Min väns son

När ni är hemma hos dig så förebygg det du kan. Förekom barnet och kaoset.

Låt inte barnet ta fika först och okontrollerat. Lägg upp, säg att barnet får ta mer när det ätit upp och se till att alla får.

Lås förråd och plocka undan sådant din son är extra rädd om från hans rum. Var närvarande och bryt om det går ut över din son eller era ägodelar. Men var inte petig så att allt förbjuds, löv och oreda och sånt kanske man får släppa om man förebygger det riktigt viktiga.

När ni är på besök. Prata med din son innan, säg att du vet att han sällan får låna saker hos kompisen och låt honom ta med något eget han vill leka med där. Blir kompisen då sugen på att prova hans grejor så får man ju förhandla om att bytlåna och annars så har din son något eget med sig och något att göra.

När ni är iväg. Var inte beroende av om han tjurar ihop och vill göra annat eller inte kan sitta still. Han kan absolut få en chans. På bion t ex kan ni ju sitta ihop men att du ser till att din son inte kan dras i. Sitta mellan, eller byta plats med sonen om det andra barnet blir rastlöst. 

Jag tror det är bra för kompisens son att fortsätta umgås och faktiskt även att umgås med de som inte dansar efter hans pipa. Men man får förebygga och förekomma.

Precis som du skriver TS, är problemet inte pojken, utan hans mamma.

Pojken har svårigheter, man får göra vissa anpassningar, men det du beskriver är inte okej. Det hade inte heller behövt hända om mamman hade förebyggt samt satt gränser. Då hade han inte kunnat ta all grädde, för hans mamma hade lagt upp till honom. Han hade inte tillåtits härja fritt, för hon hade gått in och brutit eller avlett eller - om inget annat hjälpte - gått hem med sonen. Biobesöket hade inte blivit förstört, för ni hade inte suttit bredvid varandra om det inte fungerade. Osv.

Det är så man som förälder MÅSTE göra med dessa barn. Av någon anledning tar hon inte det ansvaret. Då blir det svårt att umgås när barnen är med. Du kan inte övervaka allt eller sätta gränser om inte mamman gör det.

Du gör alltså rätt som backar. Ni får träffas utan barnen. Kanske träffas ibland med barnen på någon "neutral" plats där du kan ha överblick och det inte finns lika stor risk för kaos eller att saker förstörs, men bara om du orkar och din son vill.

Du har försökt förebygga, säga ifrån samt prata med mamman. Det verkar inte hjälpa. Förhoppningsvis behöver du inte ta avstånd helt, men det är delvis upp till din kompis.

Vet du hur det fungerar med andra vänner och deras barn? Om de umgås med andra? Du lär ju inte vara den enda som är less på situationen.

Vad är din väns inställning till problemen i skolan ? När hennes son är hemma hos er och härjar ich gör sänder saker, hur reagerar hon ? Vissa föräldrar kan förvåna rejält...

Jag hade velat fortsätta vara vän om det gick. Inte bryta kontakten eller tappa kontakten helt.

Men jag hade inte fortsatt umgås med barnen. Jag hade inte utsatt mig själv och mitt barn (eller vårt hem) för det.

Mamman verkar leva i förnekelse TS. Och så länge det är så, finns det tyvärr inte mycket du kan göra.

Hur du ska krångla dig ur påskafton vet jag inte. Ja, det var ett svagt ögonblick, som dock inte lär hända igen.

Vill du ställa in eller träffas någon annanstans? Gör det i så fall. Ha inte dåligt samvete. Saker och ting kan hända / ändras. Det är ju en vecka kvar till påsk, så de borde hinna planera annat. 

Svårt att vrida klockan tillbaka när det gått så långt med sonen; han verkar ju ha tagit över helt och hållet, mamman kanske har försökt att styra upp honom men nu har hon givit upp. Vad kan man göra med ett barn som tillåts härja på detta vis? Familjehem? Att mamman inte klarar av honom är uppenbart, men var är pappan i den här röran? Är mamman ensamstående? Hur som helst måste hon ha professionell hjälp, det här kan man inte få rätsida på annars. Snart är hela familjen isolerad och vem gagnar det?                                                                                                                                                    För TS del är ställningstagandet klart, hoppas inte på nån märkbar förbättring med den attityd som mamman har!  Vill inte TS ha sitt hem förstört, ja och det senaste utspelet med dockan som ju var vidrigt, så är det bara att säga adjö. TS barn ska inte ens komma i närheten av dessa vildbasare. Inte nog med att de förstör och tar allt de kommer över, de har ju redan vid så unga år grundlagt en avskyvärd människosyn. Undrar förstås om de riktigt fattar det, de kanske bara tror att det är häftigt ...