora henne. 

    Bättre du hade startat en tråd: "Värt att stanna med en kvinna i ett förhållande som har varit otrogen redan?" 

    Men det är ditt val. Men kom inte och säg att vi inte sagt det till dig nu den dagen du får veta om den riktiga sanningen.

  • Anonym (Mannen)
    Anonym (Sällan helt oskyldigt) skrev 2025-04-05 18:58:14 följande:

    Otrohet går egentligen inte stoppa.
    Detta eftersom det är sant att man aldrig kan hindra sin partner från att vara otrogen.
    (Åtminstone inte hindra på laglig väg...).

    Om man försöker sätta stopp, om man försöker sätta upp gränser för sin partner, om man mot sin partner uppträder hindrande, begränsande och inlåsande, då är man svartsjuk.
    Att bemöta sin partner med svartsjuka, och/eller med avundsjuka, att vara hindrande, begränsande och inlåsande, är detsamma som att man själv väljer uppmuntra sin partner till otrohet.

    Om man uppträder så och om man väljer att bemöta sin partner på ett sådant sätt så upplevs man som en mycket dålig partner, förhållandet upplevs som dåligt och präglas inte av ömsesidig äkta kärlek.
    Då har man själv skapat en situation och en relation där det ligger mycket närmare till hands att partnern väljer att vara otrogen.
    Man har själv valt att genom sitt beteende uppmuntra till otrohet.

    Den enda chans man har är att själv se till att vara en sådan person som partnern älskar och själv se till att göra allt för att relation och kärleken ska vara så ömsesidig och bra så att ens partner inte vill vara otrogen.

    Om partnern vill vara otrogen så finns inget man kan göra åt det.

    Att bemöta sin partner med svartsjuka, att vara hindrande, begränsande och inlåsande, är nog det vanligaste beteendet som leder till att ens partner väljer att vara otrogen, förr eller senare.


    Du har ju helt fel. Att sätta gränser i en relation är sunt och ska inte blandas ihop med svartsjuka och kontrollbehov.

    Exempel på att sätta en gräns:
    Jag blir sårad när du äter middag med denna man som jag aldrig träffat. Det känns som en date och det känns respektlöst.

    Exempel på kontrollbehov:
    Jag förbjuder dig att gå på middag med denna man.

    Ett problem idag är att många inte är mogna att vara i en förhållande. För när man är i ett förhållande kan man inte göra vad man vill utan man behöver respektera sin partner och hens känslor. Man behöver vara redo att kompromissa med sin egen frihet.

    En psykolog jag lyssnade på nyligen sa att om man ser sin partners gränssättning som svartsjuka eller kontrollbehov så är man inte känslomässigt redo att vara i en relation.

    Och är man missnöjd i sin relation så pratar man om det och kanske gör slut. Att istället gå och vara otrogen är ju bara omoget.
  • Anonym (Mannen)
    Anonym (Sällan helt oskyldigt) skrev 2025-04-05 18:58:14 följande:

    Otrohet går egentligen inte stoppa.
    Detta eftersom det är sant att man aldrig kan hindra sin partner från att vara otrogen.
    (Åtminstone inte hindra på laglig väg...).

    Om man försöker sätta stopp, om man försöker sätta upp gränser för sin partner, om man mot sin partner uppträder hindrande, begränsande och inlåsande, då är man svartsjuk.
    Att bemöta sin partner med svartsjuka, och/eller med avundsjuka, att vara hindrande, begränsande och inlåsande, är detsamma som att man själv väljer uppmuntra sin partner till otrohet.

    Om man uppträder så och om man väljer att bemöta sin partner på ett sådant sätt så upplevs man som en mycket dålig partner, förhållandet upplevs som dåligt och präglas inte av ömsesidig äkta kärlek.
    Då har man själv skapat en situation och en relation där det ligger mycket närmare till hands att partnern väljer att vara otrogen.
    Man har själv valt att genom sitt beteende uppmuntra till otrohet.

    Den enda chans man har är att själv se till att vara en sådan person som partnern älskar och själv se till att göra allt för att relation och kärleken ska vara så ömsesidig och bra så att ens partner inte vill vara otrogen.

    Om partnern vill vara otrogen så finns inget man kan göra åt det.

    Att bemöta sin partner med svartsjuka, att vara hindrande, begränsande och inlåsande, är nog det vanligaste beteendet som leder till att ens partner väljer att vara otrogen, förr eller senare.


    Och ett tillägg på det jag skrev ovan: Otrohet går mycket väl att stoppa. Det beror på att de flesta otroheter beror på situation och inte person. De som har mycket erfarenhet av relationer vet att vissa situationer är olämpliga och förmedlar också tydligt vad de är okej med. Detta är sund gränssättning.

