Hjälpa "incel"?

Till skillnad från alla andra här tycker inte jag att du ska ge upp! Du känner honom, du vet att han är ledsen och mår dåligt av ensamheten även om han försöker upprätthålla en fasad av frivillighet. Och du ser vad du tror är felet.

Han vill inte ha dejtingtips men skäms kanske för att be om hjälp. Det är inte heller så kul att erkänna ett misslyckande. Så du måste agera lite i smyg, t ex komma med förslag på klädsel typ " du skulle verkligen klä i det", utan att koppla det till dejting. Ett annat sätt att gå andra vägen, kolla i din omgivning efter någon kvinna som skulle tänkas klicka med honom mentalt och klara att bortse från ett mindre tilltalande yttre. Du säger ju att han är smart och omtänksam, det är utmärkta egenskaper. Någon som har liknande intressen. Du kommer aldrig kunna göra honom mainstream och det skulle ändå inte bli bra. Då är alternativet någon som inte heller är mainstream, problemet är att hitta henne..

Jag vet flera personer som träffat någon först i mogen ålder och det har höjt deras livskvalité betydligt och i något fall fått stopp på olater. Inte vet jag om de fått hjälp att träffa någon men flickvännen har betytt en förändring och löst problemet/en.

Så vi vet inte tillräckligt om TS och vad hans problem beror på och hur de kan lösas. Därför ska vi inta avfärda något och det är aldrig fel att hjälpa någon som mår dåligt. 

Om man mår dåligt av att vara singel är det definitivt fel!

Helt riktigt! Folk är så snabba att döma ut ensamma män, kalla dem dysfunktionella och asociala och börjar genast tjata om att de ska ge upp att söka en partner och vara nöjda med singellivet. Eller skaffa hund istället, för att nämna ett riktigt bottennapp. Fast personen ifråga kanske bara haft otur eller söker fel typ av partner som inte matchar. För som du säger "det hade aldrig kunnat vara jag"...

Att säga att någon har underbar personlighet men är hopplöst oattraktiv betyder bara att han är oattraktiv för henne, inget annat.

Att "fixa" en flickvän är lättare sagt än gjort, men är det görbart så varför inte? Känner man någon som kanske skulle passa så varför inte tussa ihop dem?

Men att hjälpa på de sätt du nämner är inte heller fel. Tyvärr är många vänner för fina i kanten eller för passiva för att ta tag i problem som ensamhet. Man intalar sig istället att det är självvalt eller att det är hans sak, precis som många i tråden. Jag menar, har någon t ex drogmissbruk är det okej och nästan en plikt för en vän att hjälpa, men består missbruket i självskadebeteende i form av dåligt självförtroende eller blyghet ska man blunda.

Vem som helst blir inte drogmissbrukare, en del har anlagen, andra inte. På så sätt är det en del av personligheten.