Vi har ett distansförhållande sedan åtta-nio månader. När vi träffas är det bra, men.. Det är nästan alltid jag som åker till henne. Har inget emot det, jag trivs där men hon verkar aldrig ha nån längtan efter att åka till mig? Enda gången hon kommer till mig är om det är nåt särskilt som händer i närheten. Hon hör nästan aldrig av sig. Det är skönt att inte hålla på och skriva till varandra på mobilen hela tiden men om inte jag skriver till henne, så skriver hon inte till mig. Det är jag som tar ansvar för all kommunikation. Ringer vi till varandra är hon mest trött och seg och säger inte så mycket. Får aldrig några komplimanger..