    Exempel på en sund gränssättning kan vara att man inte spenderar mer kvalitetstid med någon annan än sin partner. Eller inte gör saker med andra som man normalt sett gör med sin partner. Eller att man har en bra och transparent kommunikation med varandra.
  • Anonym (Anno Nym)
    Nyfiken666 skrev 2025-04-04 14:24:17 följande:
    Detektivarbete? Mot en person som du (förhoppningsvis) älskar.
    Hör du inte själv hur det låter? Det fungerar inte. Funderar man i dessa banor är det väl lika bra att göra slut direkt.
    Tyvärr är det så om man vill få reda på sanningen. 
  • molly50
    Nyfiken666 skrev 2025-04-04 14:24:17 följande:
    Detektivarbete? Mot en person som du (förhoppningsvis) älskar.
    Hör du inte själv hur det låter? Det fungerar inte. Funderar man i dessa banor är det väl lika bra att göra slut direkt.
    Hur tänker du då att man ska göra om man vill veta om ens partner är otrogen?
    För det är nog inte så vanligt att den som är otrogen erkänner direkt vid en konfrontation,utan snarare blir bättre på att sopa igen sina spår.
  • Anonym (Sällan helt oskyldigt)
    Anonym (Mannen) skrev 2025-04-06 04:10:26 följande:
    Du har ju helt fel. Att sätta gränser i en relation är sunt och ska inte blandas ihop med svartsjuka och kontrollbehov.

    Exempel på att sätta en gräns:
    Jag blir sårad när du äter middag med denna man som jag aldrig träffat. Det känns som en date och det känns respektlöst.

    Exempel på kontrollbehov:
    Jag förbjuder dig att gå på middag med denna man.

    Ett problem idag är att många inte är mogna att vara i en förhållande. För när man är i ett förhållande kan man inte göra vad man vill utan man behöver respektera sin partner och hens känslor. Man behöver vara redo att kompromissa med sin egen frihet.

    En psykolog jag lyssnade på nyligen sa att om man ser sin partners gränssättning som svartsjuka eller kontrollbehov så är man inte känslomässigt redo att vara i en relation.

    Och är man missnöjd i sin relation så pratar man om det och kanske gör slut. Att istället gå och vara otrogen är ju bara omoget.
    Nej, i så fall är det du som har problem att läsa och förstå mitt inlägg. 
    Möjligen då pga att du själv är en sådan person som bemöter din partner med att vara begränsande, inlåsande och svartsjuk?

    I de flesta sunda relationer, som präglas av ömsesidig djup och äkta kärlek, där ömsesidigt förtroende råder mellan båda parter, finns inte ens något behov av att sätta gränser.
    Det är självklart och helt naturligt för var och en av parterna att man själv håller sig inom gränserna, det är naturligt och självklart att man känner fullt förtroende för att ens partner bemöter en på ett bra sätt, utan att ens behöva reflektera över att känna rädsla eller beakta några risker för att ens partner skulle överskrida några gränser.

    Om relationen inte tillräckligt starkt präglas av båda parters ömsesidiga kärlek, om den enda parten känner sig osäker, så skulle möjligen behöva resoneras om och komma överens om gränser. 
    Men i så fall är det för mig självklart och naturligt att detta i så fall sker med full ömsesidighet. Båda parter resonerar och kommer överens om vilka gränser som ska gälla.
    Men om det ur detta inte utvecklas till fullt ömsesidigt förtroende, om behov av särskild gränssättning inte snart försvinner, så tror jag att den relationen har mycket små utsikter komma präglas av stark ömsesidig kärlek och kommer knappast bli långvarig.

    Men att som du säger i ditt exempel att den ena parten enskilt känner behov av att sätta upp egna gränser för sin partner, det är för mig helt onaturligt, i så fall saknas ömsesidigt förtroende och det visar inte på ömsesidig äkta kärlek.
    Du skriver att den ena parten ska enskilt bestämma gränserna över den andra, i mina ögon finns i det fallet inga förutsättningar för en varaktig relation som vilar på ömsesidig kärlek och ömsesidigt förtroende, och då saknas alla grundförutsättningar för den relationen.

    Du pratar om att många inte skulle vara mogna.
    Men jag tycket att ditt sätt uttrycka dig är osunt och inte alls visar på mognad.
    När relationen vilar på en sund grund av ömsesidig kärlek och ömsesidigt förtroende vill ingen av parterna göra något som inte är ok utan det sker helt naturligt, utan att man ens behöver diskutera det, att man ömsesidigt respekterar varandra och varandras känslor.
    Naturlig ömsesidighet är något helt annat än det som du uttrycker att den ena parten skulle på något sätt vara ensidigt skyldig visa respekt för den andra parten och hålla sig inom gränser som den andra parten enskilt har bestämt.

    Det synsätt du beskriver ger för mig obehagliga vibbar som att det skulle handla om något religiöst eller liknande, där den ena parten med stöd av religionen bestämmer över den andra och den andra parten är ensidigt skyldig att lyda och foga sig.
    Detta är i mina ögon motsatsen till ömsesidigt förtroende och motsatsen till äkta ömsesidig kärlek.

    Det där du beskriver om psykologen låter för mig fullkomligt främmande. Vilken psykolog skulle ha sagt detta? Har du källa på det?

