Vad händer efteråt med någon som är totalt ensam?

Vad tror du att dom kan hjälpa dig med egentligen? Du måste ju vilja förändras för att kunna förändras. Psykvården kan ge dig verktyg, men inte det fetmarkerade. Då behöver du berätta att du vill prata med en psykolog för att du är redo för den förändringen.

Det du missat är att du behöver vilja förändras själv. 

I stora drag så handlar det om att berätta varför du mår dåligt, berätta att du vill må bättre och ställa frågan hur du ska göra gör att må bättre. Lyssna på direktiven och följa dom. Ha en rimlig förväntan och låt det ta tid.

Du är själv, allt ligger på dig själv. Du har kontroll över dig själv. Vården är enbart ett tillgängligt verktyg för dig. Du behöver inte gå dit. Det är inte pga vården du mår dåligt.

Du läser inte ens vad man skriver. Nej, det finns inget stöd att få för alla. Kul när de verkligen behöver det och ber om det men inte får någon som helst hjälp. Det handlar inte om att inte ta emot hjälp som erbjuds eller att inte medverka i sin egen vård. Fan så nedlåtande.

Åsikterna kan ju bero på att psykiatrin har de mest besvärliga och sjukaste patienterna också. Noll sjukdomsinsikt och tackar nej till den vård de blir erbjudna. Gapar sedan om de inte fick hjälp. Viljan och egeninsatsen fanns inte. Det levereras aldrig en lösning i knä på patienten. Den måste vilja samarbeta och det krävs en hel del av patienten. Den får göra jobbet själv. Kan inte vara på annat sätt. Verktygen får du av din behandlare. Det gapas det om dålig vård när läkaren inte frikostigt viftar med receptblocket. Kräver motprestation som t ex drogtest. Ska du ha drog på recept ska du fan inte sidomissbruka heller. Men då är psykiatrikern dum i hela huvudet och fattar inte något. Bara en liten enkel reflektion så här på kvällskvisten. 

Du hade redan bestämt dig för att de inte skulle hjälpa dig. Ja, det är ju en bra inställning att ha.

Lägg av med att kalla det jag skriver för nedlåtande. 

Någonstans inom en människa måste en vilja att förändra sin situation finnas för att en förändring överhuvudtaget kan ske. 

Hur har du trott att saken fungerar? Vården kan omöjligen ge en människa det drivet. Det behöver komma inifrån. Vården kan ge människor mediciner för att exv återställa värden, vården kan ge människor andra verktyg för att hantera svåra tankar. Men om inte människan tar medicinen eller tar till sig verktygen så finns det ingenting vården kan göra.

Jag tror också att vården kan begå fel. Det motsäger inte det jag skriver.

ts skriver bl a om "hur bra/dålig är samhället på att hjälpa egentligen" utan att inse att ts själv är en del av samhället. Exakt samma tänk (fast i en annan "frisk" form) som hos människor som behöver hjälp. 

Flytta problemet. Ingen tar ansvar. Alla agerar hjälplöst. (Och är aningen arga)

Det här är en av orsakerna till att människor kan må dåligt. Även driften att ta itu med egna problem flyttas över på någon annan. Även den hjälpen som erbjuds avfärdas, vad var det? "Jag visste att jag inte skulle få hjälp" för att hjälpen som erbjuds kräver personens medvetna engagemang. Just det går bara inte att flytta över på någon annan.