Ångrar barn

Ni som säger att småbarn är hemskt eller som Ts som tom. ångrar sitt barn. 
Hade ni ingen aning om hur livet med barn skulle bli? Läste ni inte på innan/fått erfarenhet av hur jobbigt det kan vara att ha barn?

Jag valde bort barn just för att jag klart insåg att det inte är för mig. 
Planerade ni barn eller blev ni oväntat gravida? Tänkte ni att ni vill ha äldre barn men måste lida er igenom småbarnsåren först? 
Äldre barn är tydligen svåra att adoptera bort, det hade kanske varit något om man inte gillar dem när de är små?

Hur är det med din sambo Ts? Hoppas den gillar att vara förälder iaf så barnet slipper ha två ovilliga föräldrar. Sånt är svårt att dölja.
Hoppas det blir bättre!

Hade skrivit ett långt inlägg till dig, så fick jag ett telefonsamtal och inlägget var puts väck. Suck.
Ska försöka komma ihåg åtminstone en del av det jag skrev.

Det låter som att det bara kan bli bättre, att det just är en jobbig ålder nu.
Jag tror att många föräldrar man träffar mest framhåller gulligull och inte de jobbiga sidorna, kanske för att man inte känner varandra jättebra, att de har väldigt enkla barn eller att de inte upplever det som jobbigt alls? Så ja, det är nog svårt att få en rättvis bild av föräldraskapet innan man är där. Sen att barn är så olika.

Jag hade en relation med en man som hade barn som bodde varannan vecka. Mannen hade adhd och säkerligen barnet med. Bara ett barn, men det barnet krävde energi. Visst jättekul ofta och vissa delar var mysigt. Men blev rätt avskräckt när jag, eller vi gemensamt, skulle ta barnet till förskolan och barnet lade sig på golvet, sparkade och skrek och kunde bitas för att det vägrade bli påklätt. Om barnet hade suttit still och inte bråkat i en halvtimme så kunde jag ha klätt det på 5 minuter och vi kunde gjort något kul resterande tid. Det hade inte barnet förstått under det år jag var med i leken, trots att jag försökte förklara.
Sen kasta saker, skrika och slåss vid utbrott. Utbrott över huvud taget var inget jag alls minns från min egen barndom.
Var tveksam till barn redan innan, detta fick mig att bestämma mig.

Så ja, det är nog inte lätt att veta hur det ska bli om man inte umgåtts med många barn innan, eller bara korta stunder.

Man kan vara en fantastisk förälder trots att man inte gillar att leka.
Min mamma gillade inte heller att leka och underhålla så mycket, så hon skaffade 2 barn tätt med en lugn man. Det lyckades och jag och systern lekte med varandra från väldigt tidig ålder och mamma var med när vi var väldigt små men fick mycket avlastning av oss. När vi var äldre så underhöll vi varandra mest hela tiden. Det kan ju bli katastrofalt också med två barn tätt. Finns tyvärr inga garantier.

Håll ut, för det kan bara bli bättre! Håller tummarna för att det blir lättare snart.

Tycker du att ts inte vågar uttala sig för att jag ställer några frågor för att jag är engagerad i tråden och intresserad av hur andra tänker och tycker?
Det är ett anonymt forum och bara för att någon är intresserad och ställer frågor så behöver man inte ta det som något påhopp. Vilket inte heller ts har tagit det som.
Jag tycker att jag haft en trevlig konversation med ts. 

Jag menar att om man ogillar småbarn så finns många äldre barn som önskar en förälder. Menar förstås inte att alla som inte gillar att leka bör göra så! Men att möjligheten finns om man verkligen vill ha barn men inte vill gå igenom småbarnsåren. 

Jag har inte sagt att ts skulle vara en dålig förälder! Du verkar läsa in lite väl mycket faktiskt.

Självklart älskar ts sitt barn! Duh.