Hälsoångest

När du bestämt dig för att du har ASL eller något annat, gå igenom att du är sjuk och döende med din familj, om dina önskemåll kring begravning, arv mm. Du är döende så lika bra att de vet och kan förbereda.

Slutar googla symtom, försök sluta känna efter, när du känner efter så göder du din hjärna som spelar dig spratt. Och sen "inbillar" du dig nya symtom.
Jag var som dig förr. Det är jätte svårt att ta sig ur, har även gått i Kbt för det. Kanske något du ska testa?
Om du verkligen verkligen tror du skulle ha en sådan sjukdom, så boka en läkartid. Problemet är bara att när du fått det bekräftat att det inte är ALS, kanske du börjar oroa dig för cancer. 
Lyssna på din magkänsla. Du vet nog innerst inne om det är på riktigt eller ej. 
Glöm inte att kroppen kan ge massa konstiga symptom utan att det är något farligt bakomliggande! Speciellt när man oroar sig. Psykosomatiska besvär! De känns på riktigt.
Har själv levt med en viss hälsoångest i 20 år och lever än. Det var varken cancer, ms, als eller något annat jag hade. Och jag hade verkligen typiska symptom.

Vid hälsoångest kan det vara svårt att identifiera vad symtomen beror på. Just för att dom är verkliga. 
Det sa en läkare till mig en gång, att om en person med hälsoångest söker för fysiska besvär, kan de inte nonchalera det, utan måste utreda för att det faktiskt KAN finnas en fysisk orsak. 

Dock rekommenderar jag dig att träffa en läkare, just för att berätta hur du känner och mår. Och låta läkaren i sin tur bedömma vidare. Skulle det nu vara psykosomatiska besvär så kan läkaren remittera dig till någon som kan hjälpa dig ur det.
Bättre att börja där än att gå och bygga upp ångesten kring det. 

Och ett råd, bry dig ej om dumma kommentarer. Vissa har okunskap om sånt här.

Förstår! Men din rädsla lär ju inte försvinna av att INTE söka vård? Utan bara gnaga och förstöra din livskvalitet. 
Bästa är att få svar. Hur länge har du känt dessa symtom då? Just dom du är orolig är Als?

Och nej en läkare kommer inte se dig som störd. Tro mig, du kommer inte vara den första med denna oro som söker.

Här har du en till med hälsoångest, främst för att få ALS eller någon cancer, speciellt lymfom eller leukemi. Det går lite upp och ner och jag har "bra" perioder. Men som idag t ex när jag känt mig febrig och lite svag utan att vara förkyld så tror jag genast att jag fått nån cancer. Riktigt jobbigt. Har också en oro för att mitt barn ska drabbas av något. Har inte lyckats bli av med detta på 20 år. Ett smärre elände. 

Mina föräldrar har inte haft hälsoångest, men jag har lidit av ångest sen jag var i tonåren och när jag var runt 20 började min hälsoångest ta fart. Tror startskottet var när Ulla-Carin Lindquist fick ALS och de sände dokumentären om henne, det var ju en helt ny sjukdom och då började min oro lite smått. 

Troligtvis inte Als. Just för det varit till och från och dessutom något år. 
Vissa personer känner in för mycket. Och inbillar sig man har samma man läser om eller ser. 
Det värsta är ju att man känner symtomen på riktigt! Därför blir det så svårt i det hela.
Men sök för ryggen och berätta lite om annat du känner! Berätta din oro om Als!
Jag har fortfarande skumma symtom, har svaghet i kroppsdelar, darrning, muskelryckningar (ibland väääldigt kraftiga) och mycket annat. Kroppen lever! Den har skumma symtom i perioder. Sen förflyttar sig symtomet till ett annat stället. Efter många år av detta slutade jag till slut bry mig. För det var uppenbarligen inget livshotande. 

Troligtvis inte Als. Just för det varit till och från och dessutom något år. 
Vissa personer känner in för mycket. Och inbillar sig man har samma man läser om eller ser. 
Det värsta är ju att man känner symtomen på riktigt! Därför blir det så svårt i det hela.
Men sök för ryggen och berätta lite om annat du känner! Berätta din oro om Als!
Jag har fortfarande skumma symtom, har svaghet i kroppsdelar, darrning, muskelryckningar (ibland väääldigt kraftiga) och mycket annat. Kroppen lever! Den har skumma symtom i perioder. Sen förflyttar sig symtomet till ett annat stället. Efter många år av detta slutade jag till slut bry mig. För det var uppenbarligen inget livshotande. 

Jag har gjort en Mr hjärna samt träffat en neurolog för dom symtomen.
Enligt neurologen tydde det inte på neurologisk sjukdom. Däremot verkade han bombsäker på att jag skulle kunna ha fibromyalgi. Dock har jag inte utrett det vidare. 
Det som stör min vardag mest utav allting är egentligen min yrsel och den har jag lyft med min nuvarande läkare.