2 veckor ”ensamsemester”…

Det är ibland väldigt bra och utvecklande att faktiskt göra saker själv. När man kan umgås med sig själv och faktiskt har trevlig, då har man kommit en bra bit. Vad är det som är så hemskt att upptäcka själv? Vad är du rädd att möta? 

Jag var en gång fastklistrad vid min sambo. Varje ledig tid var med honom. Sedan kom ett tillfälle då han inte kunde vara ledig samtidigt som mig, så jag åkte en helg på SPA själv. Åt trerätters i mitt eget sällskap och njöt av behandlingar. Alltså! Det var helt ljuvligt. 

Vid senare tillfälle åkte jag iväg en vecka till Medelhavet, helt själv. Den veckan blev senare till ytterligare två. Jag tränade, snorklade, åkte på båtutflykter, gick på museum och åt det jag ville äta, utan kompromiss. En stor bonus var alla nya vänner jag fick hos lokalbefolkningen. Nyfikenheten har aldrig varit så stor för mig som då jag rest ensam, och det var av båda könen ska tilläggas. 

Börja i det lilla, sen prova det stora. Det som dock genomsyrar dina svar är att du helt enkelt inte vill. Om du har den inställningen, då kommer inga råd hjälpa. Så, börja inom dig, varför vill du inte? Du ska inte svara här, men inom dig. Då blir det kanske enklare att jobba på ditt mindset och det som ligger bakom.