Jag överdrev lite när jag skrev jag mår dåligt av att jobba en dag. jag kan säga att visst tycker jag det är skönt ibland att åka iväg o ha egentid, gå på spa, fika med en kompis, vara på jobbet. Det jag menade är att när jag tex behövt jobba en hel dag o sen ha aktiviteter som gör att vi inte ses på hela den dagen så saknar jag väldigt mycket , jag mår självklart inte psykiskt dåligt.. men jag gillar att iaf kunna sova ihop då o vill gärna vara där o säga gonatt. En natt hade funkar men att det rör sig om 4-5 dygn känns väldigt jobbigt.. o jag tvekar inte på att det inte hade funkat med pappa, men just nu sover vi o ammar varje natt vilket känns lite extremt att från att aldrig varit iväg vara borta 5 dagar o sen ska vi skola in en vecka senare. Jag vill ju inte det ska bli för stor påverkan?
men sen njuter jag av att vara med min son. Jag vill göra allt med honom. Som sagt jag njuter av några timmar egentid men för det mesta vill jag ha med honom.
mina kompisar säger att det var så skönt att deras man var hemma så de kunde åka iväg utan problem 5 dagar innan barnet var ett år, men det är ju inte riktigt de det handlar om. visst jag står betydligt närmare vår son o pappan gärna vill ha flera dagar egentid o gillar när vi åker bort, han är föräldraledig en dag i veckan men i övrigt har han inte varit jätte närvarande. men när jag inte är där funkar pappa helt med läggning mm. Sen har vår son andra vuxna som kan ha honom utan problem så det är liksom inte att han inte kan va med andra.