Jag kan bara säga att jag blivit mycket mer stabil sedan jag blev mamma. Blivit 100 ggr mindre neutotisk. Då har jag bipolär typ 1 och varit tvångsvårdad inom psykiatrin massor tidigare. Idag finns inte samma utrymme utan barnen har gett mig balans.
Sedan ville jag ju ha barn Och det är ju viktigt med
Håller inte med om det. Får ofta frågan om varför jag inte har barn och folk som pikar på att det är dags för mig och varna att inte vänta för länge.
Du har rätt i att ju längre jag velar desto mindre troligt är att det blir något barn. Känner ju dock att jag gärna bli stabil i mig själv innan jag isf börjar producera...
Ena dagen ser jag mitt liv med barn om 50 år och nästa dag inte. Det är det som är mitt problem som jag tror är mest baserat på rädsla men säkert även påverkat av samhället enligt mig trycker på att ha barn.
Jag hoppas alla kan ta det jag nu skriver på rätt sätt.
Jag har två barn (pojkar) och om jag hade vetat det jag vet nu innan jag skaffade barn hade jag aldrig skaffat barn. Ska man skaffa barn, se till att skaffa 'normala' barn. Ja, jag vet att man inte kan välja så just därför skulle jag aldrig skaffat barn om jag vetat det jag vet idag.
Jag älskar mina barn så jag vill absolut inte 'bli av med dem' eller något sådant. Det handlar inte om det. Det handlar om hur skolan och sammhället är i stort för barn som inte följer normen. Båda barnen har ADHD utan hyperaktivitet, det som förr kallades ADD. Båda barnen har extremt höga poäng på språklig och logisk förmåga, men klart under medel på arbetsminne, arbetshastighet och koncentration. Båda barnen har extremt lätt för att lära sig och klarar alla prov utan att göra en enda läxa. Vi repeterar max 5 minuter hemma inför ett prov oavsett ämne.
Vi stångar oss blodiga mot skolan om att få till en ändring och har gjort det sedan åk 1. Skolan ser inget problem för barnen stör ju inte. Nej, de sitter tysta och mår skit och gör ingenting på lektionerna Vill inte till skolan - men vi tvingar dem dit. De går båda hos psykolog på grund av skolan. I åk 5 resp 6 fick de till slut sina utredningar och diagnoser, men inget ändrades. Så vi anmälde skolorna och skolorna fick enorm kritik. Ändras något? Nej.
Och det är inte bara att byta skola då båda barnen är mycket känsliga för förändringar. Båda hade starka tecken på autismspektrum, men nådde inte riktigt upp till kriterierna. Utredningen har en kommentar om att de högst troligt maskerar sina autistiska sidor genom sina höga intelligenser. Så en ny utredning bör göras om några år för att säkerställa att det verkligen inte är autismspektrum också. Men psykologen gissade att autismproblematiken skulle minska ännu mer framöver just på grund av deras höga intelligenser. De kommer lära sig hantera problematiken. Det hjälper tyvärr inte dem nu och det är nu de behöver hjälp.
Jag hör liknande från föräldrar till barn som 'bara' har ADHD eller 'bara' har hög intelligens. Eller barn som på något annat sätt inte passar in i normen.
Det tar enormt på krafterna att som föräldrar hela tiden kämpa för barnen och ta hand om spillrorna efter en skoldag och man orkar inte hur mycket som helst. Så skaffa inte smarta barn och framför allt inte barn som inte passar in i normen. För att garantera det är det enda sättet att inte skaffa barn.