Behöver råd/stöd/pepp!

Jag håller med till 100%

Ring en kvinnojour snarast! Prata inte med honom om det, bara ring!

Ditt dopaminsystem har blivit kapat av den här mannen, och därför måste du få input utifrån av människor som vet hur det här fungerar. Ring NU!

Ring kvinnojouren, han har misshandlat dig. Han är kriminell, farlig och inte normal. 

Gå INTE på parterapi! 

Du kommer inte att bli hjälpt av det, möjligen får han fler vägar till makt över dig.

Den här mannen kan absolut få 5 års fängelse för vad han gjort och gör mot dig. Det är väldigt allvarliga saker detta. 

Tänk om han faktiskt dödar dig vid nästa stryptag? Som sagt:
Ring en kvinnojour!

Jag vet inte var du bor, men du kan ringa kvinnofridslinjen och få stöd direkt och guidning vidare:

kvinnofridslinjen.se/

Tel 
020-50 50 50

Han har inte varit fysiskt våldsam på flera år nu utan det var innan barnen kom. Så vet inte om jag kan gå på det? Känns som mitt är en fis i rymden jämfört med dom som blir slagen dagligen om du förstår hur jag tänker

Så tänker de allra flesta kvinnor som blir misshandlade fysiskt och psykiskt av män.

Det handlar inte om vad du kan gå på och inte. Hans cykel har återkommit, och det blir alltid värre för varje gång. Nästa gång, vilken kommer snart nu när han åter är inne på att trycka ned dig, blir värre än den förra.

Att misshandeln går i cykler är regel, inte undantag. De kommer absolut inte att tycka att du "ringer i onödan", kvinnojourerna är till för just kvinnor i din situation.

Jag har tänkt tanken förut om man skulle ringa kvinnojouren men alltid tänkt att han har ju inte gjort illa mig på det sättet på länge. Men nu när jag ser att så många av er skriver att jag ska ringa dit så känns det mer accepterat om man kan säga så. Så jag få prova att ringa!

Jag ser allt klart och tydligt att det inte går att fortsätta såhär, jag går under. Men samtidigt är det så jäkla svårt. Jag vet att det kommer bli svårt efteråt med om jag nu skulle våga bryta mig fri..

Ja ring! Påbörja din resa mot ett fritt och lyckligt liv för dig och barnen!

Det blir lätt att bli fri om du jämför med alternativet. 

Jag håller på dig.

Även de som aldrig blivit utsatta för fysiskt våld kan få hjälp. 

Dina problem är allvarliga, oavsett vad för problem andra människor har.

Jag läste din tråd och trodde det var jag som skrivit den men sedan glömt bort eller förträngt inlägget. Visst vissa olikheter gör att jag inser att det inte är jag! Du är inte ensam TS. Jag har varit med om likande process i min relation och nu känner jag mig helt TOM och otrygg inombords. År av kontroll och psykisk misshandel gör att man inte vet ut eller in. Flera år av parterapi och kämpande. Egen terapi och tillslut kvinnojouren så står jag ändå kvar. Försökte lämna för ett tag sedan men han gjorde det omöjligt för mig. Nu är han inne i en omtänksam och snäll fas, men jag kan inte njuta av livet med honom mer. Vad vill du TS? Hur ser ditt drömliv ut i framtiden? Är han verkligen en del av det ?

Tack för stödet, ska försöka peppa upp mig inför samtal till kvinnojouren.

Det låter bra, ska försöka peppa upp mig själv till att ringa dit. Det har pågått så länge att det känns normalt, men alla era reaktioner har fått mig att vakna till igen med att det är långt ifrån normalt.

Blir både glad över att inte behöva vara ensam med detta men samtidigt så himla ledsen av vetskapen att du får kämpa med detta också. Det är så otroligt svårt, speciellt när man lever med någon som har talets gåva och kan skifta på en grisblink. Har du lust att prata får du gärna skicka pm. Det enda jag vill just nu är att få känna lugn och ro, inte behöva oroa mig för något. Min kropp och själ är i obalans med en ständig oro som äter upp mig invändigt. Vill vara lycklig. Nej jag kommer aldrig kunna lita på honom, han har sårat mig på alla tänkbara sätt som går. 

Hur var kontakten med kvinnojouren? Försöker peppa upp mig själv att ringa dit, kanske jag får prata med någon som själv suttit i samma sits. Jag har i princip inga nära vänner kvar jag kan prata med

Jag var med om liknande dock mycket mera psykiskt misshandel. Jag vet hur du känner. Han är narcissist och sådana personer kan inte ändra sig. Du måste skydda dig. Han anklagar dig för otrohet men möjligt att han pratar om sina "utflykter". Narcissister tror att alla gör som de gör. För mig var som att mina rosa glasögon trillade av och då såg jag verkligen vem han var alla år. Nu efter 3 år glad att jag lämnade. Hade samma "silent treatment" många gånger i flera dagar. Det är typiskt. Läs om narcissister, du kommer att förstå med vem har du att göra. Lycka till!

Jag har läst mycket om just narcissister och ja mycket stämmer in på det jag upplevt/upplever. Hur lyckades du lämna? Har ni barn tillsammans?

Bara ring nu!

Vänta inte, för motivation är alltid begränsad.

Jag kan inte ringa nu, då märker han det.. jag måste vänta tills jag är ensam

Jag är ?hon? som skrev ovan. Skriv gärna DM till mig. Jag förstår verkligen vad du går igenom, vi kanske kan stötta varandra att sätta gränser och hitta en väg till bättre mående med eller utan våra män. Vill gärna inte bli så detaljerad här så DM känns bättre :)