Jag har blivit förälskad i en man som är betydligt äldre än jag. Jag reste hem från det land där han bor, med en förhoppning om att glömma honom. Nu kan jag inte det. Har bestämt mig för att resa tillbaka till honom. Vad som oroar mig mest är att bli avvisad på grund av åldersskillnaden. Hur ska jag hantera min oro?
Jag skulle säga att åldersskillnad spelar störst roll om den yngre är i tonåren eller 20-årsåldern. Då har även en relativt blygsam åldersskillnad betydelse. Givetvis inte om den ena är 20 och den andra 25, men om den ena är 20 och den andra 30 som någon skrev.
Men så snart båda har varit vuxna i några år, får åldersskillnaden mindre betydelse. Då kan det skilja ganska många år och ändå fungera. Man växer liksom ikapp.
Ålder har ju en viss betydelse. Men klarar du av att bo i ett annat land med en mycket äldre man med Värderingar som ungefär Dina föräldrar. Klarar du av att hållas tillbaka och krävas på de typiskt kvinnliga göromålen. Glöm utbildning, bra jobb och egen karriär. Klarar du dig utan det så kör på. Du lär ju bli ett vackert kuttersmycke. Kanske en bland flera.
Ser att ni tar upp åldersskillnader här och det verkar som om många tror att vi åldras i lika takt.
Då måste jag berätta att jag en frisk och pigg 69-åring som är gift med en 70-åring som knappt tar sig upp från stolen och kräver ständig passning.
Så man vet aldrig vad som väntar.
Jag tror att vi måste ta vara på livet och stunderna istället för att planera för en framtid som kanske inte finns.
Jag känner många 80 och 85 åringar som är pigga och ännu vitala. Medan min partner började tackla av redan vid 60.