Hjälpa "incel"?

Hjälpa "incel"? Lite osäker hur jag ska formulera detta, känns som ett känsligt ämne. Men vill understryka att jag verkligen menar väl.

Är en tjej i 30-årsåldern som har en manlig vän i samma ålder. Han är en jättefin person, snäll, smart och omtänksam, men också väldigt socialt "udda" och speciell och inte så anpassad till normer för hur man kommunicerar alltid. (Ingen känd diagnos)

Han har levt i ofrivillig celibat i evigheter, men har inte på något sätt en dålig kvinnosyn och skyller inte på någon annan för detta. Han har under många år försökt dejta, blivit besviken/sårad och nu helt gett upp sedan flera år. Han säger att det är ok och att han fokuserar på annat i livet istället.

Men jag som hans vän känner ju honom och märker att han är ledsen över detta. Jag tycker att det är synd att han som är en sån fin person gett upp på kärleken redan. Det är ju inte ett val han gjort heller egentligen.

Jag vet att jag inte borde lägga mig i, men jag bryr mig om honom genuint och jag är en sån som vill fixa saker jämt. Som kvinna känner jag också att jag har en ganska glasklar bild av vad exakt som är problemet och jag tror att jag på rkktigt kan hjälpa honom- om han bara lyssnar på mig och får låta mig styra processen.

Han behöver sannolikt göra ganska stora förändringar för att ha en chans att kunna få en kvinna, tyvärr, utifrån hur de flesta kvinnor är ( I främst hur han tar hand om sig själv och kommunicerar/anpassar sig socialt.) Det är det ena. Det andra är att nog sjutton borde det väl finnas någon enstaka kvinna därute som kan se bortom eller till och med uppskatta allt det här udda?

Jag har erbjudit hjälp med dejtingtips och sånt men han säger att han inte vill, så jag har släppt det och inte tagit upp det mer. Men jag ser hur han mår och jag ser ju samtidigt ett problem som jag tror jag kan fixa, så det gnager lite.

Önskar seriös feedback kanske främst från män i liknande situation som min vän, hur jag ska tänka här?

Och BTW: TS, sluta se honom som en incel. Jag kan tycka att jag och han är ganska lika på det du har berättat och jag ser mig inte som en incel. Bara att jag lever i ja, ofrivillig celibat, skulle man väl kunna säga. 

Och om han ville ha hjälp så skulle du ha varit emot att hon vill hjälpa honom? 

Vill du att någon lösning ska leda till att han får en kvinna i slutändan? 

Vi hade känt varandra i nästan 20 år...

Och tycker du mannen har förlorat något på att han inte haft en relation eller du ser det som något positivt för man skulle förtjäna det?
Måste man vara attraktiv för att du ska ha någon sympati? 

Det var inte svar på min fråga...

Ber om ursäkt.