Elisand skrev 2025-04-13 22:13:57 följande:
Hej allihopa! <3 Jag hoppar in här från april-tråden, trodde jag skulle hinna med en bim till i april men det finns absolut 0 tecken på äl så jag tror nog april är ute för mig.
Försök 8 för oss med första barnet. Varit med i några trådar nu. Ett MA i bagaget, 5 år sedan, men då oplanerad graviditet. Har haft en tids rejäl dipp i mående kring barnaförsökandet, men känner att det vänt lite senaste veckorna. Kanske är det solen och våren som ger nytt hopp! Såg att någon skrev att det sägs vara större chans att bli gravid på vår/sommaren och jag har också hört det. Så försöker hoppas även om det är svårt emellanåt! Det låter säkert jättenaivt, men vi trodde verkligen inte att det skulle ta "lång" tid för oss att få till graviditet med tanke på vår historia med den oplanerade graviditeten (som blev till första månaden efter att jag slutat på p-piller dessutom). Också - när kan man säga att man försökt "länge"? Måste ju kännas som en käftsmäll att andra säger att man försökt länge om man själv försökt flera år liksom? Vi har så många runt oss som alla säger samma sak - gick på första eller andra försöket, så det är väl kanske det. Jämförelse är oftast inte hjälpsamt, men klart vi båda börjar undra om vi gör något "fel"...
Hoppas på många plus i maj <3 Min man fyller 30 år dagarna kring bim, tänk om jag skulle kunna överraska honom med den största gåvan av dem alla... Drömma får man göra!!
Det kan väldigt snart kännas som man försökt länge, det är inte alls ovanligt att man ser trådar där man är förtvivlad efter 3-4 månader utan plus och det är väl som du säger att man hör om så många som det tagit sig på första eller andra försöket. I min värld är det helt orealistiskt att det ens skulle kunna ta sig på några månader, jag har aldrig blivit gravid tidigare än ett års försök innan (både med ma och vår son). Våra försök nu känns mest som något som vi måste ta oss igenom för att senare kunna ha en chans (även om jag givetsvis ändå vet att varje äl har en chans på 15-20% att bli gravid och hoppas 🤞). Samtidigt med vårt första barn såhär i efterhand så hör vi ju ändå till de lyckligt lottade som blev gravid och fick behålla, en del av de jag följdes åt med under försöken med första barnet kämpar fortfarande för att bli gravida 💔
Om man försökt länge eller inte är ju alltid relativt, ni har försökt längre än många och längre än ni räknat med och jag vet själv att när månaderna går börjar man fundera på hur många månader till man ska behöva vänta (och katastroftankar om att det aldrig kommer gå) och om allt står rätt till. Jag hoppas ni snart har väntat färdigt och får ert plus 🙏🥰 För mig var det ändå en skön tanke när det började närma sig året med försök att vi skulle få ytterligare utredning och vidare hjälp, det blev liksom en nedräkning för varje månad till det istället (jag var övertygad då att det bara skulle gå med ivf).
Jag hoppas ni hittar ett sätt att hantera det under tiden som ni väntar på ert plus, varje dag är närmare oavsett om det kommer i maj eller om några månader 🙏❤️