    Du har rätt i att det finns omogna, både omogna som är i relation och omogna som är otrogna.
    Men jag håller inte med dig, jag har aldrig sett något stöd för detta, att otrohet i någon utsträckning skulle bero på just omognad.
  • Anonym (Sällan helt oskyldigt)
    Anonym (Mannen) skrev 2025-04-06 04:10:26 följande:
    Du har ju helt fel. Att sätta gränser i en relation är sunt och ska inte blandas ihop med svartsjuka och kontrollbehov.

    Exempel på att sätta en gräns:
    Jag blir sårad när du äter middag med denna man som jag aldrig träffat. Det känns som en date och det känns respektlöst.

    Exempel på kontrollbehov:
    Jag förbjuder dig att gå på middag med denna man.

    Ett problem idag är att många inte är mogna att vara i en förhållande. För när man är i ett förhållande kan man inte göra vad man vill utan man behöver respektera sin partner och hens känslor. Man behöver vara redo att kompromissa med sin egen frihet.

    En psykolog jag lyssnade på nyligen sa att om man ser sin partners gränssättning som svartsjuka eller kontrollbehov så är man inte känslomässigt redo att vara i en relation.

    Och är man missnöjd i sin relation så pratar man om det och kanske gör slut. Att istället gå och vara otrogen är ju bara omoget.

    Häpnadsväckande att du inte ens klarar förstå innebörden och förstå hur fel du har.

    Det är sant att man aldrig kan hindra sin partner från att vara otrogen.
    (Åtminstone inte hindra på laglig väg...).

    Om ens partner VILL vara otrogen så kan man aldrig (på laglig väg) förhindra detta.

    Men man har själv alla möjligheter vara en sådan person, erbjuda sin partner en sådan relation, så att partnern INTE VILL vara otrogen.

    Du verkar ha uppenbara problem förstå din egen roll i en ömsesidig relation, du verkar ha svårt känna att du faktiskt har ett ansvar för hur relationen ska fungera och för hur du väljer att bemöta din partner.
    Du verkar inte alls klara förstå att en relation bygger på ömsesidighet, på ömsesidig kärlek och ömsesidigt förtroende, utan du verkar bygga dina tankar om en relation på att du ska ställa ensidiga krav på din partner som din partner är skyldig att lyda och foga sig efter.
    Ett extremt osunt synsätt i mina ögon och något helt annat än äkta ömsesidig kärlek.

    Du hävdar med bestämdhet att du kan hindra din partner från att vara otrogen. Det innebär alltså i så fall att du är beredd ägna dig åt inlåsning eller begå mord på din partner.

  • Anonym (Sällan helt oskyldigt)
    Anonym (Mannen) skrev 2025-04-06 04:16:58 följande:
    Och ett tillägg på det jag skrev ovan: Otrohet går mycket väl att stoppa. Det beror på att de flesta otroheter beror på situation och inte person. De som har mycket erfarenhet av relationer vet att vissa situationer är olämpliga och förmedlar också tydligt vad de är okej med. Detta är sund gränssättning.

    Exempel på en sund gränssättning kan vara att man inte spenderar mer kvalitetstid med någon annan än sin partner. Eller inte gör saker med andra som man normalt sett gör med sin partner. Eller att man har en bra och transparent kommunikation med varandra.
    Fel i mitt förra inlägg.
    Korret är att min citering och mitt inlägg skulle följa på detta inlägget.
    Alltså:

    Häpnadsväckande att du inte ens klarar förstå innebörden och förstå hur fel du har.

    Det är sant att man aldrig kan hindra sin partner från att vara otrogen.
    (Åtminstone inte hindra på laglig väg...).

    Om ens partner VILL vara otrogen så kan man aldrig (på laglig väg) förhindra detta.

    Men man har själv alla möjligheter vara en sådan person, erbjuda sin partner en sådan relation, så att partnern INTE VILL vara otrogen.

    Du verkar ha uppenbara problem förstå din egen roll i en ömsesidig relation, du verkar ha svårt känna att du faktiskt har ett ansvar för hur relationen ska fungera och för hur du väljer att bemöta din partner.
    Du verkar inte alls klara förstå på att en relation bygger på ömsesidighet, på ömsesidig kärlek och ömsesidigt förtroende, utan du verkar bygga dina tankar om en relation på att du ska ställa ensidiga krav på din partner som din partner är skyldig att lyda och foga sig efter.
    Ett extremt osunt synsätt i mina ögon.

    Du hävdar med bestämdhet att du kan hindra din partner från att vara otrogen. Det innebär alltså i så fall att du är beredd ägna dig åt inlåsning eller begå mord på din partner.

  • Nyfiken666
    molly50 skrev 2025-04-06 14:32:30 följande:
    Hur tänker du då att man ska göra om man vill veta om ens partner är otrogen?
    För det är nog inte så vanligt att den som är otrogen erkänner direkt vid en konfrontation,utan snarare blir bättre på att sopa igen sina spår.
    Det är nog du som ska tänka efter lite. Varför vill du undersöka om din partner är otrogen? Litar du inte på hen?

    Just det. Tänkte inte på det.
Svar på tråden Min sambo pratar med annan kille varje dag