Hjälpa "incel"?

Hjälpa "incel"? Lite osäker hur jag ska formulera detta, känns som ett känsligt ämne. Men vill understryka att jag verkligen menar väl.

Är en tjej i 30-årsåldern som har en manlig vän i samma ålder. Han är en jättefin person, snäll, smart och omtänksam, men också väldigt socialt "udda" och speciell och inte så anpassad till normer för hur man kommunicerar alltid. (Ingen känd diagnos)

Han har levt i ofrivillig celibat i evigheter, men har inte på något sätt en dålig kvinnosyn och skyller inte på någon annan för detta. Han har under många år försökt dejta, blivit besviken/sårad och nu helt gett upp sedan flera år. Han säger att det är ok och att han fokuserar på annat i livet istället.

Men jag som hans vän känner ju honom och märker att han är ledsen över detta. Jag tycker att det är synd att han som är en sån fin person gett upp på kärleken redan. Det är ju inte ett val han gjort heller egentligen.

Jag vet att jag inte borde lägga mig i, men jag bryr mig om honom genuint och jag är en sån som vill fixa saker jämt. Som kvinna känner jag också att jag har en ganska glasklar bild av vad exakt som är problemet och jag tror att jag på rkktigt kan hjälpa honom- om han bara lyssnar på mig och får låta mig styra processen.

Han behöver sannolikt göra ganska stora förändringar för att ha en chans att kunna få en kvinna, tyvärr, utifrån hur de flesta kvinnor är ( I främst hur han tar hand om sig själv och kommunicerar/anpassar sig socialt.) Det är det ena. Det andra är att nog sjutton borde det väl finnas någon enstaka kvinna därute som kan se bortom eller till och med uppskatta allt det här udda?

Jag har erbjudit hjälp med dejtingtips och sånt men han säger att han inte vill, så jag har släppt det och inte tagit upp det mer. Men jag ser hur han mår och jag ser ju samtidigt ett problem som jag tror jag kan fixa, så det gnager lite.

Önskar seriös feedback kanske främst från män i liknande situation som min vän, hur jag ska tänka här?

Förstår vad du skriver men den attityden kan också vara oattraktiv.

När det gäller hygien tillexempel så skall man inte försöka komma undan med "jag skall träffa en tjej, har visserligen inte duschat på en vecka men jag duger som jag är"...visst hans val men lycka till!

Vet folk som har vad jag skulle vilja kalla för "falskt själförtoende", att det skiner igenom så hårt att de har noll självförtroende och de försöker vara nån de inte är.

"Falsk marknadsföring" skulle jag vilja kalla följande text:
Var på en fest när jag var 17-18, där var en kille som var typ 20, han såg inte illa ut alls, tjejerna flockades runt honom och han körde med fraser som "min kuk är både längre och grövre än din arm" som han slängde med till tjejerna, om man bara tittade på honom så insåg man att det inte var så...ena tjejen blev tillsammans med honom...hon var då en av mina närmsta vänner, han har ett väldigt litet könsorgan enligt henne...visserligen dumpade hon inte honom för den sakens skull utan annat skryt om andra påhitt längre fram. Jag sade till honom på en fest "om du tar fram din kuk här och nu så gör jag det också så får alla se hur stor du är, du först!", jag har aldrig visat mig så och hade han visat sig så hade jag inte hållit vad jag lovade men kände fullhjärtat att han inte skulle göra det...det blev inget mer kukprat på fester från hans håll efter det. Självförtroende är bra absolut men håll dig till sanningen eller håll tyst, då falskt självförtroende är så himla osexigt.