Självmord i förhållandet

Har tänkt lite till. Han har en djup depression - dvs han har fått den diagnosen. Han har behandling i form av samtal. 

Håll dig då undan från att försöka vara hobbypsykolog hemma. Överlåt behandlingen till vården. Fråga där om de har möjlighet att ge lite anhörigstöd till dig så att du kan hantera situationen bättre. 

Fokusera på att göra vardagliga saker och ta hand om dig själv. 

Att sitta och fråga sånt som du beskriver och börja gråta stjälper hans tillfrisknande snarare än hjälper. Du ställer krav på honom som han inte kan leva upp till, t ex att fråga en person med djup depression vad den ser fram emot är faktiskt som ett hån. 

Allvarligt talat: vem är det mest synd om. Den som har en depression eller den som är i närheten av personen med depression? Nej, bort med din offerkofta nu, var en anhörig som stöttar och visar att man kan leva ett bra liv, att det finns hopp efter sjukdomen. Sök samtalsstöd för egen del så du hanterar situationen bättre! Skaffa mer kunskap om vad en djup depression faktiskt innebär.