Kan anteckningar räknas som personligt påhopp?

Mitt barn har blivit anklagad av en lärare i skolan för personligt påhopp.

Utan att gå in på detaljer så var det nyligen en incident i klassen där läraren blev arg på mitt barn. Enligt mitt barn så var det frågan om ett missförstånd/orättvis behandling. Och om mitt barns version av händelsen stämmer, så håller jag med om att det var orättvist.

Nu har jag inte ännu talat med läraren, så jag har inte hört hens version. Men det kanske är irrelevant i detta skede. För mitt barn upplevde situationen som orättvis och blev frustrerad. 

Mitt barn berättade åt mig idag, att frustrationen och irritationen gjorde hen arg, så för att ventilera skrev hen en "dikt" i sitt skolhäfte. I dikten skrev hen en rad om incidenten, att hen inte tycker om läraren samt avslutade med ett lite fult rim på lärarens namn. Väldigt oskyldigt dock, rimmet var typ i klass med "bajs". 

Idag hade läraren sett denna dikt under lektionen, då mitt barn gjorde anteckningar i häftet. Läraren hade läst dikten och blivit mycket arg. Det bästa hade ju varit om jag kunnat dela med mig av dikten. men då lämnar jag ut personlig information. Så ni får nu bara hålla till godo med min beskrivning om att det värsta i dikten var "jag tycker inte om läraren, *lärarens namn*, hen är lite "bajs" (*bajs* var ett ord i samma still som rimmade på lärarens namn)

Idag fick jag ett meddelande från läraren om att detta var oacceptabelt och för att hens gräns går vi personliga påhopp. Alltså kan jag inte annat än tolka det som att läraren ansåg att denna dikt var ett personligt påhopp.

Själv anser jag att läraren är orättvist sträng i detta. Så där har vi av väldigt olika åsikter.
Det som jag undrar är, sådär rent juridiskt, att var går gränsen för vad som kan kallas för personligt påhopp?

Kan privata anteckningar anses vara personligt påhopp?
Visst, det var ett skolhäfte, men jag har förstått att de inte behöver lämna in sina häften till läraren t.ex. för att kontrollera anteckningar eller uppgifter. Så även om det är ett skolhäfte som läraren kan se, så kan det väl ändå anses vara ett personligt föremål. Så kan privata anteckningar verkligen räknas som personligt påhopp?

Tack så väldigt mycket!

Kan det spela in, att dikten inte hade spridits eller självmant visats åt någon. Den var skriven i mitt barns personliga häfte och det var inte meningen att någon annan skulle se den, men läraren råkade se det ändå.

Tänker att en förolämpning väl ändå borde ses som nåt som levereras med intention?

Jag kan inte säga till mitt barn att det var dumt att skriva dikten. För jag tycker inte det. Jag tycker det var ett väldigt bra och moget beslut av hen att ta ut sin frustration på ett så lugnt sätt.

Men jag har sagt till mitt barn att det var dumt att skriva dikten i skolhäftet. Hen hade kunnat skriva den i sitt privata anteckningsblock istället, som läraren inte har rätt att läsa i.

Det är din åsikt. Jag vet inte var jag står ännu.

Jag har svårt att se att en privat anteckning, som inte var ämnad för någon annans ögon, kan ses som en förolämpning. Är det en förolämpning om man tänker fula tankar?
Jag förstår att läraren kan ha känt sig förolämpad. Men man kan bli förolämpat av många saker som varken var menade som, eller av andra tolkas som förolämpningar.

Glömde svara på din fråga. Ber om ursäkt för det.

Jag ville ha ett juridiskt input på allvarligheten i det som hänt. Och jag fick ett ganska bra sådant tidigare. Vilket ju också lyfte fram att i frågan om barn så bör man ta barnens ålder i hänsyn då man avgör hur allvarligt ärendet är.

Och varför frågar jag här, istället för att bara ta bannorna av läraren och gå vidare? Jo, för att jag vill inte att mitt barn ska behöva lida allvarliga konsekvenser för något som jag själv anser är väldigt oskyldigt.

Tilläggas bör, att orsaken till mitt barns frustration var, enligt barnet, orättvis behandling av läraren. Vilket naturligtvis inte heller är OK.

Är mitt barns versionen av den incidenten korrekt? Jag vet inte, jag litar på mitt barn, men ska även prata med läraren imorgon för att höra hens version. Först då kan jag ju se hela sammanhanget. Men jag vill vara förberedd inför den situationen.

Jag accepterar inte osakligt beteende av mitt barn. Vi har redan pratat om vad som hänt. Tidigare har han kunnat agera utåt över sin frustration. Hans reaktion nu är en stor förbättring och enligt mej, mycket mogen. Mer mogen än många vuxna jag haft att göra med själv i arbetslivet.
Men jag accepterar inte heller osakligt beteende av läraren. Därför ska jag också tala med läraren, för att få båda sidor, men jag vill samtidigt veta var jag står gällande lärarens anklagelser.