Min väns son

Har haft nära bekanta genom livet som haft barn med diverse diagnoser. 

De har alltid levt efter devisen "En diagnos är ingen ursäkt för att ge upp på sitt föräldraskap, eller låta barnet komma undan med ett dåligt uppförande, beteende".

Dvs, de har försökt skapa ramar, tydlighet, utvecklat strategier och taktiker, ställt upp och stått upp (!) för sina barn. Men de har inte ursäktat sina barn med hänvisning till en "diagnos".

Mao, bara för att man har ADHD så kan man inte alltid "ta all grädde", som ett enkelt exempel. Ungefär som skribenten "Frida" säger ovan.