Jag trivs inte i Sverige
Men kommer inte kunna ta mig härifrån på säkert 10 år.
Har slutat att leva p ga den falska samt icke handlingskraftiga befolkningen.
Min mentalitet är något helt annat än vad man har här.
Min syn på saker och ting går inte överens med mångas värderingar och syn här.
Vill bara ta mig bort. Man ska leva som en robot i det här samhället och man ska snacka skit bakom ryggen och fejk le. Finns inget av riktigt värde här ur ett existentiellt synsätt samt personligt, om man inte är homosexuell eller en hen då samt har lätt till fejk gråta.
Är så trött på det här att jag har slutat leva. Stängt in mig själv och vill inte ha med folk med att göra.
Livet ska inte få hända här. Det ska vara så tyst, pipig och fjolligt konstant överallt här.
Läste en tråd att man till och med blir livrädda om en pappa ryter ifrån. Alltså , är nästa steg att gå utomhus endast inkapslad i en sådan där plastboll som man kan kliva in i?
Jag är kvinna, och har också vänt ryggen åt detta galenskap..Men jag fortsätter leva, och göra saker jag tycker om. Det är ganska kul när dessa påståenden om att man mår bäst i gemenskap och med umgänge. För mig är det i princip tvärtom. Jag mår bättre nu när jag är själv. Varför skulle man må bra av folks falskhet, yta och opålitlighet. Det är inte logiskt någonstans. Vad ska forskarna och alla vetare säga om detta?
Vi lever i ett samhälle där det i princip inte längre existerar godhet och vänlighet. Titta bara på vad som håller på utvecklas i världen.
Gå ut, njut av naturen. Eller åk på en resa. Gör något du tycker om. Och skit i andra då. Man måste inte umgås med folk. Arbetet räcker utmärkt.