Hudläkare- kräm som tunnar ut

Skulle jag akta mig för. Innehåller förmodligen cortison. Det som händer är att blodkärlen börja framträda, inte snyggt kan jag lova. När man blir varm blir man väldigt röd och flammig och när det är kallt blåaktig. Detta inträffar vid långvarig användning och du får helt enkelt fråga vad som gäller för dig. Är du inte nöjd med  svaren får du fråga en annan . Jag skulle i ditt fall vara försiktig. Efter användning för många år sen behöver jag fortfarande täckande kräm i ansiktet eller åtminstone en färgad dagkräm. Huden återtar inte sin forna tjocklek, inte min åtminstone.

Vad är det man inte ska lita på? Att kräm som tunnar ut, vilket det rör sig om här, innebär synliga blodkärl? Det är  allmängods, det kan du läsa om på nätet,  detta vet de flesta. Jag har upplevt det och det är det jag berättar. Sen beror allt på koncentrationen och behandlingens omfattning. Kanske finns det alternativ behandling. I vilket fall som helst kan man fråga lite mer. Lita på läkaren? Det gjorde jag, företagsläkaren, irreparabla skador, synliga blodkärl. Jag berättar min historia, TS får hantera den som det passar. 

Du har helt rätt, skadan uppstod efter en kortare tids användning och det ägde rum för många år sen. Jag använde inte salvan under många år, det räckte med några månader. Det jag ville poängtera var att oavsett hur lång tid som förflutit sen användningen så kvarstår problemet. Huden förblir tunn och känslig. Dock märkte jag att någon förbättring ägde rum efter en väldigt lång tid, men endast en marginell sådan. Fortfarande har jag synliga blodkärl och fortfarande använder jag färgad dagkräm.                                                                                                                                                        Strax efter att jag avslutat kuren, av företagsläkaren ordinerad, var huden oerhört känslig. När finnar uppträdde, för det började de göra igen, blev de ännu större än de blev tidigare, som ömma bölder. Jag var rent desperat en period, det såg för dj- ligt ut. Jag vet inte hur många hudläkare jag gick till men ingen förstod riktigt hur jag skulle komma tillrätta med det. Det som till slut hjälpte var märkligt nog solarium, även om risken poängterades av den läkaren, och det var inte tal om att bli brun utan jag skulle bara ligga någon minut, någon gång i veckan. Det stärkte huden så att jag vågade visa mig ute. Försiktighet tillrådes, hudcsncerrisken ska man inte ignorera.                                                                                                                                       När folk frågar efter personliga upplevelser på FL är det just det som önskas, annars kan man lika gärna läsa FASS. Någon tyckte att man ska inte fråga okända på  ett forum utan lita på sin läkare. När det gäller hud är jag inte så säker på det, den egna upplevelsen när man vaknar på morgonen med nya stora röda utslag ksni inte en läkare förmedla.Man blir rätt nervös av oberäkneligheten, man vet aldrig hur man ska se ut nästa dag.När jag var som sämst började jag läsa på lite om dermatologi och fann att det bedrevs inte forskning i någon större utsträckning i jämförelse med andra områden. Det jag också upptäckte var att många företag gärna ville sko sig på folks hudproblem och sälja dyra värdelösa produkter. Bra hudkrämer för känslig hud finns annars på Apoteket, inte dyra heller.

Tack för fin respons på min lilla utläggning! Så här gick det sedan: Företagsläkaren uppmanades att gå i tidig pension, att ge honom sparken vågade man väl inte. Han gjorde andra allvarliga felförskrivningar, medicin mot högt blodtryck blev i stället medicin mot lågt. Läkare är inte felfria! Nu hände detta på "den gamla goda tiden" då man blint litade på dem. Att det där med blodtrycket upptäcktes var tack vare kollegans medicinstuderande väninna, annars vet jag inte hur det hade gått.                                                                                                                                                                                      Det var lite "off topic"ovan, fast kanske ändå inte, det visar ju att man gärna får fråga efter en "second opinion" och gärna vara lite påläst, det skadar inte. Huden och hur den nu ser ut decennier efteråt: Något har den återhämtat sig, men jag går ogärna helt osminkad, åtminstone har jag en färgad dagcreme. Clinique har till exempel en täckande kräm som inne hålller serum och just serumet tycker jag hjälper lite. De synliga blodkärlen syns inte riktigt lika mycket i dag som för 20 år sen, men huden är uttunnad och måste alltid hållas smidig med bra natt- och dagkräm, ordentligt med dagkräm under den färgade. Snåla inte! Det som vidare händer när huden blir tunnare är att epididermis, överhuden, inte blir riktigt så rynkig som den annars hade blivit, en senkommen "bonus" men nog hade jag haft några rynkor i stället för att ha gått igenom kortisonhelvetet!                                                                                                                                                        Du har också rätt i din iakttagelse beträffande "kvinnorelaterade" sjukdomar. Någon avsevärd forskning äger inte rum, kanske är det bättre i dag än för 25 år sedan, låt iss hoppas det. Hudproblem orsakar så mycket mer än just utslag, depressioner, isolering,  problem på arbetsplats och skola, för att inte tala om att inte hitta en partner.