Min väns son
Precis som du skriver TS, är problemet inte pojken, utan hans mamma.
Pojken har svårigheter, man får göra vissa anpassningar, men det du beskriver är inte okej. Det hade inte heller behövt hända om mamman hade förebyggt samt satt gränser. Då hade han inte kunnat ta all grädde, för hans mamma hade lagt upp till honom. Han hade inte tillåtits härja fritt, för hon hade gått in och brutit eller avlett eller - om inget annat hjälpte - gått hem med sonen. Biobesöket hade inte blivit förstört, för ni hade inte suttit bredvid varandra om det inte fungerade. Osv.
Det är så man som förälder MÅSTE göra med dessa barn. Av någon anledning tar hon inte det ansvaret. Då blir det svårt att umgås när barnen är med. Du kan inte övervaka allt eller sätta gränser om inte mamman gör det.
Du gör alltså rätt som backar. Ni får träffas utan barnen. Kanske träffas ibland med barnen på någon "neutral" plats där du kan ha överblick och det inte finns lika stor risk för kaos eller att saker förstörs, men bara om du orkar och din son vill.
Du har försökt förebygga, säga ifrån samt prata med mamman. Det verkar inte hjälpa. Förhoppningsvis behöver du inte ta avstånd helt, men det är delvis upp till din kompis.
Vet du hur det fungerar med andra vänner och deras barn? Om de umgås med andra? Du lär ju inte vara den enda som är less på situationen.