Stör mig

Du kanske inte ska vara tillsammans med en man med barn om du inte kan hantera det? Du är inte viktigast här, utan det är barnet.

Sen, hur najs tror du att det är för kvinnan att träffa dig när han inte ville vara med henne trots att de har ett barn ihop? Tror knappast hon heller njuter av situationen.

Om ni bara varit tsm ett halvår och det är ett litet barn förstår jag inte alls varför du är involverad alls? 

Ni kan dejta/vara tsm utan att du ska beblandas. Det är för tidigt. 

Jag har också barn sen innan men det är ingen sån här konstellation. Och att slänga med något så dramatiskt när jag ber om råd om hur hantera det blir bara löjligt. 

Vi har precis träffat varandras barn. Tycker inte det är tidigt efter 6 månader utan rätt lagom om det för övrigt känns rätt. Att behöva hänga med exet är däremot inte något jag hade med i beräkningen. 

Alla är olika?

Väx upp och visa att du klarar av att vara vuxen. Din partner har ett barn som han sätter främst, men han har valt dig och det är naturligt att barnets mamma är med på ett hörn vid storhelger, födelsedagar eller tex avslutningar.

Att som du konstatera att man är känslig och ska dra sig undan är destruktivt för hela situationen. Även om det känns jobbigt så är det bästa att du ger dig fan på att agera på ett moget sätt och dessutom släppa svartsjuketankar etc.

Alla i denna situationen kommer må bättre av ansvarstagande vuxna som inte sätter känslor först och flyr när det känns jobbigt. Du kommer växa av detta även om du kommer behöva hantera dina egna jobbiga känslor.

Om barnet är så litet att det inte kan vara med utan att mamman måste vara med så kan ju barnet knappt hunnit varit född innan ni börjat träffas ? Är barnet över 1 år så borde ju pappan kunna ha barnet själv ett par timmar utan att hon behöva vara med. 

Sen så om ni bara träffats själva i ett halvår så är det väl först nu då som ni rimligtvis ens börjat introducera och träffa varandras barn. 

Då är du nog 100% naiv.

För du kommer att antingen få hänga med eller sysselsätta dig utan honom i typ 15 år till när det händer saker som rör hans barn, om han inte är en dålig förälder som struntar i barnet.

Ställ dig frågan vilket som hade stört dig mest?

Barnet är inte så litet men av någon anledning behöver mamman vara med ändå. Det gäller alltså inte skolavslutningar osv utan firanden med släkt/familj som man var jag förstått egentligen inte vill men pga barnets ålder behöver vara så. 

Det blir inte alltid som man tänkt sig och jag antar att exet har en relation till barnets farföräldrar och kanske annan släkt? Annars hade hon kunnat lämna barnet hos pappan. Men nu får du helt enkelt vänja dig och trösta dig med att hon inte heller tycker det är toppen att tvingas umgås med pappans nya kvinna.
Att undvika såna sammankomster kommer att ge dåliga vibbar både i din egen relation och gentemot hans släkt.